Elever från rika familjer har oftare behöriga lärare
Elever från fattiga hem har i lägre utsträckning legitimerade lärare än elever från ekonomiskt välmående, visar en ny undersökning.
Granskning
Föräldrarnas inkomst och etnicitet har stor betydelse för om deras barn utbildas av legitimerade lärare eller inte.
– Det är uppenbart att många lokala politiker inte tar sitt ansvar och fördelar skolans resurser efter elevernas behov, säger Johan Enfeldt som är utredare på LO.
Det är väl belagt i både forskning och praktik att barns socioekonomiska bakgrund har betydelse för deras skolresultat och livschanser. Det har därför länge ansetts som viktigt att skolsystemet kompenserar för skillnader i barns olika förutsättningar. Det gäller inte minst tillgången till legitimerade lärare.
Förra läsåret var andelen legitimerade lärare 53 procent eller lägre i de tio procent grundskolor som hade den lägsta andelen behöriga lärare. I de tio procent med den högsta andelen var å andra sidan legitimationsgraden 88 procent eller högre, vilket illustrerar hur stora skillnader det kan vara frågan om.
Dessutom växande sådana.
Inkomst en alltmer avgörande faktor
På Sveriges Lärares uppdrag har SCB undersökt hur den pedagogiska segregationen har utvecklats under de senaste åren (2014–2024).
Analysen bygger på en skattning av den relativa sannolikheten för att en viss elev går på en skola som har en högre andel legitimerade lärare än rikssnittet, en så kallad ”högbehörighetsskola”.
• 2024 var sannolikheten för att utlandsfödda elever skulle gå på en högbehörighetsskola drygt 40 procent lägre än för elever med helsvensk bakgrund. Skillnaden mellan dessa båda elevgrupper ökade med drygt 20 procent under perioden.
• Som grafiken på nästa sida visar var sannolikheten för att barn i familjer med låga inkomster år 2023 (det senaste året som det fanns inkomstuppgifter för när analysen gjordes) skulle gå i en högbehörighetsskola cirka 20 procent lägre än för barn i familjer med de högsta inkomsterna. Skillnaderna mellan dessa båda elevgrupper har ökat kraftigt under det senaste decenniet.
”Politiken tar inte tar sitt ansvar”
Nyligen visade Skolverket i en uppföljande studie av den senaste Timss-undersökningen, som mäter elevers kunskaper i matematik och naturvetenskap, hur elever med medelhög och hög grad av så kallade hemresurser (socioekonomisk bakgrund) förbättrar sina genomsnittliga resultat i matematik och naturvetenskap mellan årskurs 8 och 9.
Det gäller däremot inte elever med låg grad av hemresurser.
Johan Enfeldt.
LO-utredaren Johan Enfeldt, som på sin fritid är socialdemokratisk skolpolitiker i Enköping, talar om en omvänd kompensatorisk resursfördelning.
– Det sägs att vi ska ha de bästa lärarna och den högsta behörigheten där behoven är som störst. I praktiken fungerar det inte så.
Varför inte?
– Därför att skolsystemet inte driver fram en sådan utveckling. Tvärtom. Den som till exempel är rektor på en så kallad frånvalsskola vet att risken är stor att skolan kommer att tappa ett antal elever med resultat att personal behöver sägas upp. Det är lättare att göra med obehöriga som dessutom är billigare än behöriga.
– När det gäller kommunala skolor i socialt utsatta områden handlar det också om bristande lokalpolitisk vilja att prioritera dessa skolor, bland annat när det gäller pedagogiska resurser. Tyvärr är det ganska vanligt att den lokala politiken inte tar sitt ansvar och står upp för skolans kompensatoriska uppdrag och fördelar pedagogiska resurser efter det.
För att det kan ha ett politiskt pris?
– Ja, bland annat. Därför tror jag att det är enklare att omfördela ekonomiska resurser än att flytta lärartjänster.
– Det är uppenbart att lärarbehörigheten skulle vara mycket högre på skolor i utsatta områden om lärarna som arbetar där hade bättre villkor. Lönen är en viktig del. Men det handlar också om arbetsvillkoren i stort, till exempel klasstorlekar, tid till planering, frihet i arbetet och liknande. Kort sagt goda förutsättningar att göra ett bra jobb. Men för att vi ska komma åt den pedagogiska segregationen – som delvis är ett resultat av boendesegregationen – räcker det inte med ekonomiska satsningar. Kommunerna behöver i större utsträckning få styra över var skolor etableras. Annars kommer det inte att gå.
Johan Enfeldt menar att det är uppenbart att alla elever inte har tillgång till en god undervisning.
– Det handlar om barn som får en betydligt sämre utbildning än vad de har rätt till, vilket drabbar dem på ett individuellt plan. Men också samhället i stort i form av ökade klyftor, kompetensbrist och försämrad konkurrenskraft och ekonomisk utveckling.
