Debatt: En falsk bild av skolan målas upp när lärarens röst saknas
Svenskläraren Karin Herlitz reagerar på lärarutbildaren Oscar Björks idé att göra om svenskämnet i skolan.
Debatt Här debatteras skolans största ämne – svenska – och även nu helt utan inblandning av lärare i svenska. Det är problematiskt. Då möjliggörs spridningen av felaktiga bilder av hur det ser ut i klassrum i Sverige, skriver svenskläraren Karin Herlitz.
I helgen publicerades en debattartikel i Dagens Nyheter, skriven av lärarutbildaren Oscar Björk i vilken han menar att ämnet svenska är omodernt och inte längre förmår möta barn och ungdomar och samtidigt förbereda dem för framtiden. På tisdagsmorgonen fick han möjlighet att fördjupa sina tankar om svenskämnets framtid i SVT:s morgonstudio.
Vad Björk vill med sin artikel är inte helt tydligt. Han nämner förvisso något slags nytt ämne som han kallar ”språk och kommunikation”, men hur det ska se ut är inte specificerat. Han fastnar dock, både i artikeln i DN och i samtalet i SVT, vid den strukturerade läsinlärningen, phonics. Han nämner hur han ser en fara i att det i läroplanen ska styras vilken metod som lärare på lågstadiet ska använda och anger Storbritannien som något slags skräckexempel. Där åläggs lärare att använda phonics som metod när barnen ska lära sig att läsa, och detta följs upp av statliga myndigheter. Hemskt menar Björk, samtidigt som det tycks ha lett till att brittiska barn blivit säkrare läsare och faktiskt presterade bäst av länderna inom OECD i senaste PIRLS.
”Det om något kommer missgynna elever”
Björk beskriver vidare hur en uppdelning av svenskämnet i ämnet svenska respektive svenska som andraspråk riskerar att missgynna elever. Ja, han menar faktiskt att det finns en ”konstlad norm om ’modersmålstalaren’”, och där har jag mycket svårt att hänga med. Han tycks mena att eftersom alla människor i någon mån kan anses vara flerspråkiga så suddar det ut idén om att det finns modersmålstalare. Det, om något, tror jag kan missgynna elever som inte har svenska som modersmål – eller menar Björk att nybörjare i ett språk inte behöver särskild undervisning för att bemästra det nya språket och kunna tillgodogöra sig alla skolans ämnen för att sedan på lika villkor kunna delta i samhällslivet?
När Björk i SVT:s morgonstudio utvecklar sina tankar kring hur svenskämnet inte längre fungerar så talar han om hur ämnet inte möter eleverna i alla deras världar och jag ställer mig frågan om det är nödvändigt eller ens önskvärt att sträva efter? Ämnet svenska ska öppna dörrar till nya världar – litteraturens värld inte minst, men naturligtvis även dörrarna till alla andra skolämnen. Ämnet svenska är nyckeln (eller koden om man vill) till det fortsatt demokratiska samhället och att barn tidigt lär sig att läsa är kanske viktigast av allt. Jag tycker personligen att lärarutbildningen borde säkerställa att lärarstudenter får med sig vettiga verktyg, exempelvis phonics, så att de vet hur man lär barn att läsa. Idag vittnar lärarstudenter om hur de knappt får någon undervisning om detta under sin utbildning, och det är alarmerande om något!
Lärarens röst saknas i debatten
Ämnet svenska behöver inte möta elevernas sociala flerspråkighet, utan inom ramen för ämnet så ska elever lära sig att läsa och sedan ska de möta allsköns text under varje skoldag ända tills de lämnar skolan för gott. Ämnet svenska ska leda till att människor är goda läsare som utan problem kan ta sig an vilken typ av text som helst eftersom de har förstått att all läsning inte är njutbar i stunden, men ändå nödvändig. De har mött litteratur från olika tider och inom olika genrer, och eftersom de getts möjlighet att diskutera och förstå det lästa och det har, förhoppningsvis, lett till ett livslångt läsintresse.
Skolan debatteras flitigt i media, men oavsett vinkel på debatten så saknas ofta lärarens röst. Här debatteras skolans största ämne – svenska – och även nu helt utan inblandning av lärare i svenska. Det är problematiskt. Då möjliggörs spridningen av felaktiga bilder av hur det ser ut i klassrum i Sverige och människor med egna agendor (forskningsbidrag?) kan måla upp en falsk verklighet där läraren bara kan göra en sak (phonics?) vare sig eleverna har behov av mer utmanande uppgifter eller ej. Så ser verkligheten knappast ut. Lärare gör sitt bästa för att möta elever där de är, ofta med knappa resurser och, vad det verkar, med bristfälliga kunskaper om något så elementärt som läsinlärning efter genomförd lärarutbildning. Låt oss diskutera det istället.
Karin Herlitz, svensklärare
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren
LÄS ÄVEN
Herlitz sex tips: Så skapar vi en läsande skola
Herlitz: Utan böcker kommer eleverna inte att läsa
Herlitz: När formen styr skrivandet blir orden tomma på innehåll
