Anknytningsexperten: ”Man chansar med barnen”

Birthe Hagström har, tillsammans med psykologerna Malin Broberg och Anders Broberg, författat boken ”Anknytning i förskolan – vikten av trygghet för lek och lärande” som nyligen kom i en ny, uppdaterad utgåva. Där beskrivs tydligt vikten av att förskolan erbjuder barn stabilitet och förutsägbarhet.

– Anknytning är ett välbeforskat område sedan slutet av 1940-talet och visar vilken betydelse trygghet har för barnets utveckling. I storförskolorna finns alldeles för många barn och pedagoger, och dessutom många vårdnadshavare som hämtar och lämnar, och det är svårt för små barn att hantera. Jag är som du förstår inte jätteförtjust i den här utvecklingen, säger Birthe Hagström.

Hon berättar hur det lilla barnets anknytningssystem lätt aktiveras när det exempelvis kommer ny personal, när det är stora gårdar med många okända barn och vuxna eller om barnet ska äta i en jättestor matsal. Hur de då hela tiden har ett trygghetssökande i fokus, vem kan hjälpa mig, vilket skapar stress som i sin tur leder till att barnet inte längre har kraft att utforska, leka, lära sig och ta del av det förskolan erbjuder.

– Det går säkert att hitta små förskolor där det saknas stabilitet och förutsägbarhet för barnet och stora förskolor där det fungerar bra, men det är mer undantag, säger Birthe Hagström, som är förvånad att det inte höjs högre röster mot storförskolorna än vad som är fallet. 

Små barn mår bäst i det lilla

Hon förklarar att det är svårt för små barn att vara i stora miljöer med många okända runt omkring sig och att de i stället mår bäst i det lilla, med sin hall, sin avdelning, sina välkända pedagoger.

– Anknytningssystemet hos ett litet barn aktiveras när ”fara hotar” och fara för de yngre barnen behöver inte vara en reell fara, utan exempelvis om de ska lämnas i en stor gemensam hall där de samtidigt ska skiljas från sina föräldrar. Är de däremot i ett mindre sammanhang där de har överblick och känner igen sig är det lättare att vara trygg och lugn, säger hon. 

Birthe Hagström har följt utvecklingen i förskolan på nära håll sedan 1970-talet och berättar att hon ofta slås av tanken att barns behov faktiskt inte har förändrats även om mycket annat i samhället har gjort det.

–  Barnens behov är desamma oavsett tid, och man kan inte hålla på att trolla hur mycket som helst. Hur barnen hanterar stress hänger naturligtvis ihop med hur de har det i övrigt men tryggheten är basen för att de ska kunna få den roliga och lärorika förskola som det står skrivet om i skollag och läroplan, säger hon. 

”Storförskolor är inte bra för någon”

Hon påpekar också att de som löper störst risk är de yngsta och de allra sköraste, de som inte har det tryggt hemma.

– En del av de äldre, robusta och trygga barnen kan säkert tycka att det är okej med stora sammanhang. Men det finns även äldre barn som är ängsliga, blyga eller lite rädda av sig. Jag kan egentligen inte säga att storförskolor är bra för någon, men det är som allra värst för de yngsta och sköra, säger Birthe Hagström och tillägger att det krävs både kunskap och förutsättningar för att det ska bli bra för det enskilda barnet.

– Men de som planerar och bestämmer i samhället kan tyvärr för lite om det här, och det borde vara dags att använda sig av den kunskap som finns, säger hon.

Lyssna på Förskolan: