Debatt: Låt inte ett prov avgöra en elevs framtid
Ett prov som endast mäter vad en elev presterar vid ett enda tillfälle. Det är svårt att se hur det skulle kunna ge en rättvis helhetsbild, skriver svenskläraren Emma Bore Nordmark.
Debatt Det finns problem i hur proven konstrueras och poängsätts. Till exempel kan elever med mycket svag läsförståelse i vissa fall ändå nå ett godkänt resultat eftersom de kan prestera väl i andra moment, exempelvis muntliga delar, skriver svenskläraren.
För knappt två veckor sedan deltog jag på en campusförlagd dag inom speciallärarutbildningen vid Uppsala universitet där jag fick lyssna på Caroline Liberg, professor i utbildningsvetenskap med inriktning mot läs- och lärprocesser, som föreläste om förebyggande undervisning för läs-, skriv- och samtalsutveckling. Under sin föreläsning lyfte hon något som hon ansåg problematiskt och oroande, och som faktiskt borde oroa alla som arbetar eller bryr sig om skolan: förslaget om att låta de nationella proven få en betydligt större tyngd vid betygssättning av elevers slutbetyg.
Problemet är tydligt. Forskning visar att elevers kunskaper behöver bedömas genom flera olika uttrycksformer, och vid olika tillfällen. Elever visar sin förståelse på olika sätt – i samtal, i skrift, i diskussioner – genom olika typer av uppgifter. Kunskap är mångfacetterad och utvecklas över tid, ofta tillsammans och i interaktion med andra.
Trots detta riskerar nationella proven att få en alltmer avgörande roll – ett prov som endast mäter vad en elev presterar vid ett enda tillfälle. Det är svårt att se hur det skulle kunna ge en rättvis helhetsbild.
Godkänns – trots svag läsförståelse
Dessutom finns det problem i hur proven konstrueras och poängsätts. Till exempel kan elever med mycket svag läsförståelse i vissa fall ändå nå ett godkänt resultat eftersom de kan prestera väl i andra moment, exempelvis muntliga delar. Samtidigt vet vi att just bristande läsförståelse är en av de största utmaningarna i skolan idag. Många av dessa elever är redan uppmärksammade av skolan, men stödet räcker inte alltid till för att möta deras behov fullt ut eller organiseras på ett sätt som inte är tillräckligt effektivt.
Konsekvensen riskerar att bli att elever passerar grundskolan utan att ha utvecklat den läsförmåga som krävs för fortsatta studier. När de sedan möter gymnasiets högre krav blir bristerna tydliga, och i värsta fall leder det till snabbt underkända resultat. Som svenskläraren Karin Herlitz betonar i en krönika i Ämnesläraren bör läsningen vara en central del i alla ämnen. En god läsförmåga är en förutsättning för lärande och kunskapsutveckling - utan det blir det svårt för elever att lyckas, oavsett ämne.
”Stöd i bedömningen”
Nationella prov kan fylla en funktion som stöd i bedömningen, men de kan aldrig fånga hela bilden av en elevs kunnande. När flera års lärande reduceras till ett provtillfälle riskerar vi att missa det som verkligen spelar roll – elevens faktiska förståelse och kunskapsutveckling över tid. Som lärare är det just den utvecklingen som gör yrket så meningsfullt.
Skolan ska ge elever möjlighet att visa vad de kan, på olika sätt och vid olika tillfällen. Ett prov kan mäta en prestation för stunden. Det kan aldrig mäta flera års lärande – och får aldrig avgöra en elevs framtid.
Emma Bore Nordmark, lärare i svenska och biblioteksansvarig lärare vid Kvarnbergsskolan, Värmdö samt speciallärarstudent vid speciallärarprogrammet – språk-, skriv- och läsutveckling, Uppsala universitet.
LÄS ÄVEN
Läraren: Märkligt många godkänns på NP i svenska
Debatt: NP i svenska mäter skolans brister – inte elevernas
Skolverkets låga skrivkrav leder lärarna fel
