Stenkula: Arbetslaget betyder allt för min prestation i förskolan
Krönika Hur kommer det sig att mina fem år på Mårdtorpsgatan fortfarande är de bästa i mitt yrkesliv? Kan det ha att göra med hur min chef Ulla praktiserade självbestämmandeteorins tre ben? Jag hann knappt börja förrän jag och en kollega blev pedagogiska utvecklingsledare.
Hur individuell lön du än har fortsätter jag med en dåres envishet hävda att hur väl du känner dig hemma i ditt arbetslag är avgörande för hur du presterar som pedagog. Dina arbetskamrater är grunden till hur du når ut till din barngrupp oavsett hur stillsam eller stimmig den är. Du kan gnälla på mycket. Hur frånvarande chefen är eller hur resurserna ständigt krymper. Allt står ändå och faller med vilken förskollärare du säger ”gomorron” till varje dag när du öppnar dörren till din avdelning.
Det finns knappast något som är mer intressant än en förskolas inre liv. Hur kommer det sig att mina fem år på Mårdtorpsgatan fortfarande är de bästa i mitt yrkesliv? Trots minst en timmes pendlingstid var jag kvar på många fester, och kom hem med sista pendeln till Norrköping, lika rund under fötterna och lycklig varenda gång.
”Ulla litade på att vi gjorde det bra”
Kan det ha att göra med hur min chef Ulla praktiserade självbestämmandeteorins tre ben? Ta det där med autonomi. Jag hann knappt börja förrän jag och Madde blev pedagogiska utvecklingsledare. Med vissa ramar uppifrån fick vi fria händer i hur vi skulle utforma våra arbetsplatsträffar. Ulla litade på att vi gjorde det bra. Vi kände att vi hade utrymme att göra det efter vårt eget huvud – och hör och häpna – att vi faktiskt hade näsa för det.
Kalla det kompetens. Du kanske värderar din högt, men upplever du att den tas tillvara? Det är lätt att tappa fotfästet. Får du någon fruktbar återkoppling på det du gör? Och ger du andra, i fullt sjå med fötterna djupt i läroplanens mylla, feedback? På Mårdtorpsgatan kände jag mig oftast trygg med det jag skulle ta mig an, jag litade på min egen förmåga. Jag är helt övertygad om att det genomsyrade även mina förskollärarkollegors syn på sig själva. På varje arbetsplatsträff Madde och jag höll i utsåg vi månadens medarbetare, och motiverade det.
Inte helt oviktigt i sammanhanget kanske är det citat Ulla hade på sin dörr när jag knackade på. ”Det här har jag aldrig gjort förr. Så det klarar jag säkert”. Höga krav och tillit är ta mig tusan en oslagbar kombination.
De bästa klarar både dribbla och passa
Så slutligen det ben som jag nog oftast tycker dinglar betänkligt. Samhörigheten. Utvecklar ert samspel er? Ibland är arbetslag som 4-åriga pojkar när de spelar boll på gården. Ett sällskap av mera jag än vi. Ingen i ett sådant gäng har någonsin reflekterat över vilka beslut som är okej att ta själv, och vilka det är viktigt att ha med laget på. Två förskollärare kan stå och hytta med varsin likadan läroplan. Ändå är det kaos i matchen.
De bästa arbetslagen är förvissade om fallgroparna. Där klarar alla att både dribbla och passa – kring ramar alla respekterar. Eller som Monica brukade säga: ”Du ser när du behöver dra mig, och jag ser när jag behöver dra dig”.
Erik Stenkula är förskollärare i Norrköping.
LÄS OCKSÅ:
Arbetslaget som skrev kontrakt på tilliten
Negativ kollega drar ner hela arbetslaget
Stenkula: En förskollärares arbetsdag är ett Super-G-lopp
Lyssna på Förskolan:
