Läskrisen: 9 av 10 lärare oroas över elevernas brister

Utbildningsradion, UR, och Demoskop lät göra undersökningen bland 500 svensklärare i samband med programmet ”Läsglappet” som lades ut den 6 december. Lärarna fick gradera hur de upplevde sina elevers läsförståelse.

Resultatet: Läsförståelsen har sjunkit drastiskt de senaste åren och på skolor med låga meritvärden uppgav nio av tio lärare att de var mycket oroade över situationen. 

Oron bekräftades av den senaste Pisa-undersökningen som kom i tisdags och som tydligt visar ett dramatiskt försämrat resultat bland svenska elever.     

– En risk finns att vi får ett ännu mer segregerat samhälle. De som läser och kan lägga sig i samhällsdebatten är de som kommer få makten. Man har makt till språket och har makt att påverka, säger Barbro Westlund, lektor i läs- och skrivutveckling.

Har forskat i 15 år

Resultatet av undersökningen förvånar henne inte. Hon har följt och forskat om utbildningsfrågor i 15 år och har även arbetat som lågstadielärare.

– Hela skolsystemet behöver ses över, säger Barbro Westlund. 

Men hon är rädd för att det som behöver göras kommer att drunkna i en positionering om vem som är skyldig till dagens situation.

Hon kritiserar politikerna för att införa för många reformer, detaljstyra läroplanen, och minska lärarnas autonomi.

– Helst skulle jag önska att politikerna slutade lägga sig i på annat sätt än att tillföra resurser. De måste börja lita på professionen. På lärarna. Men saknas resurserna att ge de elever som behöver extra stöd rätt hjälp så hamnar man här.

Bra att skynda långsamt

Enligt Barbro Westlund är Sverige känt för att vara trendkänsligt när det kommer till skolan och pekar mot Japan, Kanada och Finland.

– Även om det gick dåligt även för Finland i senaste Pisa-rapporten så har dessa tre länder visat att skolan mår bra av att skynda långsamt. Att förlita sig på vetenskapligt beprövade metoder och hålla sig till dem med gradvisa förbättringar, säger hon.

Hon exemplifierar med den snabba och storskaliga digitaliseringen.

– För de yngsta, i förskolan och på lågstadiet, är analoga verktyg överlägsna. För äldre elever finns det stora fördelar med digital teknik så man ska inte ställa dem mot varandra, men det måste vara genomtänkt och balanserat.

Lärarens roll är urvattnad

Barbro Westlund anser även att lärarens roll blivit urvattnad, att skolan blivit överdemokratiserad. Hon betonar att eleverna ska ha visst inflytande över sitt eget lärande genom att välja texter, formulera frågor och reflektera över sin läsning.

Hon understryker dock att läraren har ansvaret för att planera, genomföra, följa upp och utveckla undervisningen utifrån elevernas behov.

– Missförstå mig inte, jag är för elevinflytande och företräder absolut inte en auktoritär katederundervisning, men jag tycker att det har gått för långt i vissa avseenden. Att eleverna ges för mycket frihet att säga nej till det läraren föreslår. Strukturerad lärarledd undervisning är A&O, det är bättre på alla sätt och vis.

Ersätt med ”läsengagemang

Begreppet ”läslust ”borde ersättas med ”läsengagemang” eftersom ”lust” leder tankarna fel, anser Barbro Westlund.

Hon definierar ”läsengagemang” som ett intresse och en vilja att läsa, oavsett om det handlar om fakta eller fiktion, skönlitteratur eller sakprosa. Hon menar att läsengagemang kan främjas genom att erbjuda eleverna ett brett och relevant utbud av texter, skapa en läsfrämjande miljö, samtala om läsning och läsupplevelser, och koppla läsning till elevernas liv och värld.

– På gruppnivå ser man att pojkar läser om de tycker att det är intressant. De kan läsa manualer och instruktioner utan tjat om det är ämnen de är intresserade av. De känner inte lust för själva läsningen utan för ämnet.

– Flickor, på gruppnivå, har lättare att ta sig an ett helt uppdrag medan pojkarna behöver få det uppdelat i etapper med delmål. Den skillnaden kan man inte bortse från när man ska lära ut läsning.