Debatt: Så ger höga förväntningar konkreta resultat i skolan
När Erik Cardelus läser ”Miraklet i Tingbjerg” slås han av att den danske rektorn Marco Damgaard och hans personal använder gränssättande metoder och förhållningssätt som svårligen skulle accepteras i dagens svenska skola. Foto: Nelleke Dorrestijn och Pressbild/Herlev kommune
Debatt Förändringen gick inte över en natt, utan tog 10 år. Detta är värt att påminna sig om i dagens otåliga och förändringssjuka samhälle, där det finns en stark dragning till quick-fixes och tillfälliga projekt, akademiska skrivbordslösningar och mirakelmetoder, skriver Erik Cardelus om ”Miraklet i Tingbjerg”.
Höga förväntningar är en nyckelfaktor för stärkta elevresultat. Detta framgår tydligt i den välkända nyzeeländska professorn John Hatties kända metastudie ”Visible Learning” från år 2008, där höga förväntningar ligger i effektstorlekarnas toppskikt. Även i svensk skoldebatt betonas höga förväntningar, exempelvis att vi behöver sätta ribban högt för alla elever och ha en grundmurad tro på utveckling i alla skolor, oavsett socioekonomisk status.
Lättare är sagt än gjort. I Skolverkets senaste lägesrapport flaggas för flera framsteg i skolan, men ett hack i kurvan kvarstår: ”Samtidigt visar lägesbedömningen att resultatskillnaderna mellan hög- och lågpresterande elever ökar och att socioekonomiska faktorer har fortsatt stor betydelse för resultaten.”
Så hur går man från teori till praktik? Idag finns en övertro på att skolans utvecklingskraft ska komma utifrån – från forskare, experter och skolmyndigheter – snarare än från skolpersonalen. Statistik visar att skolbyråkratin har ökat kraftigt på senare år, samtidigt är det svårt att få behöriga lärare till alla skolor. Svårast är det för utsatta skolor.
Höga förväntningar är inget nytt
Inte heller är höga förväntningar något nytt, utan bygger på föreställningar och forskningsrön som funnits länge. Många känner till Pygmalion-effekten eller Rosenthal-effekten som den också kallas. Ursprunget är den välkända pjäsen Pygmalion, publicerad 1912 av den store irländska författaren och tänkaren George Bernard Shaw. I pjäsen möter vi professor Higgins som gör ett experiment där han lär arbetarklasstjejen Eliza att prata överklassengelska. Experimentet lyckas och Elizas självförtroende stärks då omgivningen betraktar henne som en kompetent person med hög status. Pjäsen är nog mest känd som musikalen ”My Fair Lady” och som en omtyckt film.
56 år senare kom Rosenthal-studien, ett forskningsarbete som år 1968 publicerades av den amerikanska psykologen Robert Rosenthal tillsammans med läraren Lenore Jacobson. Här visas återigen hur höga förväntningar är centralt för elever, speciellt från resurssvaga hem. Att Rosenthals studie blev känd som ”Pygmalion in the Classroom” visar hur linjerna löper från Shaws pjäs från år 1912 och framåt.
Aktuellt exempel från Danmark
Även i närtid finns en stark berättelse om höga förväntningar. Rösten kommer från den danske rektorn Marco Damgaard. I boken ”Miraklet i Tingbjerg” (2026) beskriver Damgaard hur han som rektor ledde utvecklingen från botten till toppen på sin utsatta grundskola.
Förändringen gick dock inte över en natt, utan tog 10 år. Detta är värt att påminna sig om i dagens otåliga och förändringssjuka samhälle, där det finns en stark dragning till quick-fixes och tillfälliga projekt, akademiska skrivbordslösningar och mirakelmetoder. Centralt i beskrivningen är i stället hur rektor och lärare står starka och stadiga tillsammans när det blåser snålt och utmaningarna hopar sig på den utsatta skolan. Vardagen i Tingbjerg beskrivs som en ständig balansgång mellan kaos och kontroll. Damgaard jobbar också för att alla organisationer i närområdet ska känna gemenskap och samverka långsiktigt. Detta ställer han i motsats till den ”projektsjuka” som enligt honom präglar samhället, med ständigt nya projekt som avlöser varandra utan kontinuitet och stabilitet.
Ändå slås man av att Damgaard och hans personal använder gränssättande metoder och förhållningssätt som svårligen skulle accepteras i dagens svenska skola. Risken är att skolpersonal som följde i hans fotspår skulle befrias från sitt uppdrag, som det heter på finspråk. I boken ges många exempel på hur Damgaard och hans kollegor – modigt och uthålligt – tar ställning mot hedersförtryck (negativ social kontroll), stök och kriminalitet i skolan och i närområdet. Ibland finns det direkta faror med i bilden. Frågan är dock hur de orkar. Flera elever tvingas sluta i skolan efter upprepade förseelser, så det är ingen spikrak väg framåt, utan här finns både misslyckanden och friktion.
Från Irland, USA, Nya Zeeland och Danmark löper en röd tråd som säger att höga förväntningar är avgörande i skolan, speciellt för att bekämpa skolsegregation. Men höga förväntningar måste backas upp av starka grundförutsättningar, exempelvis en motiverad, kompetent och behörig skolpersonal, ett sammansvetsat ledningsteam och en lärarkår som har ett tydligt förtroende och förändringsmandat. Frågan är om detta finns i alla skolor i vårt land. Om inte, så borde det sättas högt upp på agendan.
Erik Cardelus är fil. dr i språkdidaktik, knuten till Handelshögskolan i Stockholm, och legitimerad gymnasielärare i svenska, historia och moderna språk
Referenser
Damgaard, M., Gisselmann, S., & Salihu, D. (2026). Miraklet i Tingbjerg : från utsatt område till bäst i klassen / Marco Damgaard ; i samarbete med Sören Gisselmann ; med förord av Diamant Salihu.(Första utgåvan.).
Hattie, J. (2008). Visible learning: A synthesis of over 800 meta-analyses relating to achievement. Routledge.
Rosenthal, R., & Jacobson, L. (1968). Pygmalion in the classroom. The Urban Review, 3(1), 16–20.
Shaw, B. (1985). Pygmalion / by George Bernard Shaw.
Skolverket, pressmeddelande (2026-03-24) ”Skolverkets lägesbedömning: Svensk skola är splittrad”.
LÄS ÄVEN
Debatt: Tre röster som kan ge skolpolitiken välbehövlig klokhet
Debatt: Demokratikämpar att hylla på internationella kvinnodagen
