”Elevinflytande handlar om att elever ska få verktyg att tänka själva”

I en av de senaste debatterna på Vi Lärare.se har flera röster uttryckt oro över att elevinflytandet har gått för långt och att lärarna håller på att tappa kontrollen.
Jag förstår den oron. Många av oss känner hur balansen mellan krav, stöd och tillit har blivit allt svårare att hålla.

”Makt, ansvar, tillit”

Men problemet handlar nog mindre om elevernas inflytande i sig, och mer om hur skolsystemet i stort hanterar frågor om makt, ansvar och tillit.

För mig hänger frågorna om elevinflytande, specialpedagogik och styrning nära samman – alla berör i grunden samma sak: vilket förtroende vi har för människan i skolan. För elevernas nyfikenhet, för lärarnas professionalism och för skolans demokratiska uppdrag.

När jag talar om elevinflytande menar jag inte att elever ska bestämma över provdatum eller regler. Det handlar inte om att läraren ger upp sin auktoritet – tvärtom.

”Elever ska tänka själva”

Elevinflytande handlar om att elever ska få verktyg att tänka själva, ifrågasätta och förstå världen. När de får möjlighet att ställa frågor, resonera och se samband väcks både ansvar och motivation.

Det betyder att elever och lärare möts i samtal, inte som jämlikar i kunskap, men som jämlikar i värde.

Men för att detta ska vara möjligt krävs att skolan bygger på tillit.
För utan tillit blir inflytande bara tomma ord, och kontrollen ersätter lärandet.

Vi har byggt ett system där kontroll, rapportering och detaljstyrning ersätter tillit.
Men verklig ordning uppstår inte genom fler regler. Den uppstår när elever förstår varför strukturer finns, och när lärare har utrymme att använda sin erfarenhet och sitt omdöme.

”Skolans viktigaste uppdrag”

Skolans viktigaste uppdrag är inte att producera lydnad, utan att forma ansvarstagande människor.
Och det uppdraget kan bara fullföljas i ett klimat av förtroende.

En debattör i Vi Lärare beskrev nyligen specialpedagogiken som en social investering, inte en utgift – och det är en formulering som fångar kärnan i vad skolan borde stå för. När stödfunktioner reduceras till tillfälliga resurser förlorar vi inte bara kompetens, utan också likvärdighet.

Regeringen talar ofta om vikten av tidiga insatser – och det är svårt att säga emot.
Att stöd ska ges snabbt, nära och i samarbete med lärarna är en självklar ambition.
Men i praktiken ser vi ofta motsatsen: specialpedagoger flyttas bort från klassrummet, elevhälsan pressas av resursskäl, och lärare förväntas ta ett allt större ansvar utan tillgång till rätt kompetens.

”Vilken reglering?"

Utbildningsminister Simona Mohamsson säger att staten ska ”återreglera skolan”.
Det finns delar i det som väcker hopp: Tanken att lärarna ska få mer planeringstid, mindre administrativ börda och större inflytande över stödet till eleverna.
Det är bra och nödvändigt.

Men vi måste också fråga oss: vilken sorts reglering får vi – och vem definierar vad som är en god undervisning?

Vi valde yrket för att vi tror på människor

Lärare ser olika på elevers prestationer och behov, och just därför behövs både specialpedagogik, tydliga rutiner och tillgång till psykologiskt stöd.
Regleringen får inte bli ett nytt lager av kontroll, utan måste bygga på professionell tillit och gemensamt ansvar.

”Därför valde vi läraryrket”

Jag skriver inte detta för att klaga, utan för att påminna.
Vi valde det här yrket för att vi tror på människor.
Vi tror att varje barn har något unikt att bidra med – och vårt uppdrag är att hjälpa dem att hitta det.

Diego Garzon Barrios, lärare, Göteborg

Lärare larmar: Elevers inflytande har gått överstyr

Debatt: Utan självförtroende ser vi elevinflytande som ett hot

Wiman: Det finns underbara former av elevinflytande!

Elin Z: ”Elevinflytande ger bättre undervisning”

Öppet brev till L: ”Ni hotar skolans demokratiska kärna”

”Nedskärningar – inte inkludering – skapar kaos”