Av olika anledningar har jag nyligen fått lite insikt i hur äldreomsorgen kan fungera i vårt avlånga land. Det både skrämmer och inspirerar mig. Jag har någon gång hört något om hur man återgår till barndomen när man blir gammal, så där lite halvroligt att man föds i blöja och dör i blöja. Att dementa kan vara lite som barn, att det kan vara ganska lika att bli riktigt gammal som att vara riktigt ung. Det visar sig att det inte är helt fel.

Det finns flera likheter mellan förskola och äldreboende. Denna ungdom jag pratat med utbildar sig till undersköterska. Hon gör nu praktik på olika äldreboenden runt om i Stockholm. Vi har prata om hur det är, vad hon ser och hör, och vad hon gör. Till exempel byter hon blöjor, även om det är viktigt att inte säga blöja, utan inkontinensskydd. Hon pratar om hur utsatta de gamla är, hur intimt och privat det är att byta inkontinensskydd. Hur hon tycker att de gamla borde få välja vem som ska byta på dem, hur olika personalen gör, hur olika det blir beroende på vem som gör jobbet.

Personalen hanterade deras gråt olika

Hon berättar om hur vissa gamla gråter, en del hela tiden, hur olika personalen hanterar deras gråt: struntar i den eller tröstar. Vid lunchen sitter hon och matar de gamla, och hur en gammal dam då tog ett stadigt tag i hennes arm en gång, visade tydligt att hon ville bli matad av just henne. Hur en av de ordinarie i personalen verkade ta illa vid sig av att den gamla ville bli matad av praktikanten och inte av anställd personal. Hur hon stod på sig, sa att hon ville mata tanten, hur lugn och glad tanten var när hon matade henne. Åt plötsligt jättebra.

Hon berättar om att på ett boende så delar personalen upp de boende vid varje pass, vem ska ta hand om vem ungefär. Hur hon fick lite ont i magen när hon hörde hur de talade om de gamla. Att ”den vill jag absolut inte ha”, ”hon är så jobbig”, ”han är så grinig”, ”hon är så envis”. En bild växte fram i mitt huvud, hur skulle det bli på en förskola om vi stod varje morgon och delade upp barngruppen mellan oss, utifrån vad vi själva hade lust med eller ville? Oj, jo, det skulle nog spåra ur direkt.

Borde ha förskollärare på dessa boenden

Så kanske inte att allt är likadant. Men, de gamla och dementa har det tråkigt, det händer visst inte så mycket. Det kan man ju förstå, sköterskorna springer hit och dit, sköter deras basbehov och hinner säkert inte så mycket mer. Och det är ungefär här tanken föds. Vi borde ha förskollärare på dessa boenden. Förskollärare som kan arbeta med språket, tecken, sjunga och dansa. Förskollärare som kan fixa kul material att bygga med, och pyssel, utmana finmotoriken, utveckla nya förmågor.

Förskollärare som tänker att man blir, inte att man är. Förskollärare som tänker att ”gamla kan”. Barnen blir färre, de äldre blir fler, tänk om och tänk nytt. Lärare i förskolan blir lärare på äldreboende. Tänk att ge dessa gamlingar en meningsfull vardag. Vi kan trösta, mata, leka, byta blöjor, gå ut i snön, gå ut i skogen. Allt vi gör med barnen kan vi göra med de gamla. Och, vi kan också dokumentera och analysera, se deras utveckling och lärande. För förskollärare kan allt det här, för vi kan människor, unga eller gamla, spelar ingen roll. Barn kan, gamla kan och framför allt, förskollärare kan.

Eva Lindström är lärare i förskolan i Stockholm.

LÄS OCKSÅ:

Eva Lindström: Fel att föräldrar ska sätta betyg på förskolor

Lindström: Lärare och barnskötare gör inte samma jobb i förskolan

Lindström: Äntligen har vi fått svar på vad ett gott allmäntillstånd är

Lärarnas larm: Stödbehoven skenar i förskolan

Lyssna på Förskolan här: