Protest-talet: ”Vilda västern-kultur i Umeå”
Timplaner
Maria Cronqvist, lärare på Dragonskolan och en av dem som planerade protesten mot de nya timplanerna i Umeå, kritiserade kommunen och gymnasiecheferna:
– Lärare riskerar att bli utbrända!
Här är hela hennes tal från demonstrationen.
LÄS ÄVEN: Därför protesterar lärarna mot nya timplanerna
”Varför står vi här idag?
- För att vi vill ha ett starkt och tryggt samhälle, när nästa generation tar över efter oss?
- För att vi som föräldrar, barn eller anställda i skolan vet hur svårt och viktigt det är att ta hand om men också utmana våra barn och unga?
- Eller är det för att våra politiker och tjänstemän kapat undervisningstiden vid fotknölarna och utan eftertanke skamlöst ger lärare mer arbete?
Om svaret på dessa tre frågor är ja – är det då rimligt att kraftigt försämra lärares möjligheter att ge unga människor tid till undervisning och trygghet?
Inför hösten 2025 har gymnasiecheferna beslutat sig för att minska elevers undervisningstid i teoretiska ämnen för att kunna lägga på gymnasielärare en extra undervisningsgrupp på 32 elever eller motsvarande 2–200 timmar övriga arbetsuppgifter, samtidigt som vi lärare ser elevernas ökade svårigheter att läsa, skriva och räkna. Detta är som ni förstår en ekvation som inte ens går ihop och timmar vi inte ens anser att vi har. Beslutet har både tagits över våra huvuden och utan dialog med oss professionella, som hade kunnat förklara att man inte schablonmässigt kan stjäla undervisningstid. Elevers förutsättningar och ämnen i skolan är inte schablonmässiga – och elever behöver både mer lektionstid och välplanerade lektioner för att bli motståndskraftiga samhällsmedborgare som kan stå emot populism och stå upp för välfärden.
Vem ska våga sätta barn till världen?
Vem ska våga sätta barn till världen om vi vuxna – hemma och i skolan – inte visar hur man tar hand om ungdomarna?
För varje elev krävs och förtjänas intressanta genomgångar, övning, lärares expertis och återkoppling. Och noggrann betygsättning.
6–12 undervisningsgrupper och 3–5 bedömda uppgifter per elev ger lärare på högre stadier tusentals bedömningar och återkopplingar årligen. Eller som en utmattad matte/no-lärare sa häromdagen - otaliga småuppgifter och flera hundra betyg i juni! Det finns inga genvägar för att lära sig läsa, skriva eller spela fotboll! Övning ger färdighet! Men, det är lätt att förstå att allt fler inte orkar hålla ut eller vill studera till lärare, trots attraktiva 7 veckors sommarlov.
Det finns så många berättelser om ungas liv och svårigheter så jag vet inte var jag ska börja.
15 av 30 erfarenheter är oftast goda, 10 är kluriga, 4 är ganska utmanande och det finns alltid en som sticker ut. Kanske en gång det var Du, som aldrig kände dig trygg, som bara ville fly, eller som en dag förstod att det ändå var bättre än hemma, ett hem som skolan faktiskt kunde kompensera för. Det är nämligen skolans absolut viktigaste uppdrag. Att kompensera.
För att alla barn ska ha lika möjligheter, inte bara på pappret utan i praktiken.
För att bryta sociala arv, så att dina chanser i livet inte styrs av vilket hem du föddes i eller vilket postnummer du bott på.
För att ett rättvist samhälle börjar i skolan.
Samhället idag är ett annat än det min generation började undervisa i för 25 år sedan. Då kunde eleverna fokusera, arbeta självständigt och inga digitala medier störde undervisningen eller deras förutsättningar. Idag kan många elever inte hålla fokus längre än 20 minuter i taget, de kräver ständigt lärarens stöd och uppmärksamhet och om lektionerna inte är perfekt iscensatta så upplevs de som tråkiga. Men, vi lärare vill ha och våra barn förtjänar förutsättningar för att möta upp den nya tidens utmaningar.
LÄS ÄVEN: Protesterar mot ny timplan: ”De riskerar vår hälsa”
Redan lämnat yrket
I skolans högre stadier, högstadiet och gymnasiet, möter varje lärare, varje vecka, mellan 200 och 400 elever. Det är utmanande och måste respekteras. Med rutin är det oftast också både roligt och meningsfullt, och varje elevs minsta framsteg är ett skäl att fortsätta vara lärare.
Men, den vilda västernkultur som gymnasiechefer och rektorer i kommunens gymnasieskola nu experimenterar med har inga satsningar från politiker i ryggen. Redan nu har tre mattelärare beslutat sig för att lämna yrket och många fler lärare på flera gymnasieskolor riskerar att följa. Vi är inte heller så naiva att vi inte ser riskerna på längre sikt; utmattning, kompetensbrist men framför allt en möjlighet för våra rektorer att inte ersätta de lärare som går i pension och mindre synligt skära ner på arbetskraft.
Krympflation – en så kallad devalvering av våra kurser – minskar värdet på undervisningstiden likt hur inflation urholkar en valuta. Billigare kurser fyller tjänster till bristningsgränsen, med utmattning som följd, men också mindre tid för planering, återkoppling, diskussioner, dilemman, matematiklösning och meningsfulla genomgångar. Mindre ork att lyssna, fånga upp dispyter och oegentligheter och färre minuter per elev utarmar kunskapskapitalet – just när vi borde vara fler som hinner mer, inte färre som mals ner.
Det Umeå som så starkt hittills stått emot gängrelaterat våld och kriminellas rekryteringar av unga och så stolt sticker ut som en av de bästa städerna i Sverige att leva i kanske har vunnit på att gymnasielärare enligt medarbetarenkäter så länge mått bra och varit friska. Hur vågar man utmana läget i de kommunala gymnasieskolorna just nu och hur tänker man när man enväldigt beslutar att utöka arbetsbelastningen och frångå regleringar, dessutom över gymnasielärares huvud, när vi samtidigt har en regering som mer än på länge närmar sig att göra motsatsen. Hur vågar man experimentera med de ungas framtid, hur vågar man gå emot sin lojala lärarkår och hur kan man stå rakryggad efter det här?
Med tid för uppdraget som lärare kan vi både se och lyssna lite extra, trösta och finnas där i en tid när en förälders ord känns tjatiga och framtiden kittlar och utmanar.
Med tid för uppdraget och lagom många elever och relationer kan jag som lärare väcka den lust som sover, knäcka koder och vässa den skarpaste av hjärnor.
Med tid för uppdraget kan jag planera intressanta lektioner, hinna se vad som kommer runt hörnet och ge varje elev den uppmärksamhet och uppmuntran den förtjänar.
Ett samhälle som sparar på skolan, slösar på sin framtid. Med välutbildade medborgare står vi starkare – mot hat och mot hot, och mot framtidens utmaningar.
Respektera lärares arbete och ge oss tid för varje elev!”
LÄS ÄVEN:
Regeringens utredare: Lärares tid ska regleras
