Studieresor till Auschwitz fördjupar sällan förståelsen för Förintelsen

– Antisemitismen som drivande kraft tenderar att hamna i bakgrunden när fokus ligger på ett slags abstrakt ondska.

Det säger gymnasieläraren Ola Flennegård som själv har varit i Auschwitz och på andra av Förintelsens minnesplatser vid närmare 90 tillfällen. Den allra första gången med egna elever var 2001.

– För mig blev det ett helt avgörande möte med historien, de närmsta åren därefter rörde nästan allt jag läste Förintelsen. 

I fredags disputerade han vid Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Segerstedtinstitutet, Göteborgs universitet, på en avhandling om svenska studieresor till Förintelsens minnesplatser. Det är första gången som en forskare tittar närmare på hur dessa resor är upplagda och vad eleverna får ut av dem. 

Genom intervjuer med ett 20-tal lärare och ungefär lika många elever – och genom att ha deltagit på flera resor – har han funnit ett förvånande mönster:

– Fokus ligger till övervägande del på offrens lidande och väldigt lite utrymme blir kvar för att utveckla fördjupad förståelse för förklarande ansatser. Den drivande kraften bakom Förintelsen, antisemitismen, förbigås ofta, ibland fullständigt.

”Alltför grund förklaring”

När han frågade lärare ”Vad var Förintelsen?” fick han ofta en uppräkning av olika offergrupper som svar: massmorden på judar, romer, homosexuella och funktionsvarierade men också krigsfångar. 

– Svaren leder tankarna till att orsaken bakom massmorden var ett slags abstrakt ondska, att de som var annorlunda skulle rensas bort just för att de avvek från generella normer. Men det ger en alltför grund förklaring till drivkrafterna bakom Förintelsen. 

Han understryker att inkluderingen av andra offergrupper än de europeiska judarna i vår förståelse av begreppet Förintelsen ofta sker med goda intentioner, men att det har problematiska konsekvenser:

– Vi bör reflektera över i vilken utsträckning det är etiskt och kunskapsmässigt försvarbart att använda de europeiska judarnas öde i syfte att generera sympati för utsatta grupper i vår tid. 

När antisemitismen återigen blossar upp i vår samtid är det viktigt att uppmärksamma dess unika roll i historien, menar Ola Flennegård:

– Den kanske viktigaste lärdomen om antisemitismens roll i Förintelsen är hur den kunde mobilisera så många olika grupper att delta i förföljelserna och mördandet, inte bara tyskar utan människor i många andra nationer också.

Att antisemitismen ofta hamnar i bakgrunden märkte han också i intervjuerna med elever. När han frågade varför människorna mördats fick han förklaringar som att ”för att de inte var vita” och att ”de var annorlunda”. Men sällan för att de var judar.

Komplext undervisningsstoff

En annan av avhandlingens slutsatser är rådet att inte helt överlämna planeringen av resan till externa aktörer.

– De har visserligen ofta större expertis än lärarna, men de har inte relationer till eleverna. Relationerna är minst lika viktiga. Så mitt råd till skolorna är att satsa på att låta utbilda de många lärare som vi vet har ett genuint och starkt engagemang. Att begära att lärare ska handskas med detta komplexa undervisningsstoff utan kvalificerad fortbildning är inte rimligt.

På lördag 27 januari infaller Förintelsens minnesdag och på måndag åker Ola Flennegård på nytt ner till olika minnesplatser i Polen – tillsammans med 17 lärare som går en av Segerstedtinstitutets universitetskurser för att lära sig mer om Förintelsen och hur man kan undervisa med studieresan som metod:

– Givet det engagemang och sug efter fortbildning jag möter bland mina studenter är förutsättningarna goda för att undervisningen under resorna ska kunna bli mer fördjupande. 

LÄS ÄVEN

”Offrar vi ämneskunskaper för källkritik får vi inget av dem”

Forskaren om tre fallgropar i historieundervisningen

Prisad historielärare låter eleverna möta verkligheten

Därför glöms kvinnor bort i historieundervisningen

Forskarna: Så bemöter du elever som har ensidiga åsikter

Så möter han extrema åsikter i klassrummet