Olskog om klyftan i skolan: ”Systemet är ruttet”

LÄS ÄVEN: Granskning: Elever från rika familjer har oftare behöriga lärare

Trots politiska löften om motsatsen har inte andelen legitimerade och behöriga lärare förändrats nämnvärt sedan lärarlegitimationsreformen infördes för ungefär 15 år sedan, vilket inte minst den här tabellen visar:

Undervisning av obehörig personal är i dag en naturlig del av många barns vardag, om än långt ifrån jämnt fördelad mellan skolor eller grupper av elever.

Läsåret 2024/2025 var till exempel 77 procent av grundskollärarna i Västerbotten legitimerade och behöriga i minst ett undervisningsämne medan motsvande andel i Jämtland var 63 procent.

Samma år var lärarbehörigheten på de 25 kommunala grundskolor i Sverige med de mest välutbildade föräldrarna 84 procent (skolor med fler än tio heltidstjänster för lärare).

”En rent bedrövlig situation”

Lärarbehörigheten på de 25 kommunala grundskolor med de minst välutbildade föräldrarna var 65 procent.

– Vi har en rent bedrövlig situation när det gäller fördelningen av behöriga lärare mellan olika delar av Sverige, skolor och huvudmän. Inte minst uppföljningen av den senaste Timss-rapporten visar hur elever med svagt stöd hemifrån som grupp har det svårt i skolan som med andra ord inte lyckas inte med sitt kompensatoriska uppdrag, säger Anna Olskog.

– Regelverket gällande legitimation och behörighet måste skärpas ordentligt. Det borde vara självklart att lärartjänster besätts av legitimerade och behöriga lärare och inte av några andra.

Är vi på väg tillbaka till parallellskolesystemet?

– Nej, men vi ser en tydlig uppdelning av eleverna utifrån social bakgrund. En del går i skolor som är välförsedda med legitimerade och behöriga lärare, medan andra inte gör det. 

– Dagens olikvärdiga situation innebär ett stort svek mot enskilda barn och elever samtidigt som den slår stenhårt mot lärares möjligheter att göra ett bra jobb. Det är många som har det oerhört slitigt och känner sig otillräckliga.

Förändring kräver politisk vilja och långsiktiget

Anna Olskog säger att samhället alltid tenderar att tillgodose behoven i ekonomiskt välmående områden före behoven i fattigare områden.

– Det gör systemet ännu mer ruttet. Vi vet att undervisning av utbildade och behöriga lärare har stor betydelse för elevers kunskapsutveckling. Barn med svag socioekonomisk bakgrund drabbas allra mest när skolan inte fungerar som den ska. Deras livschanser försämras avsevärt.

– Men det finns ingen naturlag som säger att det måste fungera så här.

Vad bör göras?

– För att öka lärarbehörigheten behöver, förutom skärpta regler kring legitimation och liknande, lärarnas arbetsvillkor förbättras så att läraryrket blir mer attraktivt. Det gäller inte minst skolor i socioekonomiskt svaga områden. Högre lärarlöner är en del. Men det räcker inte.

– Även arbetssituationen måste förbättras, till exempel genom mindre och rimligare barn- och elevgrupper, bättre möjligheter till halvklassindelningar, mer tid till för- och efterarbete av undervisningen, reglering av undervisningstiden och en verkligt robust elevhälsa.

– Allt detta går att genomföra om den rätta viljan finns. Men det förutsätter en helt annan långsiktighet, inte minst när det gäller skolans finansiering som i dag är både fragmenterad och otillräcklig. Det krävs en rad systemförändringar.

Som?

– Bland annat en statlig finansiering av skolan. Den kan inte vara utlämnad till lokala politiska prioriteringar. Det är den alldeles för värdefull för.

Samtidigt som många kommuner och andra huvudmän vittnar om en mycket ansträngd ekonomisk situation använder de inte fullt ut de statliga bidrag till lärarlöner som de har rätt till, till exempel genom lärarlönelyftet.

– Det är ytterligare en orsak till varför det behöver tas ett helhetsgrepp över skolans finansiering och resursfördelning.