Så här visualiseras de fyra olika samtalskaraktärerna i avhandlingen.
Så blir samtal mellan NO-lärare utvecklande
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Ämnesläraren | Lärare i matematik, teknik, naturvetenskap mm
Forskning Att bara sitta ner och prata undervisning med NO-kollegorna räcker inte. I en ny avhandling visar forskaren Marlene Sjöberg vad som krävs för att samtalen ska vara utvecklande för alla.
Om vi NO-kollegor bara skulle hinna prata mer med varandra, skulle vår undervisning också bli bättre. Ett rimligt antagande, men nja så enkelt är det inte. I alla fall inte enligt forskaren Marlene Sjöberg, vid Göteborgs universitet, som nyligen disputerade med en avhandling som undersökt vad som krävs för att samtalen också ska vara utvecklande.
– Enligt min egen erfarenhet som grundskollärare är det inte så enkelt. Det väckte min nyfikenhet att analysera vad som händer i lärares samtal om undervisning i naturvetenskap och vilka möjligheter till utveckling som de erbjuder, säger Marlene Sjöberg.
Fyra olika samtalskaraktärer
För att ta reda på detta har Marlene Sjöberg både följt ett ämneslärarlag i NO på en högstadieskola och en grupp lärarstudenter på KPU (kompletterande pedagogisk utbildning) med inriktning mot naturvetenskap.
I sin undersökning har Marlene Sjöberg identifierat fyra olika samtalskaraktärer:
- Kollegiala samtal om komplext ämnesdidaktiskt innehåll. Det innebär att flera aspekter av undervisning i naturvetenskap hanteras relativt varandra, samtidigt som detta görs gemensamt av deltagarna i samtalet.
- Kollegiala samtal om instrumentellt ämnesdidaktiskt innehåll. Det innebär att alla i gruppen engagerar sig i samtalet, men att de endast talar om en aspekt av undervisningen.
- En individ pratar om komplext ämnesdidaktiskt innehåll med resten av gruppen, genom att den individuelle läraren reflekterar över erfarenheter av olika delar av undervisningen.
- En individ pratar om instrumentellt ämnesdidaktiskt innehåll med resten av gruppen. Det innebär att den individuelle läraren tar upp enskilda aspekter av undervisningen genom att benämna och beskriva erfarenheter från klassrummet.
"Inte rimligt"
Enligt Marlene Sjöberg kan punkt 3 och 4 vara utvecklande för den individuelle läraren som driver samtalet, men det är inte tillräckligt för att det ska ske en gemensam utveckling av hela lärarkollegiet. Vidare menar hon att punkt 2 visserligen engagerar alla i samtalet, men eftersom man bara pratar om en aspekt av undervisningen blir diskussionen instrumentell och mindre utvecklande.
I stället är det punkt 1, det vill säga kollegiala samtal om komplext ämnesdidaktiskt innehåll, som utvecklar hela gruppen mot ett gemensamt lärande.
”Båda dimensionerna behöver samtidigt närvara i samtal som innebär möjlighet till ämnesdidaktisk kollegial utveckling från undervisning i naturvetenskap”, skiver Marlene Sjöberg i sin avhandling och konstaterar att ”det är eftersträvansvärt att denna samtalskaraktär förekommer och att samtal utvecklas i den riktningen över tid. Samtidigt är det inte rimligt att samtal i sin helhet uteslutande har denna karaktär.”
"Kan inte tas för givet"
Så även om hon menar att det är dit NO-lärare bör sträva när de sitter ner med sitt ämneslärarlag, visar undersökningen att den här sortens utvecklande samtal är ganska sällsynta.
– Man kan inte ta för givet att samtalen kännetecknas av samtidighet i ett komplext ämnesdidaktiskt innehåll och en djup interaktion mellan deltagarna vilket är en förutsättning för ett gemensamt lärande. Även om det förekom i båda grupperna, var det inte det som karaktäriserade samtalen i sin helhet, säger Marlene Sjöberg.
LÄS ÄVEN
Forskare ska bryta tystnaden i matten
Mattens problem har mer än en lösning
Tävlande elever presterar sämre i kemi
