(Sva)ret på problemen: Två lärare i klassrummet

Alla elever är mina elever. Alla elever är dina elever”. Så beskriver sva-läraren Kristina Isacsson Liljequist sitt samarbete med klassläraren Emmy Henriks. Det förhållningssättet är det första de tar upp när vi ses i ett konferensrum bredvid rektorsexpeditionen på Sofielundsskolan i Sollentuna för att prata om deras samarbete och tvålärarskap, innan deras gemensamma lektion ska dra igång. Och det är inte svårt för en utomstående att gissa vem av dem som är lärare i svenska som andraspråk. Kristina Isacsson Liljequist pratar väldigt tydligt, med extra betoning på konsonanter.

Tvålärarskaps­system i svenska/sva känns som en självklarhet om vi ska lyckas med vårt uppdrag.

Här har man arbetat med tvålärarskapssystem på svensklektionerna i årskurs sex och på högstadiet i 10 år. För Emmy Henriks del, som undervisar i en sexa där 11 av 30 elever är i behov av sva-stöd, är det här första året med sva-förstärkning.

– Det här har betytt otroligt mycket för mig. Tvålärarskapssystem i svenska/sva känns som en självklarhet om vi ska lyckas med vårt uppdrag att ge alla elever det stöd de behöver för att nå målen i alla ämnen. Men tyvärr är det inte så, det vet vi ju, säger Emmy Henriks.

LÄS ÄVEN: Larmet: Elever utbildas rakt in i utanförskap

Visst skiljer sig deras ansvarsområden åt, men det är nog sällan märkbart för eleverna, berättar Kristina Isacsson Liljequist.

– Ingen ska känna att jag gör en sak och Emmy en annan. Vi planerar, undervisar och kvalitetssäkrar sva-elevernas utveckling genom sambedömning. Men samtidigt är sva-eleverna medvetna om att det är jag som gör den slutgiltiga bedömningen.

"Olika glasögon på oss"

Det händer också att hon plockar ut sva-eleverna en och en eller i grupp när hon ser att de behöver en extra genomgång. Exempelvis efter en introduktion av ett nytt arbetsområde.

– Då vill jag alltid försäkra mig om att de vet vad vi ska arbeta med, säger Kristina Isacsson Liljequist.

Fördelarna med tvålärarskap är många, konstaterar Emmy Henriks och tittar på sin kollega.

– Vi har olika glasögon på oss. Du ser exempelvis språkutvecklingen hos en sva-elev i ett framtidsperspektiv. Om du läser en text som en sva-elev har skrivit och som jag reagerar på så kan du säga att ”jamen så här brukar det vara i början”, enligt någon slags normalkurva. Och att den eleven kommer att fortsätta att utvecklas genom att först lära sig ”det här” och sen ”det här”. Då känner jag mig mer hoppfull. Det är ju lätt att man känner sig uppgiven när utvecklingen går trögt och man vill att det ska gå bra för en elev.

Kristina Isacsson Liljequist fortsätter:

– Jag tror att vi ser lite olika saker och man kan nog säga att jag kommer in och checkar av litegrann. Exempelvis är jag väldigt fokuserad på de nationella proven, säger hon.

Alla ska kunna klara uppgifterna

Språknivån skiftar hos de sva-elever vi ska få träffa i dag. En elev med rysk bakgrund kom till klassen från förberedelseklass förra året, medan andra är födda i Sverige.

– Men vi utformar alltid uppgifter som både sva- och svenskelever ska klara av. Det är jätteviktigt. Det är ju så det ser ut i samhället. Där möts alla människor och det är det underlaget vi ska arbeta med, säger Emmy Henriks.

Om alla genomför samma uppgifter ökar chansen att eleverna ska känna att de lyckas, betonar Kristina Isacsson Liljequist.

Dagens lektion är ett bra exempel på en ganska avancerad uppgift, som ändå är utformad för att alla ska klara av den. Eleverna har fått öva på att skriva ett tal om en person som betyder mycket för dem, och som slutligen ska uppföras i helklass. Projektet inleddes med högläsning av ”Bröderna Lejonhjärta”, där huvudpersonen Skorpan berättar om, och längtar efter, sin bror Jonathan.

På högstadiet läggs mer tid på individuellt stöd åt sva-eleverna, men framför allt har vi mer skilda roller.

Nu är eleverna snart färdiga med sina egna tal och har klart för sig att de ska jobba med innehåll, språk och struktur. Och med de retoriska begreppen ethos, pathos och logos.

Begreppsförståelse går som en röd tråd genom all undervisning.

– Här betyder Kristinas sva-perspektiv väldigt mycket. Jag tänker ofta på det när vi har högläsning. Att det är så självklart för dig att vara tydlig och förklara de begrepp som är viktiga för förståelsen av något, säger Emmy Henriks.

"Jag är inte så bra på svenska"

Dags för lektion. Emmy Henriks inleder med att berätta att de ska arbeta gruppvis vid olika stationer. Vid en station ska de läsa upp de tal de själva har skrivit, med hjälp av sina tallappar. Vid en annan ska de få titta på ett filmklipp där Greta Thunberg håller tal inför en stor publik och vid en tredje kommer de få läsa tre olika tal med okända avsändare.

– Ni ska hela tiden tänka på två ­saker: titta på innehållet och strukturen i talen. Prata om vad som är bra och ge tips på hur det skulle kunna bli bättre. Syftet är att ni ska träna på ert eget tal, känna er peppade och få mod att läsa för hela klassen – så var extremt snälla mot varandra!

Samtliga grupper består av en blandning av elever som har kommit olika långt i språket.

I ett av grupprummen sitter fem elever som ivrigt försöker komma fram till vem som ska framföra sitt tal först.

– Jag är inte så bra på svenska så jag vill inte, säger en pojke bestämt, men ändrar sig efter att ha lyssnat på en klasskamrats framförande.

"Måste fixa stavfelen"

Inne i klassrummet arbetar en grupp bestående av elever från fyra olika länder. Här är uppgiften att läsa tal skrivna av anonyma avsändare. När de har läst upp ett av talen, skrivet av en okänd flicka i årskurs åtta som berättar om sin bästa vän, börjar de analysera hennes text.

– Det är mycket stavfel, noterar en elev. De andra instämmer.

– Och meningarna är lite konstiga.

Kristina Isacsson Liljequist står bredvid och flikar in en fråga.

– Vad ni tror att det kan bero på? Hade hon bott i Sverige länge?

Eleverna skakar på huvudet.

– Nej just det, hon berättade ju att hon hade lärt känna sin kompis när hon gick i förberedelseklass.

Sedan kommer eleverna fram till att det var ett bra tal:

– Det var inte tråkigt eftersom hon inte bara sa ”bra” saker om personen som hon berättade om. Men hon måste fixa stavfelen.

Kristina Isacsson Liljequist är glad över att hon får möjligheten att följa elever från årskurs sex till nio. Dels har hon full koll på var sva-eleverna befinner sig i sin språkutveckling när de börjar sjuan. Och dels skapar det en trygghet hos eleverna.

– På mellanstadiet har jag en mer flytande roll och rycker in där det behövs. Men i årskurs 7–9 ser svensk- och sva-undervisningen helt annorlunda ut, det är som två olika världar, men jag kan ändå börja förbereda elever i årskurs sex på vad som väntar.

Utmaningar också

Hon har jobbat i tvålärarskap med en och samma lärare i tio år.

– På högstadiet läggs mer tid på individuellt stöd åt sva-eleverna, men framför allt har vi mer skilda roller och ansvarsområden. Jag brukar ansvara för retorik och novellarbete, exempelvis. Medan min kollega brinner för grammatik och är drivande i det genomförandet. Under vissa lektioner är det han som står framme vid tavlan och jag som jobbar med enskild input, och tvärtom.

Tvålärarskapet har många positiva effekter, anser de. Arbets­bördan blir jämnare, stressen minskar och det är kostnadseffektivt eftersom det inte behövs en vikarie om någon är sjuk. Men framför allt: det blir enklare att kvalitetssäkra att en sva-elev får det stöd den behöver. Som de ser det finns det i princip bara en svårighet, eller utmaning, med att arbeta i tvålärarskapssystem.

– När jag har berättat om det här upplägget för lärarkompisar så har vissa reagerat och tyckt att det verkar svårt att det kommer in en lärare till i klassrummet, som kanske har ett helt annat arbetssätt. Kanske har man till och med olika elevsyn, säger Emmy Henriks. 

Kristina Isacsson Liljequist håller med. 

– Det kan vara klurigt innan det faller på plats. Lärare är starka individer, vana att arbeta själva.

LÄS ÄVEN

Larmet: Elever utbildas rakt in i utanförskap

Anna Ekström om sva-krisen: Det gör mig väldigt upprörd

Jarnlo: Dyr sva-undervisning är billigare än alternativet

Stora brister i undervisning i svenska som andraspråk

Ämnet som aldrig fått någon chans