Debatt: ”Ni sviker barnen och deras föräldrar”
Kommun efter kommun kräver besparingar och effektiviseringar i förskolan, skriver Anna Kovtun, som vill se att staten tar huvudansvaret för förskolan.
Debatt Förskolan är en grundläggande del av välfärden, lika viktig som skolan och sjukvården. Ändå finansieras den genom ett lapptäcke av kommunala budgetar som svänger med konjunkturen. Det är inte hållbart. Nu måste staten ta ett större och mer långsiktigt ansvar för finansieringen, skriver läraren i förskolan Anna Kovtun.
Det pågår ett uppror i Förskolesverige. Förskollärare, barnskötare och föräldrar över hela landet vittnar om samma sak: systemet håller på att brista. Bakom siffrorna i kommunernas budgetar finns barn som inte blir sedda, pedagoger som går på knäna och föräldrar som tappat förtroendet.
Trots politiska löften om ”barnens bästa” och ”livslångt lärande” fortsätter förskolan att pressas till bristningsgränsen. Kommun efter kommun kräver besparingar och effektiviseringar, men i praktiken betyder det färre vuxna, större barngrupper och stressade pedagoger. Det är barnen som betalar priset för den ekonomiska politiken.
Krisen i förskolan är systematisk
Mina kollegor vittnar om att de inte längre hinner se varje barn. Administrativa krav tar över, planeringstiden försvinner och sjukskrivningarna ökar. Många lämnar yrket, utmattade och besvikna. Det är en förlust både för barnen och för hela utbildningssystemet, för när grunden i förskolan rämnar påverkas hela skolans framtid.
Samtidigt ökar kraven. Förskolan ska främja språkutveckling, demokratiska värderingar och tidigt lärande – men utan tillräckliga resurser blir det bara tomma ord och ”mission impossible”. Politiker talar gärna om ”likvärdighet”, men verkligheten i förskolans vardag är allt annat än likvärdig.
Föräldrarna ser – politikerna blundar
Föräldrar möter en vardag av ständiga personalbyten, vikarier utan utbildning och grupper som blir allt större. De ser hur personalen kämpar, hur tryggheten brister och hur barnen påverkas. Många känner sig maktlösa inför kommunernas beslut – men det är inte föräldrarna som ska bära ansvaret. Det är ni, våra politiker.
Förskolan är en grundläggande del av välfärden, lika viktig som skolan och sjukvården. Ändå finansieras den genom ett lapptäcke av kommunala budgetar som svänger med konjunkturen. Det är inte hållbart. Staten måste ta ett större och mer långsiktigt ansvar för finansieringen.
Ett upprop till er som bestämmer
Utan nationell styrning och öronmärkta resurser fortsätter skillnaderna att växa – mellan kommuner, mellan stadsdelar och mellan barn. Ett barns chans till trygghet och lärande ska inte bero på var man bor.
Detta handlar inte om partipolitik. Det handlar om ansvar för vår framtid och det finaste som vi lämna efter oss – våra barn. Det handlar om barn som behöver trygghet och om pedagoger som behöver tid och resurser för att göra sitt jobb. Om ett samhälle som vill bygga en framtid baserad på kunskap, jämlikhet och tillit.
Ni säger att barnen är vår framtid. Visa det då – i handling och i budget.
För utan en stark, välfinansierad förskola sviker vi inte bara barnen.
Vi sviker framtiden.
Jag skulle vilja ställa frågan till politiker: Vågar ni verkligen lämna era barn, barnbarn på förskolan för 6–8 timmar per dagen?
Själv gör jag nu allt för att mina framtida barnbarn bara ska behöva gå till förskolan 3–4 timmar om dagen, om inte arbetsmiljön och budgetpolitiken ändras.
Anna Kovtun är lärare i förskolan i Stockholm.
LÄS OCKSÅ:
Lärarnas larm: Stödbehoven skenar i förskolan
Förskolläraren: ”Vi hinner inte anpassa efter alla olika behov”
Sveriges Lärare: Maxtak viktigaste frågan för lärarna
Lyssna på Förskolan här:
