Debatt: Hissa EU-flaggan på alla Sveriges skolor
”Själv tycker jag att den europeiska tillhörigheten och samhörigheten bör lyftas mer inom ramen för varje skolas professionella manöverutrymme”, skriver Erik Cardelus.
Debatt Visst är det dags att i högre grad rikta blickarna mot närliggande länder som delar vår egen värdegrund, snarare än att i alla lägen imitera och imponeras av supermakter som göder despoter, översittare och narcissister, skriver Erik Cardelus.
Utan att måla ut varenda detalj, kan man enkelt konstatera att världen har förändrats kraftigt på senare tid. Drivande är dagens supermakter som förvandlats till aggressiva översittare i det internationella spelet. Tydligast har de transatlantiska relationerna försämrats radikalt. Behovet av europeisk samsyn och samhörighet har blivit akut. Men hur skapar man europeisk samhörighet, efter år av okritiskt och underdånigt sneglande över Atlanten och en påfallande undfallande inställning till några öppet odemokratiska supermakter? Och hur integrerar man detta i sin undervisning, utan att göra våld på läroplanen och rollen som demokratiskt saklig och sansad lärare?
Själv har jag inga enkla svar, men jag anser att frågan behöver diskuteras snarare än förtigas. För hur förhåller vi oss professionella i en tid då så mycket av den tidigare världsordningen håller på förstöras och förvanskas? Som svenska lärare inom ramen för EU-systemet har vi ändå en skyldighet att följa och försvara våra demokratiska värden och vår rättsordning. Samtidigt är läraryrket inget forum för aktivism.
Tydlig utan att bli tendentiös
Låt oss börja med de demokratiska europeiska värderingarna, som kräver en fungerande samsyn och samhörighet för att fungera. Här ankommer det på varje lärare att finna en balans mellan att vara tydlig, men samtidigt inte tendentiös. Beskrivningar och förklaringar måste vara underordnade fakta, men inte undfallande och inlindande. Balansen bör rimligtvis sättas i kollegiala diskussioner, inte bli en testballong i klassrum.
Själv tycker jag att den europeiska tillhörigheten och samhörigheten bör lyftas mer inom ramen för varje skolas professionella manöverutrymme. Varför inte ha en EU-flagga synlig på varje skola, en enkel men viktig signal till alla elever, lärare och besökare? Varför inte uppmärksamma och fira europeiska högtidsdagar tydligare än idag?
Som lärare i moderna språk klappar mitt hjärta lite extra för den europeiska dimensionen: flerspråkigheten och mångkulturalitet som levs och manifesteras på så många olika sätt. Sverige har förutom svenska fem olika minoritetsspråk, Spanien och Schweiz har fyra officiella språk och i Bryssel hörs olika språk överallt, EU-språk och migrantspråk. I skolan har eleverna chansen att fördjupa sig i något av de tre stora europeiska språken: franska, spanska och tyska, en fantastisk möjlighet att berika sig – språkligt, kulturellt, samhälleligt, historiskt och demokratiskt. Och en liten påminnelse: upplysningsidéerna uppstod faktiskt i Europa, kontinenten som toppar demokratiska index.
EU har oförtjänt dåligt rykte
Genom åren har EU fått ett oförtjänt dåligt rykte som byråkratiskt, trögt och kostnadsdrivande, samtidigt som dagens europeiska samhörighet blivit en ödesfråga – på mycket kort tid. Ukraina, Grönland … och vad händer i framtiden? Ingen vet. Vad vi dock vet är att EU kan hjälpa oss att stärka och bevara det bästa politiska system som vi haft någonsin – den liberala demokratin. Alla alternativ har visat sig förödande.
Ett annat sätt att sprida en europeisk samhörighet är att faktiskt tala om det som händer i våra grannländer. För det som man fyller sin hjärna med, blir också det man tydligast uppmärksammar och relaterar till. Precis som man märker en kändis i en folksamling framför alla de andra som befinner sig där. Här behövs ingen doktorstitel i perceptionspsykologi för att förstå.
Så handen på hjärtat: Hur mycket tid ägnar samhällskunskapslärare händelser i exempelvis Tyskland, Frankrike och Spanien i jämförelse med USA? Hur många europeiska sånger och artister spelas på musikundervisningen? Och hur tydligt firas europeiska högtidsdagar på skolan? Det finns oräkneliga sätt att manifestera europeisk samhörighet, utan att avvika från läroplanen och rollen som saklig och sansad lärare.
Sluta imponeras av supermakter
På senare tid har begreppet ”soft power” fått en renässans, speciellt genom journalisten Martin Gelins färska bok. Tesen där är att dagens odemokratiska och lågdemokratiska länder som Kina och Saudiarabien investerar stort i sådant som kulturevent och sportevent, för att på så sätt verka schyssta och attraktiva. Människan har ju en tendens att glömma uselt innehåll så länge det yttre är attraktivt och ler mot oss. Kultur är med andra ord ingen onödig lyx, utan något vackert, intressant och meningsskapande, som samtidigt bygger en värdegemenskap.
Naturligtvis finns det många nyanser i demokratisk utveckling, men gemensamt för de flesta europeiska länderna är en grundmurad demokrati, där kvinnans rätt till sin kropp, hbtqi-rättigheter, ett oberoende rättssystem, starka institutioner och fria medier fungerar som bärande bjälkar. Så visst är det dags att i högre grad rikta blickarna mot närliggande länder som delar vår egen värdegrund, snarare än att i alla lägen imitera och imponeras av supermakter som göder despoter, översittare och narcissister.
Erik Cardelus är fil. dr i språkdidaktik, knuten till Handelshögskolan i Stockholm, och legitimerad gymnasielärare i svenska, historia och moderna språk.
LÄS ÄVEN
Flerspråkighet sätter färg på lärandet i skolan
Debatt: Forskare blåser upp etablerad kunskap som ”nyheter”
