Förskollärarna dömer ut storförskolor

Statistiken talar sitt tydliga språk. Allt fler mindre förskolor försvinner och ersätts av nya storförskolor med ibland så många som 16 avdelningar. Ekonomi är ofta ett argument, det är dyrt att bygga nytt. För att få ned kostnaden per plats satsas på större enheter där man kan dra nytta av ”stordriftsfördelarna” som en kommunpolitiker i södra Sverige uttryckte det i ett radioinslag tidigare i år.

Att ekonomin får styra snarare än barnens behov är det många förskollärare som vittnar om, och många har varit med om att en mindre verksamhet lagts ner till förmån för en ny och större.

Hon gav upp jobbet på storförskolan – ”Det går inte”

Ett exempel är den lilla tvåavdelningsförskolan i en Stockholmsförort som bommades igen. Barn och personal slussades vidare till den nybyggda storförskolan, med 12 avdelningar. Vårdnadshavarna rasade och flera av dem valde bort den nya förskolan. Detsamma gällde personalen, långt ifrån alla följde med till det nya. 

– Men jag gjorde det. Jag ville ge det en chans, men det var kämpigt. Det var alldeles för många barn och vuxna, alldeles för många relationer, och det går inte att skapa skolliknande miljöer för förskolebarn. Jag försökte få till strukturer men det var svårarbetat. Efter 1,5 år valde jag att sluta. Nu arbetar jag på en mindre förskola igen, med fyra avdelningar, och det är något helt annat. Här har jag möjlighet att lära känna alla barn och vårdnadshavare, säger en förskollärare med lång erfarenhet i yrket.

Hon vill, liksom många andra, inte skylta med sitt namn i tidningen, men vill förmedla sina upplevelser från tiden på storförskolan. Om lokalerna med de små rummen, de långa korridorerna med låsta dörrar som bara kunde öppnas med blippar, det minimala utrymmet för personalens kläder och ljudvolymen som uppstod när många små vistades i ett litet rum, och hur två avdelningar med 30–35 barn skulle samsas om tre toaletter.

– Det var världens liv där utanför och jag märkte hur vissa barn drog sig för att gå dit. Jag hörde till och med ett barn säga att ”jag kan bajsa när jag är hemma i stället”, säger hon och tillägger att hon sett hur barnsynen har förändrats genom åren.

– Förr pratade man mycket om det här med anknytning vid inskolning, men nu finns det inte längre med i dokumenten. Det är sorgligt. Nu handlar allt om produktivitet, allt ska vara mätbart, säger hon.

”Man har helt tappat fokus på barnen”

En annan förskollärare med liknande erfarenheter är Malin Wallén, som jobbar på en relativt nybyggd storförskola i Skåne län. Hon vittnar bland annat om våtrum utan golvbrunn, små lokaler, ett evigt gående upp och ner i trappan, torkskåp som är placerat i en helt annan del av huset och avsaknaden av staket runt gungorna på gården.

– Jag har en känsla av att huset inte i första hand är byggt för att vara förskola utan för att kommunen ska kunna ha annan verksamhet här framöver. Den första tiden hade vi cykelställ på gården, det var verkligen en säkerhetsrisk. Vi har även bett att få skärma av en del av gården för de yngre barnen, men det har inte hänt något ännu, säger Malin Wallén.

Hon har arbetat som förskollärare i närmare 20 år och sökte sig frivilligt till den nya förskolan.

– Jag upplevde att jag hade tur som fick jobbet, men ack vad jag bedrog mig. Man fattade inte hur bra man hade det förr. För tio år sedan kunde man utöva sitt yrke, det är svårt i dag på många ställen. Jag förstår att den ekonomiska biten spelar in när man bygger storförskolor och att det blir lättare att hjälpa varandra. Men man har samtidigt helt tappat fokus på barnen och vad som är bra för dem, säger Malin Wallén.

Fokus på att räkna minuter – istället för lek och lärande 

En annan förskollärare, som även hon arbetar på en storförskola i södra delen av landet, berättar att hon förhörde sig noggrant med rektorn om hur verksamheten på storförskolan fungerade innan hon tackade ja till jobbet. Men det som lät bra i ord visade sig vara något annat i verkligheten.

– Det var många som började samtidigt som jag, och av dem är vi bara ett fåtal kvar. Mycket här handlar om att hålla våra tider, när vi ska gå ut, gå in eller äta, det vill säga hålla våra ramar för att verksamheten ska fungera. Inte en extra minut får gå åt till annat. Så snart något händer som kräver mer tid blir man stressad. Vi vill utgå från barnens intressen, men med det här höga tempot är det svårt.

Hon påpekar att det här sättet att arbeta går emot alla hennes principer. 

 – Jag har alltid brunnit för undervisning och tyckt att det har varit jätteroligt, nu hinner jag inte ens se barnen. De bara passerar. Jag vill tillbaka till hur förskolan var förr när barnen, omsorgen, leken och lärandet var det primära, säger hon.

Här vill 9 av 10 förskollärare se mindre förskolor

Att det finns många förskollärare som inte är förtjusta i utvecklingen framgår också av den enkätundersökning, ”Är förskolan en skolform eller en hönsgård?”, som Sveriges Lärare i Stockholm nyligen genomförde.

En fråga handlade om vilken storlek på förskola som är bäst, sett till hur väl man kan utföra sitt uppdrag och ha en bra arbetsmiljö. Här svarar 804 av 892 tillfrågade att fyra avdelningar eller färre är att föredra. 84 förskollärare kan tänka sig 5–8 avdelningar och tre förskollärare tycker att 9–12 avdelningar är bra. Endast en valde 13–15 avdelningar och inte någon av de tillfrågade kryssade i alternativet 16 avdelningar eller fler.

– Jag är inte förvånad över resultaten. Med över 20 års erfarenhet inom förskoleverksamhet bekräftas min bild av stora förskolor utifrån enkätens svar, säger Farah Waly, vice ordförande Sveriges Lärare Stockholm.

Forskning visar att barnen påverkas negativt

Frågan många ställer sig är hur storförskolorna påverkar barnen, men det finns ytterst få studier i ämnet och de som finns är relativt gamla. Monica Selands forskning i Norge visar att barn påverkas negativt av för många relationer. Det finns även en dansk studie från 2015, ”Pædagogisk kvalitet i store og små daginstitutioner”, som påpekar att den pedagogiska kvaliteten är högre i de mindre förskolorna de studerat och att kontakten samt närheten till barnen är sämre i de större.

Studien visar även att det i små förskolor med färre än 50 barn är lättare att få tid till lek, bättre kontakt mellan barnen och större lekgemenskap, och att de vuxna har större möjlighet att hjälpa till med konflikter. Forskarna skriver också att de inte rekommenderar förskolor med över 100 barn eftersom det där skapas problem med kvaliteten och barnens möjligheter att trivas, lära sig och utvecklas. Förskolor med 60–90 barn anser de har de små enheternas fördelar men även några av de större förskolornas nackdelar.

Farah Waly ser stora risker med storförskolorna, såsom ökad arbetsbelastning, försämrad barnhälsa och säkerhetsrisker.

– Visst ser jag även fördelar, men just nu kan jag främst se vinsterna för arbetsgivaren. Jag tycker att det här är mycket allvarligt, och de som fattar beslut måste ta sitt ansvar och noggrant överväga vilka konsekvenser som riskeras innan det är för sent. Förskolan är barnens första skola.