Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Ämnesläraren | Lärare i svenska, språk mm

Inte förrän jag läste franska på gymnasiet insåg jag att ett tredje språk faktiskt kunde vara till nytta. Det krävdes en riktigt bra lärare för att jag skulle förstå det, skriver vår praktikant Amanda Spångberg.

Jag minns mina första veckor i Franska skolan, en friskola med svensk läroplan med fransk profil, där eleverna börjar läsa franska redan i förskoleklass. In kom jag först i femte klass, trots att mina föräldrar hade ställt mig i kö redan när jag var fyra år. Jag minns hur jag satt på mitt sovrumsgolv och nötte glosor, för att försöka ta igen de sex år av franska jag hade missat. En glosa jag minns extra tydligt är arignée – spindel på franska. Ett ord som fick mig att bryta ihop. Uttalet var svårt, stavningen var svår, och varför skulle jag ens lära mig ordet på franska? Jag visste ju att det heter spider på engelska och det språket kan väl alla? Jag önskar att min lärare redan då hade förklarat för mig att moderna språk har en viktig betydelse för att antalet vägar man ska kunna välja senare i livet ska bli fler.

Amanda Spångberg. Foto: Privat

Det var inte förrän i gymnasiet jag började inse vikten av att kunna franska. Min fransklärare Anne-Karine Lescarmontier tog då med oss till kanadensiska ambassaden, Europahuset och den franska banken Crédit Agricole CIB. På alla ställen pratade de franska – i Stockholm. Och på alla ställen fick vi interagera och ställa frågor på franska. Det fick mig att inse att språket finns närmare än vad man tror. Bara ett stenkast bort.

Det är lätt för en lärare att slentrianmässigt säga att ”franska kan vara bra att kunna när ni kommer ut i yrkeslivet”. Men jag tror verkligen att elever också behöver se och höra det med egna ögon och öron för att förstå det.

Att kunna fler språk än svenska och engelska är verkligen meriterande för oss som nu är på väg ut på arbetsmarknaden. Det skapar konkurrenskraft. Ju fler man kan kommunicera med, desto fler kontakter kan man knyta. Detta insåg jag inte minst under min tvåveckorspraktik i Paris. Språket skapade broar till människor som jag annars aldrig hade haft möjlighet att prata med.

Jag önskar bara att mitt elva-åriga jag också vetat hur det franska språket senare skulle forma den jag är i dag. Hur många kontakter jag har knutit tack vare franskan, hur det har berikat mitt liv. Förresten gick nog inte ordet spindel in i hjärnkontoret den där kvällen på sovrumsgolvet – för det stavas tydligen araignée.   

LÄS ÄVEN

Därför är det bra att lära sig ett språk till

Spanskläraren om fina samtalet från Alexander Isak

Forskaren: Distansundervisning tuff utmaning för språklärare

Språklärarnas kritik av nya timplanen