Förskolläraren: ”Vi hinner inte anpassa efter alla olika behov”
Lärare i förskola drabbas av etisk stress när förutsättningarna saknas att ge alla barn det de behöver.
Fokus
Många lärare i förskolan vittnar om att de lämnas ensamma att ta hand om barngrupper där barnen har många olika svårigheter.
– Mycket faller på förskollärarna, vilket inte är rimligt, säger Josefine Ekman.
LÄS ÄVEN: Lärarnas larm: Stödbehoven skenar i förskolan
När läraren Josefine Ekman började arbeta på en förskola i Mellansverige efter en tids sjukskrivning fick hon börja med att identifiera vilka generella anpassningar som behövdes i barnens lärmiljö, och därefter vilka som hade behov av mer individanpassat stöd.
– Strukturer för det här var då fortfarande under utveckling, och när jag började se över våra lärmiljöer upptäckte jag flera brister som vi behövde åtgärda i form av struktur, individuella anpassningar och hur vi som arbetslag kunde möta gruppen på bästa sätt. Det var en utmaning, säger Josefine Ekman.
Lärare utsätts för etisk stress
Hon berättar att det blev många anpassningar att bolla med samtidigt, eftersom det krävdes stora förändringar på såväl generell nivå som på individnivå.
Josefine Ekman.
– Det kändes som att man aldrig räckte till. Den etiska stressen påverkade mig starkt, även privat, säger Josefine Ekman.
Rektorn gjorde sitt bästa för att hjälpa till, men ansökningarna om extra stöd avslogs. Däremot såg hon till att arbetslaget fick stöd av barnpsykolog och specialpedagog från kommunens centrala elevhälsa.
– De var otroligt professionella och bidrog med ny kunskap och bra tips, men det var väldigt svårt att hinna implementera allt i vardagen. Tyvärr hinner man nästan aldrig sitta ned och reflektera tillsammans med arbetslaget. Mycket faller därför på förskollärarna, vilket inte är rimligt. Vi får mycket på våra axlar, säger Josefine Ekman.
Stora barngrupper förvärrar problemen
En viktig förklaring till att många nu upplever att antalet barn i behov av särskilt stöd har ökat tror Josefine Ekman är de stora barngrupperna.
– Under hög press är det lätt att lägga problem hos barnen, men stora grupper är stressande för de flesta, och särskilt för vissa barn, säger hon.
Josefine Ekman var klar lärare i förskola 2017 och har, med avbrott för föräldraledighet och sjukskrivning, varit förskolan trogen sedan dess. Men det senaste halvåret har hon varit tjänstledig för att plugga och hon kan numera titulera sig specialpedagog. Men hon har inte övergivit förskolan.
– Jag ger aldrig upp, barnen är vår viktigaste tillgång i samhället. Vill vi ha ett bättre samhälle vet vi alla vilka vi behöver satsa på. Nu gäller det att få politikerna att inse samma sak.
