Granskning: Laddat ord delar förskollärarna

 

När tidningen Förskolan för ett år sedan publicerade en artikel om hur bedömningspraktiken i förskolan kan förbättras ledde det till en het diskussion. Röster höjdes mot att barns kunskaper och förmågor över huvud taget ska bedömas. Vår enkät, som 1 381 förskollärare svarat på, bekräftar att åsikterna i kåren går isär rejält. På frågan om det är rätt att göra en bedömning av varje barns utveckling och lärande var det i stort sett jämnt mellan läger ja och läger nej. Sex av tio svarade att de anser att det ingår i förskollärarens uppdrag att göra bedömningar av varje barn medan var tredje svarade nej på samma fråga. 

De olika uppfattningarna framgår även av de kommentarer som förskollärarna kunde lämna i enkäten: ”Då vi inte har uppnåendemål bör vi heller inte göra någon bedömning av barnens utveckling och lärande”, ”Genom bedömning kan vi synliggöra vad vi behöver utveckla i vår verksamhet för att det ska bli ett lärande för barnen”, ”Barn ska få vara barn och utvecklas i sin egen takt utan krav på att utvecklas”,  ”Det ingår inte i förskolans uppdrag”, ”Man behöver bedöma för att veta hur man ska arbeta vidare och hur undervisning ska planeras”.

Att bedömning är ett begrepp som splittrar kåren är ingenting som förvånar Eva M Johansson, förskollärare och forskare vid Högskolan Väst. 

– Jag känner igen de här olika uppfattningarna om bedömning, det är något med själva ordet. Men man måste titta på varje barn och bedöma hur de fungerar i gruppen. Jag tycker ändå att det framgår i läroplanen hur det är tänkt. Däremot krävs det mer diskussioner i arbetslagen om vad, hur och varför man ska bedöma, säger hon.

Många bedömer den egna undervisningen

Enkäten visar även att den egna verksamheten och undervisningen är det som förskollärarna i första hand tycker ska bedömas. Hälften av de tillfrågade tycker även att gruppens utveckling och lärande ska bedömas, och nästan lika många svarar att det även gäller det enskilda barnet. Hur barnens utveckling och lärande dokumenteras skiljer sig också åt. Var femte som svarade uppger att de har färdiga bedömningsmallar till hjälp och var fjärde svarade att de skriver loggbok. Individuella utvecklingsplaner används också i ganska stor utsträckning, och några få, runt tre procent, uppger att de inte dokumenterar barnens lärande över huvud taget. 

I en studie från 2021 av professor Ann-Christine Vallberg Roth vid Malmö universitet framgår att bedömning förekommer i förskolan även om många undviker att använda själva begreppet. Studien visar också att det inte alltid är barnens individuella utveckling och lärande som bedöms utan själva undervisningen, om den är effektiv och leder till lärande. 

Det finns alltså en levande bedömningspraktik i förskolan, även hos dem som värjer sig mot begreppet. Kanske är det som Eva M Johansson påpekade: Det är något med själva ordet.

Lyssna på Förskolan här!