”Varför tillfrågas inte lärarna?”

Det Europeiska rådet belyser genom skriften ”Undervisa om kontroversiella frågor”  att lärarna bör undervisa om frågor som väcker starka känslor hos eleverna. Skolverket menar att undervisning om kontroversiella frågor är ett led i skolans demokratiska uppdrag, och undervisningen bör därför utökas. Men undervisning om kontroversiella frågor kan leda till argumentationer och konflikter, och därigenom skapa en otrygghet i klassrummet som är svår att reparera. Kontroverser och outredda konflikter kan i värsta fall leda till att förtroendet mellan elever och lärare skadas.

Otydlighet i Skolverkets direktiv

Skollagen slår fast att all undervisning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Fokus är att eleverna ska känna sig trygga med varandra och med lärarens undervisning, vilket är en förutsättning för att eleverna ska utveckla den kunskap och de förmågor som är kopplade till ämnets syfte, centrala innehåll och kunskapskrav. Det är tydligt att varje lärare har kunskap om sina elever, i allt från hur elevdynamiken ser ut i klassrummet till hur enskilda elever kan uppfatta innehållet i undervisningen. Därmed vet man vilka risker det finns med att undervisa om kontroversiella frågor, att konflikter kan uppstå i diskussioner om känsliga frågor, beroende på elevernas skilda erfarenheter och perspektiv. Varje lärares yrkesprofession ger en unik möjlighet att beakta elevernas behov, och därmed ta beslut om undervisningen så att eleverna inte ställs inför frågeställningar som kan leda till problematiska konflikter. Med andra ord så borde beprövad erfarenhet beaktas i högre utsträckning, då lärarens professionalism och erfarenheter ligger till grund för bedömningen av vilka ämnesområden som är lämpliga att inkludera i undervisningen.

Begränsad tid

Läraren fördelar undervisningstiden för att täcka elevernas undervisningsbehov. Därmed måste läraren förlita sig på sin beprövade erfarenhet, på sin undervisningserfarenhet och elevkunskap, för att kunna optimera den undervisningstid man har. Undervisning om kontroversiella frågor bör underbyggas med kunskap, så att eleverna känner sig trygga i diskussioner om komplexa frågor. Det innebär att undervisning om kontroversiella frågor kan ta tid från andra ämnesområden där eleverna har större möjligheter att nå kunskapskraven.

Tvetydighet i Skolverkets direktiv

Å andra sidan hävdar det Europeiska rådet, genom Skolverket, att kontroversiella frågor är en del av skolans demokratiska arbete. Man hävdar att undervisning om kontroversiella frågor har blivit en akut utbildningsfråga, efter att flera allvarliga våldsincidenter och oroligheter inträffat i Europa. Vidare menar man att synen på hur skolor bör undervisa i demokrati och mänskliga rättigheter har förändrats, och att undervisningen behöver förstärkas så att eleverna i högre utsträckning lär sig att respektera människor som har andra värderingar, och lära sig att föra en dialog med dem. Skolverket menar att lärare inte ska backa från undervisning i kontroversiella frågor. Samtidigt kommunicerar Skolverket att ”när forskning ska användas för att utveckla det pedagogiska arbetet behövs också kunskap om hur man kan välja ut och använda sig av den”, och att ”Genom att tillsammans med kollegor pröva och utvärdera olika metoder och arbetssätt uppstår möjligheter för lärare att få kunskap om, och att sätta ord på, hur och varför undervisningen stödjer och stimulerar barnens och elevernas lärande och utveckling”.

Begränsade valmöjligheter

Det Europeiska rådet och Skolverket har gett direktiv kring hur man ska undervisa om kontroversiella frågor. Men samtidigt bör läraren ta hänsyn till den beprövade erfarenhet som till exempel har vuxit fram i ämneslaget. Dock finns det ingen anvisning kring till vilken grad läraren ska utgå från Skolverkets direktiv om undervisning om kontroversiella frågor, kontra hur stor del av undervisningen som bör utgå från lärarnas beprövade erfarenheter. Dessutom kan undervisningstiden om olika kontroversiella ämnesområden variera, beroende på elevernas erfarenheter av diskussioner, och om eleverna är resursstarka eller inte. Därmed måste läraren bedöma vilka kontroversiella ämnesområden man har möjlighet att diskutera fullt ut, så att inga kontroverser riskerar att påverka klassrumsdynamiken.

Det kan konstateras att det finns direktiv som ger utrymme för misstolkning, vilket leder till att elevernas undervisning om kontroversiella frågor kan bli lidande. Lika viktigt är att lärarnas erfarenheter om kontroversiella frågor i undervisningen inte tydligt kommuniceras av Skolverket, vilket är synd då den beprövade erfarenhet som ett ämneslag i Kiruna har, sannolikt hade kunnat komma till nytta för ett ämneslag i Malmö, och på så vis hade tryggheten i klassrummet förstärkts. Jag tänker att det är viktigt att ha med sig att kommunikation inte handlar om att en part uteslutande kommunicerar, medan de andra lyssnar, utan kommunikation handlar om ett utbyte av erfarenheter och att samtliga parter agerar tillsammans för att uppnå en gemensam målbild.