Så här gör vi våra utflykter!
Annat 5 förskolor från norr till söder berättar om sina utflykter.
Med minibussar ut i naturen i Farhult
I skånska Farhult har de äldre barnen på Naturglimten en utedag per vecka. Med förskolans två minibussar når utflykterna både när och lite mer fjärran. Helen Lindgren, förskollärare på Naturglimtens förskola:
"Jag jobbar på Naturglimtens förskola i Farhult som ligger i Höganäs kommun. Allt sedan förskolan startade har vi haft tillgång till två minibussar som var och en rymmer nio personer. Bussarna är en del i förskolans profil och från och med hösten det år barnen fyller fyra år åker vi i väg på utflykt en dag i veckan, i princip året om, och har lunch med oss.
Vi besöker olika naturmiljöer för att lära oss om våra djur, växter och årstider. Exempelvis åker vi till Kullaberg, Strandbaden och Hembygdsparken i Ängelholm. Vi har även besökt Erik Ruuths kulturskola i Höganäs och Dunkers kulturhus i Helsingborg. Svamputställningen på Fredriksdals trädgårdar är ett årligt evenemang, och det är lika spännande varje gång.
Det är så roligt att se barnen upptäcka även det där lilla i naturen, ett fint blad de hittar på marken, en liten sten och även de årstidsbundna skiftningarna. Naturen väcker nyfikenhet. Vad gör djuren på vintern? Vart flyttar fåglarna? Det är också fint att lära dem om allemansrätten och at koppla det till hållbar utveckling, vad vi kan göra för djur och natur.
Eftersom vi är ute så ofta blir barnen vana att vara i naturen, och även om det inte är fint väder finns där en tjusning, som att höra regnet smattra mot vindskyddets tak. Jag hoppas att all tid vi vistas i naturen leder till att barnen även återvänder som vuxna.
Men det är inte bara förskolans större barn som har utflykt, även de små kommer ut – med hjälp av barnbussar. Vi har nära till både strand och skog."
I Hägersten gör Instrumentet dagliga utflykter
Förskolan Instrumentets trånga gård ledde till kreativa lösningar. Numera går barnen på utflykt varje dag, ibland både på för- och eftermiddagen. Sara Agné, förskollärare på Instrumentet i Hägersten-Liljeholmen, Stockholm:
"Vår förskola Instrumentet i Hägersten-Liljeholmen har en så kallad ”utsläppsgård” vilket innebär att vi bara kan, eller bör, vistas på den så lite som möjligt eftersom den inte är tillräckligt stor eller anpassad för utelek. Därför går nu förskolans alla fyra grupper på utflykter varje dag! I alla fall så länge pedagogtätheten tillåter …
Ofta går vi i väg både för- och eftermiddag. Vi har skapat egna platser i närområdets olika skogar som barnen döpt och gjort till sina under de sju år förskolan har varit öppen. En kallas Blå skogen, en annan Dalen och en tredje Myrberget. Vi har också en som kallas Piratskogen eftersom barnen såg en koja med en piratflagga där vid vårt första besök.
Ibland går vi också till parker och 4H-gårdar. I min grupp har vi även haft en rörelseutmaning där ett barn varje dag haft en stegräknare. Det visade sig sedan att vi hade gått lika långt som fram och tillbaka till Kolmården under terminen. Så vi rör på oss, absolut.
Vi behöver göra utflykter för att kunna erbjuda barnen en bra utevistelse, och vi vistas då på platser utan staket. Men vi har inte högre pedagogtäthet än förskolor med egen gård. Med det här arbetssättet är det därför extra viktigt med säkerheten, och det ställer höga krav på rutiner och tydlighet bland såväl vuxna som barn.
Det som inledningsvis verkade vara en negativ del av den nya förskolan vi skulle börja jobba på har visat sig vara en stor fördel. Vi har ”tvingats” utveckla ett eget arbetssätt för att kunna erbjuda våra barn den kvalitativa utevistelse och rörelseutmaning de har rätt till. I dag har vi en bättre uteverksamhet än jag någonsin kunnat erbjuda på tidigare arbetsplatser, och då har jag arbetat på förskolor med såväl stor som mellanstor gård."
Demokratiska utflykter i Almunge
I Almunge i Uppsala kommun får barnen själva vara med och bestämma om utflykterna. Ofta styr de kosan mot skogen och på vägen kan de hälsa på både hästar och kor. Barnen gör dessutom sitt bästa för att rädda världen från skräpmonstret. Sara Sörell, förskollärare på Almunge förskola:
"Almunge förskola ligger på landet, i östra delen av Uppsala kommun. Alla barn får minst en utflykt per vecka, utifrån deras egna önskningar och behov. De yngre barnen börjar med att hålla sig nära förskolan. För dem är det en utflykt bara att ta sig utanför staketet, klättra i en slänt eller sparka boll på skolans fotbollsplan. Senare får de även promenera till ”vår skog” där de får upptäcka och träna på olika moment. I skogen finns också stockbänkar och en grill där vi äter lunch ibland. I närheten av förskolan finns både hästar och kossor som vi kan hälsa på. Det finns även ett hjorthägn, och med lite tur kan vi få se vildsvin.
På förskolan arbetar vi mycket med barnens delaktighet, inflytande och demokrati. För att ha med detta även när det gäller utflykterna får de äldre grupperna diskutera och rösta om vart de vill att vi ska ta oss. Exempelvis har vi varit vid samhällets fotbollsplan och vid bygdegården, som ligger väldigt fint.
Många gånger vill barnen gå på skräppromenad för att ”rädda världen från skräpmonstret”, som en pojke sa. Det hela började när vi såg att det var väldigt skräpigt på väg till Ica. Då tog vi med påsar och plasthandskar och plockade upp skräpet, som vi sedan sorterade. Barnen upptäckte att det inte fanns någon soptunna mellan Ica och förskolan, så de byggde en. Nu finns den där med en informationsskylt om att barnen byggt den, och vi går dit och tömmer den tillsammans."
Magiska skogar, sjöar och en omtyckt hinderbana
I förskolor på landsbygden är naturen ständigt nära, så även i Vika mellan Borlänge och Falun, där trolska skogar och fågelrika sjöar bjuder de yngsta på fina utflyktsmål. Ulrika Grejs, förskollärare på Vika förskola:
"Vår förskola ligger i byn Vika, cirka två mil utanför Falun. Det är fantastiskt att jobba på landsbygden och ha naturen så här nära inpå knuten. Våra äldsta barn, femåringarna i Yr-gruppen, tillbringar mycket tid utomhus och nyttjar utflyktsplatserna mer än de yngre barnen. De är ofta ute hela dagen, inklusive lunchen. Det finns så många härliga ställen runt omkring som de kan utnyttja. Just i dag har vi gått en längre promenad till en gammal orörd, magisk skog. Den är trolsk med massor av ljuvlig mossa och gamla höga träd. Den ligger ner mot sjön Runn, där vi även kan se och höra fåglar.
Det finns också en stark intresseförening här i Vika. De har byggt en fin hinderbana som ligger bara hundra meter från oss på förskolan och dit går vi ofta. Där finns en skateboardramp, och barnen älskar att åka rutschkana i den. Intill finns även en hög slänt med rep att klättra i och Kyrkbytjärn, en fågelsjö som är vida känd bland ornitologer. Vid tjärnen finns ett vindskydd och en grillplats som scoutkåren sköter om, dit gillar barnen också att gå. Att förskolan ligger så strandnära gör att vi kan använda platsen året om. Vi kan håva efter småkryp, och på vintern kan vi visa på fysikaliska fenomen som att det inte säger plums om man kastar sten i sjön när isen har lagt sig. Det finns en vandringsled runt Kyrkbytjärn också, men det tar lite längre tid, går vi där blir det en heldagsutflykt."
Trädharen ger barnen uppdrag
En rörelsefrämjande labyrint, en äkta trädhare och en muurikka att laga mat på. Allt detta har barnen på Svartöstadens förskola i Luleå på promenadavstånd. Gith Hagrydh, förskollärare på Svartöstadens förskola:
"Vår förskola ligger i Svartöstaden i Luleå med utsikt över både vatten och båthamn. Vi har tre åldersindelade avdelningar: Gruvan, Hyttan och Hjärnverket. Ett prioriterat utvecklingsområde är aktiv, undervisande utemiljö – inte minst med hjälp av våra labyrintutflykter.
Så gott som varje vecka har vi utflykt, oavsett årstid. Barnen vill alltid gå ”till labyrinten”. Den ligger nere vid vattnet, och i mitten av labyrinten finns en eldstad där vi, om vädret så tillåter, kan laga mat på muurikkan. Det blir görligt eftersom vår kock Jalel fixar åt oss i förväg. Att äta ute sätter vi i gång med så snart det går att vara utomhus utan vantar, och sedan så länge det går in på hösten.
Vi har haft ”Historien om Någon” som hjälpmedel när det gäller språkutveckling, och en gång hängde Någon kameror i trädet vid en utflykt och gav oss i uppgift att fotografera hösten.
I pildungen intill bor även en väldigt speciell trädhare som vi brukar hälsa på. Den berättar för oss och vi berättar för den. Barnen går ofta direkt till trädharen. En gång väntade ett meddelande om att vi skulle plocka skräp. Vi såg harlortar runtomkring, vilket var extra roligt – den där trädharen är nog faktiskt på riktigt."
