Föräldrar vill stoppa megaförskolorna

Arkitekten Lisa Deurell är en av föräldrarna som engagerar sig i Nätverket Stoppa megaförskolan.

Byggandet av stora förskolor möter ofta protester, så även i Stockholmsförorten Bagarmossen där vårdnadshavare förra hösten startade Nätverket Stoppa megaförskolan i hopp om att få politikerna att lyssna.

Arkitekten Lisa Deurell är en av dem som engagerat sig i nätverket. Hon har själv barn som flyttats från en i vårdnadshavarnas tycke jättebra förskola med fyra avdelningar till den nya förskolan med åtta avdelningar avsedd för 144 barn. 

– Allt är väldigt kaotiskt, trångt och påfrestande, man vill bara gråta. Som förälder är jag väldigt orolig över barnens mående och hälsa. Det är några familjer som har bytt förskola till en mindre igen, och vi gör nu detsamma, säger hon.

Förskollärare och vårdnadshavare i gemensam protest

Efter nätverkets bildande förra hösten har engagemanget tagit fart. Nyligen lämnade man över 2 620 namnunderskrifter och 100 vittnesmål från pedagoger och vårdnadshavare till Sveriges kommuner och regioner, SKR. Nätverket Stoppa megaförskolan har även sammanställt en rapport där vittnesmålen kommenteras av experter och forskare.

– Alla svar gav oss verkligen vatten på vår kvarn. Vår drivkraft nu är att nå ut med alla dessa berättelser i hopp om att det ska ta skruv, säger Lisa Deurell.

Hon berättar att den nya förskolan bland annat har för små avdelningar och att alla åtta avdelningar delar samma kapphall, vilket skapar en väldigt stökig miljö. Allt är schemalagt med speciella ”slot-tider” som ska hållas när barnen ska in eller ut. Tidig morgon och sen eftermiddag är förskolans alla avdelningar sammanslagna, vilket gör att barnen ofta möter pedagoger de inte känner.

Miljön ej anpassad för barn – inte ens på toaletten

Det är dessutom brist på ytor att vara på, det finns endast vuxentoaletter och flera praktiska funktioner är ännu inte på plats.

– Vår nya förskola är på många sätt ett enormt misslyckande och det handlar om kortsiktiga besparingar, där barn och pedagoger får ta kostnaden, säger Lisa Deurell och tillägger att hon som arkitekt vet att det finns byggregler kring det mesta, även på millimetern hur lång en diskbänk ska vara. Men det finns däremot ingenting som reglerar barnens fysiska miljö.

Det borde finnas regler att följa även när man bygger förskolor.

– Det är jättemärkligt, det borde finnas regler att följa även när man bygger förskolor. Det fungerar inte att kommuner och byggbolag får fria händer, det är ett svek mot barnen. Någon måste föra barnens talan, men ingen myndighet vill ta på sig ansvaret, säger hon.

Dimitra Blomberg, förskollärare och medlem i Nätverket Stoppa megaförskolan.

Även förskolläraren Dimitra Blomberg är med i nätverket. Förutom att hon har egna barn på den nya storförskolan arbetar hon själv på en förskola med sex avdelningar och drygt 100 barn i en annan del av Stockholm.

– Det är en stressfull och krävande miljö på stora förskolor, och det är de allra yngsta och barn med särskilda behov som tar den värsta smällen. Jag upplever dessutom att smittspridningen är större när det är många barn och vuxna, det cirkulerar mycket virus och baciller året om, säger hon.

Allt handlar i slutänden om pengar

Dimitra Blomberg tycker att det är frustrerande att pedagoger inte blir lyssnade på när nya storförskolor byggs.

– I nya megaförskolor ska allting effektiviseras och det är öppna planlösningar. Det byggs inte ur barnperspektiv och ingen har lyssnat på pedagogerna. Allt bestäms uppifrån av politiker och förvaltare som inte har erfarenhet av förskolan, och allt handlar i slutänden om pengar. Men det här borde inte handla om budget. Om kommunerna inte har råd borde staten rycka in, säger hon.

Lisa Deurell tänker tillbaka på hur de flesta förskolor fungerade tidigare, som en lugn, familjär plats där alla kände alla.

– Nu har man tappat det familjära och förskolan är mer som en institution. Det stora antalet barn och vuxna på megaförskolorna, i kombination med trängsel, skapar otrygghet och stress för barnen, säger hon.

Att protesterna hittills inte varit så högljudda tror hon beror på den tystnadskultur som råder inom förskolan, att få som arbetar där vågar dryfta sin kritik öppet.

– Ja och om någon av dem berättar något tillägger de ofta ”säg inte att det var jag som sa det” eller ”säg ingenting till rektorn”. Det är ett problem när vi föräldrar hålls utanför. Vi måste få veta, säger hon.

Lyssna på Förskolan: