Barnen har placerat ut stenar med budskap på ön.
Här sätter förskolebarnen spår i närmiljön
Nina Winberg och Rosita Johannessen är på väg med barnen till sjöboden för att sumpa hummer, en av många utflykter som förskolan gör i närområdet. Foto: Fredrik Jalhed.
Så gör vi På Donsö i Göteborgs skärgård får barnen både synas och sätta spår i sin omgivning. Arbetsmetoden har använts länge och har blivit något av ett signum för Töttefällevägens förskola – där både stora och små gläds åt utvecklingen.
Den som har vägarna förbi Donsö kan tänkas hitta målade stenar med olika budskap på ute i naturen, och det är barnen på förskolan Töttefällevägen som har placerat ut dem. Det hela började när en grupp var på väg för att posta en välkomstteckning hos ett barn som skulle skolas in. På vägen passerade de ett hus där det låg vackra målade stenar i trädgården.
Förskollärarna Nina Winberg och Annika Levin. Foto: Fredrik Jalhed.
Barnen blev fascinerade och undrade om de kunde göra egna – och så fick det bli. De letade stenar på stranden och målade och skrev, med hjälp av pedagogerna, olika budskap som ”puss”, ”kram”, ”prutt”, ”var snäll” och ”släng inte skräp i naturen”.
Hur barnen får sätta spår och synas har varierat genom åren, men precis som med stenarna är det barnens egna funderingar som lägger grunden. Vid ett tillfälle blev barnen nyfikna på olika vägbrunnars utseende. De räfflade av brunnen med hjälp av kritor och papper, men det var bara början. Barnen funderade sedan över vad som fanns där under, och frågorna ledde till ett besök på öns reningsverk och till vattentornet.
Tar vara på barnens nyfikenhet
Ett annat exempel är från den årliga strand- och ö-städningen då det dök upp frågor om vem som egentligen kastade skräpet. Det resulterade i att barnen gjorde affischer som sattes upp i närområdet med en vädjan till öns vuxna om att hålla rent.
– När vi ger oss ut med ett ärende händer det saker. Vi pedagoger har bara att följa barnen. Det gäller att ta vara på barnens nyfikenhet och att våga befinna sig i nuet, säger förskolläraren Annika Levin som arbetar med de yngre barnen på förskolan.
Att synas och sätta spår har även lett till upptäckten av en flaskpost och en brevvän från Hamburg, årliga besök vid sjöboden när det är dags för hummerfiske, arbetsplatsbesök, kartläggning av öns fordon och en årlig utställning med egna alster på grannöns galleri Öbergska.
Nina Winberg och Annika Levin
Nina Winberg
Ålder: 58 år.
Bor: På Donsö.
Gör: Förskollärare.
Det bästa med yrket: Glädjen över att ha så många fantastiska och kloka små ”arbetskompisar” att lära och utvecklas tillsammans med!
Annika Levin
Ålder: 63 år.
Bor: På grannön Vrångö.
Gör: Förskollärare.
Det bästa med yrket:
Att få leka och möta barn och kollegor i nyfikenhet och att tillsammans upptäcka världen. Ett jobb med variation, mycket utevistelse och att inte veta.
– Vi ser hur barnen blir trygga och nyfikna. De lär sig hur vi kan fråga och ta reda på något, hur saker hänger ihop. De blir sedda och hörda.
Helle vågar hålla i en hummer när förskolan besöker sjöboden. Foto: Fredrik Jalhed.
De börjar också veta vilka företag som finns här på ön och lär känna personer utanför förskolan, säger Nina Wiberg som är med de äldsta barnen.
– För barnen betyder det här delaktighet, inflytande och demokrati, och det är häftigt att få kliva in i deras värld, se deras nyfikna blickar, säger Annika Levin.
Från början var utflykterna bara tänkta för de äldre barnen. Men vid ett tillfälle hämtade ett tvillingpar, som ännu inte kunde prata, de gula reflexvästarna och såg förväntansfulla ut. De hade förstått att de där västarna innebar något speciellt.
– Då fick vi tänka om och numera ger vi oss i väg med dubbelsulky med de yngre, säger Annika Levin.
Förskollärarnas tips
Ta först reda på vad som finns i närmiljön. Vad har vi omkring oss?
Börja med att bege er ut med mindre grupper.
Låt det ta tid. För oss har detta växt fram under tio års tid.
Undersök och besök gärna samma plats flera gånger.
Ha ett uppdrag när ni ger er ut, som att plocka skräp eller kanske besöka pensionärerna som spelar boule i parken. Det är då det händer saker!
Våga vara i processen och lyssna på barnen.
Bearbeta och processa det ni mött. Det kan ta sig estetiska uttryck, det kan bli i handlingar, det kan bli texter.
Reflektera i arbetslaget om det som sker.
LÄS OCKSÅ
Förskollärarna som får utflykterna att fungera för alla
Förskollärarnas larm: Föräldrar ställer orimliga krav
Krisen i förskolan – barngrupperna blir ännu störr
