Debatt: Demokratikämpar att hylla på internationella kvinnodagen

Så blir det dags för den internationella kvinnodagen igen. En dag som kan firas på många olika sätt, beroende på läge och läggning. I dagens osäkra politiska tider blir reflektionens främsta verktyg – läsningen – en extra viktig resurs. Inget aktiverar djupa tankar och känslor som en god bok. Så vilken litteratur passar bäst idag, då den globala demokratin skälver och vi påminns om att politiska system byggs av människors mod, övertygelse och ansträngning. Själv slår jag ett slag för viktiga demokratikämpar i vårt eget land, kvinnor som förstod att utbildning och utveckling hänger ihop, att kunskapens kollektiva kraft också är demokratins fundament.

100 år tillbaka finner vi Fogelstadsgruppen, ett kvinnligt nätverk som kämpade för demokrati, kvinnlig rösträtt och social rättvisa. Gruppen växte fram kring godset Fogelstad i Södermanland som ägdes av politikern Elisabeth Tamm. Efter att kvinnor fått rösträtt 1921 ansåg dessa kvinnor att det behövdes fler demokratiska framsteg, inte minst på kunskapens och utbildningens område. I gruppen ingick bland andra Kerstin Hesselgren, vår första kvinnliga riksdagsledamot, författaren och feministen Elin Wägner, läkaren och pionjären inom sexualupplysning och kvinnors hälsa, Ada Nilsson, samt rektorn Honorine Hermelin.

Fint skildrad kvinnlig vänskap

Fördjupning ges i Ulrika Knutssons lärda och lustfyllda bok Kvinnor på gränsen till genombrott (2004). Här varvas tidens stora händelse med kvinnornas dagliga kamp för ett mer rättvist och demokratiskt samhälle. Fint skildras den kvinnliga vänskapen och solidariteten, eller i rektor Honorine Hermelins ord att ta sin ”glädje i kragen” och ”släppa fram livsmodet”.

En kvinna med enormt livsmod var Ellen Key. Utan tvekan hade hon Sveriges skarpaste pedagogiska penna, med den internationella bästsäljaren Barnets århundrade (1900) som banade väg för fullsatta föreläsningsturnéer i Europa och USA. Men framgångarna väckte både beundran och avundsjuka hemmavid. Under många år fylldes offentligheten av karikatyrer och hånfullheter riktad mot henne, ett tecken på att dagens nättroll och digitala elakheter hade sin motsvarighet redan då. En av de giftigaste pennorna tillhörde August Strindberg, så storhet och snällhet kommer inte alltid i samma förpackning.

Ett märkesår värt att uppmärksamma

I år har det också gått 100 år sedan författaren och feministen Ellen Key gick ur tiden, ett märkesår värt att uppmärksamma. Varför inte läsa någon av Keys böcker eller biografierna om henne? Eller besöka hennes gods Strand vid Vättern, en gång en generös mötesplats för dåtidens intellektuella och kreativa människor, speciellt kvinnor. På Strand finns den livsbejakande devisen ”Denna dag, ett liv”, vilket inspirerade besökaren Astrid Lindgren. Mottot återkommer i hennes klassiker Saltkråkan, som nyss filmatiserats och beskrivits i biografin Den rätta knycken (2024) av litteraturprofessorn Johan Svedjedal.

Från Astrid Lindgren är det nära till Selma Lagerlöf, den första kvinnliga nobelpristagaren i litteratur och vår stora internationella stjärna. Närmast anknuten till skolan är – som bekant – den fantasifulla läroboken i geografi, Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, ett mästerverk som under hösten fyller 120 år. Men även romanerna Kejsaren av Portugallien, En herrgårdssägen och Gösta Berlings saga är värda både läsningar och omläsningar.

Mod och integritet

Själv håller jag Kerstin Ekman högt, med sina mästerliga böcker om kvinnors liv, från antikens Rom till Katrineholm. I Tullias värld (2020) sätts ljuset på en av historiens många bortglömda kvinnor, Ciceros dotter Tullia. En ung Kerstin Ekman reflekterar här kring kvinnors osynlighet i historien: ”Det var ingenting konstigt i att en ung kvinna ville läsa om kvinnor och att hon fann det manliga historiska malandet om fältslag och kungalängder torftigt (s.11).”

Att Kerstin Ekman redan 1989 lämnade sin stol i Svenska Akademien i protest mot församlingens bristande stöd för den av religiösa skäl mordhotade författaren Salman Rushdie, vittnar om mod och integritet. Återigen ges en illustration av att demokratin och rättvisan inte sköter sig själv, utan kräver mänskligt mod, övertygelse och ansträngning.

Erik Cardelus är fil. dr i språkdidaktik, knuten till Handelshögskolan i Stockholm, och legitimerad gymnasielärare i svenska, historia och moderna språk

LÄS ÄVEN

Fem bra böcker om lärares liv under krig

Debatt: Idag hedrar vi alla lärare och bibliotekarier

Djupdyk i Selma Lagerlöfs liv och författarskap

Lästips: Självutlämnande prosa utan pedagogiska pekpinnar

Pippi Långstrump – från pedagogisk provokation till kanonisering