Sara Agné: Skogen och barnen bär vår framtid

Det är lördag morgon och eftersom jag bor och arbetar i samma område passerar jag barnens skogsplatser under min morgonpromenad. Vi har ”Utkiksskogen”, ”Ludenbens sten” och ”Klätterskogen”, för att nämna några. Alla ryms de inom ett och samma naturområde och vi är i Stockholm så det är inga urskogar vi talar om. Men ändå, för barnen är det riktig skog, viktiga platser vi helt medvetet laddat med möjligheter av olika slag för att skapa möten och relationer mellan barnen och naturen.

Jag läste en bok nyligen som fick mig att tänka mer än vanligt på att barnen ju bär skogens framtid i sina händer och vilket ansvar som vilar på oss vuxna i och med det. I boken ”Skogen är min kropp – och i den barnens framtid” drar forskaren Ola Engelmark kopplingar mellan skogen och samhällsekonomin, han skriver:

”Människan behöver också bete sig anständigt mot naturen, det vill säga att inte tro att råvaror finns i oändlig mängd. När de finns i naturen är de inte primärt råvaror utan arter eller livsmiljöer i sitt sammanhang.”

Även förskolan behöver en omstart

Det fick mig att tänka på barnen i relation till förskolan, hur de som styr över förskolan också verkar glömma bort att barnen är mer än ett antal huvuden som genererar en viss peng och att ju fler huvuden vi stoppar in, desto lättare får vi att hålla budgeten. Engelmark förespråkar ett långsiktigt tänkande kring skogens framtid, att vi behöver göra en omstart i vår syn på skogsbruket och inse att skogen är en avgörande del av människans välmående och överlevnad.

Jag önskar så innerligt att även förskolan ska få starta om, med långsiktighet som högsta prioritet och att vi som samhälle kan enas om, inte bara i ord, att hur vi satsar på barnen i förskolan får konsekvenser för hela samhällets utveckling och mående i framtiden och att det därför är värt att satsa stort och lyssna på professionen.

Inga fler lösryckta satsningar 

Förskolan behöver inte lösryckta satsningar inom det område som är i ropet för tillfället. Förskolan behöver få rätt grundförutsättningar för att utföra sitt uppdrag, med barngruppsstorlekar som följer Skolverkets riktlinjer och en budget som tar höjd för att pedagogiska relationer kräver tid och utrymme, kompetens och engagemang.

Medan jag läste boken om skogen hann det tippa över till ett nytt år – 2026. Det är valår och mycket står på spel. Jag inser hur naivt det kan låta, men jag vägrar ge upp hoppet om att vi inom förskolan kan bidra till förändring, både för barnen vi möter varje dag och för samhället i framtiden.

Ger barnen en relation till naturen

I skogsdungarna jag besöker dagligen med min barngrupp sår jag och mina kollegor små frön om vad naturen erbjuder för möjligheter. Barnen visar oss vikten av att samla livsviktiga pinnar i mängder och vi ägnar oändliga timmar åt att klättra i träden och bergen samtidigt som vi omsätter riskbedömning och turtagande i praktiken.

Låt oss fortsätta hålla hoppet uppe i våra dagliga möten med barnen, låt oss förundras tillsammans över skogen samtidigt som vi också fortsätter göra allt vi kan för att få politiker och beslutsfattare att tänka om och ge förskolan den nystart den behöver, med rätt grundförutsättningar och långsiktighet som norm. Låt oss gemensamt göra 2026 till hoppets och handlandets år!

Sara Agné är lärare i förskolan i Stockholm. 

LÄS OCKSÅ:

”Våra kroppar tar stryk av styrsystemet i förskolan”

Agné: En dag på förskolan – ett liv

Låt wow-känslan flöda i förskolan

Lyssna på Förskolan här: