Minikockarna ordnar mellanmålet på förskolan Pärlan

Leah Appelgren och Olivia Durbas kommer in i köket. De, som snart ska börja i förskoleklass, tvättar händerna. Noggrant. Innan de kan börja arbeta hjälper förskolekocken Johan Engman dem med de egentligen för stora gröna förklädena. Stående på pallen som gör att de kan nå upp ordentligt till arbetsbänken får de, med svarta kockhattar på huvudena, hacka gurka samt skala och skära svarta, orangea och lila morötter.

Just den här dagen är de kanske lite mer tysta och återhållsamma än vanligt, när tidningen Förskolan är på besök. 

Johan berättar för Leah och Olivia att de lila morötterna kan vara just lila eller gula på insidan. ”Det blir en överraskning.”

Olivia skär sig i fingret och får ett plåster men hennes jobbkoncentration är densamma ändå. Som när de båda ska trycka ut bondbönor ur deras skal. De arbetar snabbt och då och då säger de till, när de är färdiga med sina uppgifter. ”Klar, Johan!”

Det började med bakning

Subarna Rahman är förskollärare och måltidspedagog på Pärlans förskola i Vårby.
Hon har tidigare bland annat arbetat som kock och medan Leah Appelgren och Olivia Durbas jobbar i köket berättar hon om hur projektet med minikockar började och vad det har inneburit.

– När vi tog promenader i naturen plockade vi äpplen. Sedan kom barnen tillbaka hit och ville göra äppelpaj. De tyckte att det var roligt att baka och därefter bakade vi bröd och sedan kom kanelbullens dag. Även de barn som är lite försiktiga med maten visar intresse för mat när de får vara med och fixa i köket. När de väl började baka ville de komma in i köket på riktigt, säger Subarna Rahman. 

Efter många år i restaurangbranschen ledsnade Johan Engman på de sena kvällarna och sökte sig till Pärlans förskola i Vårby gård i Huddinge kommun, söder om Stockholm.  

Ju mer intresserade barnen blev desto lättare blev det för Johan och Subarna och de andra i personalen att, som han uttrycker det, sätta en rutin. Kanske kunde de äldsta barnen komma in en dag i veckan? Och så blev det. 

De blir mer intresserade av mat och man kan få in mycket lärande i stunden här.

– De blir mer intresserade av mat och man kan få in mycket lärande i stunden här. Som naturkunskap. De utvecklas mycket, inte minst verbalt, säger Johan Engman. 

På torsdagseftermiddagarna kommer två minikockar till Johans kök och efter en halvtimmes arbete äter de mellanmål tillsammans med sina kamrater, det mellanmål de precis har varit med och förberett. 

Men vilka barn är det som får bli minikockar?

– Vi kom fram till att de barn som vill får vara med i ett lotteri där två namnlappar dras ur en låda. Det har blivit en succé. De längtar efter att vi varje torsdag ska skaka lådan. Vi började med ett barn åt gången och nu går de två och två, säger Subarna Rahman.  

Hon, Johan och köksbiträdet Sabah Saboo är stolta över är finalplatsen i tävlingen Arla Guldko. Det är en tävling som handlar om matglädje i förskolan och måltidskonceptet Mat med smak, som Norlandia Förskolor använder sig av, går hand i hand med tanken att barnen ska lära sig förstå sambandet mellan människa och natur, och att maten är viktig för vår hälsa och vårt välmående. 

Fått smak för grönsaker

– Vi märker att många barn är försiktiga när det gäller grönsaker så därför får de jobba med grönsaker, rent fysiskt, det gör skillnad. Ett tag hade vi, i stället för fruktstund, att de skulle knapra på grönsaker. Vi kallade det för knaperstund. En grupp skalade och skar för att sedan servera sina kompisar. Då åt de mycket mer grönsaker än de gjorde till sin lunchbuffé. Så att involvera barnen är viktigt, säger Subarna Rahman. 

Hon uppskattar Johan Engmans tankar om att hela förskolan, även avdelningarna med de yngsta barnen, ska arbeta med måltidspedagogik. Numera äter alla avdelningar i matsalen eller torget, som det också kallas. Tidigare kördes maten ut till de olika avdelningarna. Alla barn tar sin egen mat från buffébordet, som har sänkts så att alla kan nå. Närheten till själva köket är också viktig, att matlagning inte blir något abstrakt utan att alla vet att det är i Johans kök maten tillagas. 

– Matsalen blir verkligen en mötesplats. Maten är inte bara mat utan också en upplevelse och måltiden är en stund för möten och samtal, konstaterar Subarna Rahman. 

Hon flikar in att Johan Engman utser månadens grönsak. Just den här månaden är det tomaten. Hon berättar om hur de tänker och resonerar kring de olika grönsakerna. Som till exempel moroten. Då kanske man får riva i stället för att skära i stavar, för att de minsta barnen ska kunna äta. 

– Den lila moroten är en favorit för då blir tungan lila. Då hämtar barnen mer bara därför. Och vi får in många andra ämnen, som matematik, språk och skapande, med hjälp av maten och måltiden, säger Subarna Rahman. 

Olika vana vid att hjälpa till hemma 

På Pärlans förskola, där de även odlar själva, arbetar de också för att minska matsvinnet. De som slänger minst mat får diplom och det gör att barnen tänker på att inte slänga så mycket mat. 

Att det kan bli stökigt i köket, det är inget som stör Johan Engman. I början var han mest orolig över den pedagogiska biten. Skulle de stå kvar och arbeta med honom eller skulle barnen springa i väg? Men intresset har hållit dem kvar där i köket. 

– Sedan är det olika. För vissa kan det ta nästan en halvtimme att hacka en gurka. Andra hinner jättemycket på den tiden. Man märker ganska snabbt vilka man ska ge mer jobb och när man ska hålla igen lite, förklarar Johan Engman.

De första veckorna var barnen lite nervösa, men sedan pratade de engagerat med sina kompisar och sålde in stunden i köket så nu går alla och väntar på att få sin halvtimme med Johan. 

– Det märks tydligt vilka som hjälper till hemma och vilka som äter hemlagad mat respektive snabbmat, säger Johan Engman.

Förskolans tema speglar också av sig på maten. Nu senast har de arbetat med kroppen och har återskapat hela matpyramiden på ett bord. I höstas, efter att de sett och pratat om svampar i naturen, köpte Johan in svamp, champinjoner, skogschampin-joner och trattkantareller som barnen själva fick steka.

– Då fick de hela sammanhanget, från skogen till magen. Helheten är viktig, konstaterar Johan Engman.

LÄS OCKSÅ

Förskollärarna som får utflykterna att fungera för alla

Förskolan som säger ja till riskabla lekar

Lindström: Snälla förälder, hämta ditt barn när ditt jobb är slut