Debatt: Regeringen blundar för vår verklighet

Den här artikeln publicerades ursprungligen på Läraren.se

11 feb 2022

Läraren debatt Eleverna i årskurs 9 på Skapaskolan i Huddinge har genomfört en stor del av sin högstadietid under pandemin. Nu när restriktionerna släpps ställs de inför nationella proven. Men vad är det som gör att bördan är mindre för lärare och elever nu, när pandemin trots allt fortfarande pågår?

LÄS ÄVEN: Niornas svar efter brevet från Anna Ekström

Maria Wiman, debattörernas lärare på Skapaskolan i Huddinge: "Det är måndag och någon slags omöjlig snöstorm utanför fönstret. Jag har just berättat för mina nior att det blir nationella prov som vanligt i år. Det pustas och suckas på tonåringars vis. Någon blir arg på riktigt, någon börjar bombardera mig med argument, någon lägger ner huvudet på bänken. Jag sätter armarna i kors, som så många gånger förr, och säger: "Språk är makt så skriv om det. Gör något av tankarna."

Här följer elevernas text:

När vi hör att de nationella proven ska genomföras som vanligt i år känns det minst sagt konstigt med tanke på de förutsättningar årets nior haft. Förra året ställdes proven in för att många elever haft undervisning på distans, det var svårt att genomföra proven på grund av smitta och man ville lätta på lärares arbetsbörda. Hur är det rimligt att man hade sådant överseende förra året men i år inte tar någon hänsyn alls till vår situation? Vi har ju levt under samma pandemi och vi har utsatts för samma saker som förra årets nior, varför ska vi då utföra proven? Det är som att Skolverket tror att enbart för att restriktionerna släpper så ställs samhället tillbaka direkt. Men vi är bara i början mot ljusare tider.

Pandemin kom när vi gick i åttan. Vi har nu gått igenom en stor del av högstadiet med sjukdomen omkring oss. Förra årets nior var alltså inte ensamma om att påverkas av att samhället ställdes om. Många elever i Sverige har haft distans till och från, missade lektioner på grund av sjuka lärare eller för att man själv suttit i karantän. Elever över hela landet och deras lärare har stannat hemma vid minsta symptom och därför har vi gått miste om minst lika mycket undervisning på plats som föregående årskull. Att vi under dessa omständigheter ska genomföra stora prov som väger tungt i våra betyg känns både orättvist och taskigt.

Men det är som att regeringen och Skolverket inte vill förstå. De har redan bestämt sig.

Att gå i skolan under en pandemi har varit jobbigt. Man har själv varit mycket sjuk, vissa dagar har varit på distans och de flesta har suttit i karantän någon gång. Att sitta hemma och plugga över länk är svårare än man tror. Att inte komma upp på morgonen och åka till skolan gör att man lätt fastnar i sängen, trött och utan motivation. Allt hade varit lättare utan pandemin. Men det är som att regeringen och Skolverket inte vill förstå. De har redan bestämt sig.

Vi har förstått att Skolverket anser att nationella proven är viktiga för lärarens bedömning och att man vill underlätta för lärarna. Men det blir ju motsägelsefullt. Förra året ställdes ju proven delvis in för att de ansågs vara en börda för lärarna i den pressade situationen. Hur kan proven vara en börda ena året och en lättnad nästa år? Dessutom missar man helt elevernas perspektiv som vanligt. Många elever mår dåligt av de nationella proven. Det är vi som går runt och är stressade över att inte räcka till. De nationella proven visar inte rättvist varje elevs förmåga eftersom vår högstadietid har varit allt annat än normal. Många av oss får en klump i magen och gråten ligger som ett lock i halsen. Varför är proven viktigare än vår hälsa?

LÄS ÄVEN: Vi ungdomar ska inte behöva betala med hälsan för Skolverkets statistik

Det blev ett annorlunda slut på grundskolan för oss. Gymnasiemässan var till exempel på distans så att söka gymnasium har varit krångligare än tidigare. Men vi har trotsat flera utmaningar och ändå tagit oss igenom vår utbildning. Varför inte göra de sista månaderna innan sommarlovet så bra det bara går? Varför inte ta tiden som vi lägger på nationella prov till att fylla igen det kunskapsglapp som pandemin har lämnat efter sig? Förra årets nior slapp göra proven på grund av omständigheterna i världen. Vi möts inte av samma förståelse trots att det ibland känns som att vi ska gå sönder av stress. Vad ska vi göra för att få oss sedda och hörda? Vad ska vi göra för att ni ska lyssna?

Elin Jernkrok

Hanna Djärv

Jizzeth Rodriguez Suikka

Robin Sima

Sonia Enqvist

Ylva Brattfalk Envall

Rebecka Brohoff

Almira Ünlu

Alysia Sunkel

Amelie Andersson

Arda Tiftikci

August Forsander