Så här tolkade en av Helena Anderssons elever Hjalmar Söderberg på emojiska.
Elever tolkar Hjalmar Söderberg – på emojiska
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Ämnesläraren | Lärare i svenska, språk mm
Litteratur Går det att översätta en Hjalmar Söderberg-dikt till emojiska? Självklart, tycker svenskläraren Helena Andersson som menar att uppgiften gör att högstadieelever känner lust när de tar sig an en ganska svår text.
– Det blir levande och eleverna älskar att skriva med emojis. Det finns så många nyanser i emojiska som gör en 123 år gammal dikt väldigt levande, säger Helena Andersson, svensk- och engelsklärare på högstadiet på Ungärde skola i Lima, Dalarna.
Hon utgår från författaren och grundskolläraren Ann-Marie Körlings frågor (se bloggen Körlings ord) när hon först har ett textsamtal kring Hjalmar Söderberg-historietten ”Duggregnet” med sina elever.
Sedan får elever tolka de här raderna på emojiska: ”Åter är det höst och mörka dagar, och solen gömmer sig i rymdens skummaste vrå, för att ingen skall se hur blek och åldrad och tärd hon blivit denna sista tid. Men medan blåsten visslar i fönsterspringorna och regnet porlar i takrännan och en våt hund tjuter framför en stängd port där nere på gatan, och innan höstens första brasa ännu brunnit ned i vår kakelugn, vill jag berätta er en saga om duggregnet.”
– När man tycker något är kul blir det enklare att lära sig språket. Det leder till ett intresse för att utveckla språket i allmänhet och blir ett modernt sätt att diskutera en text som är gammal och lite klurig, säger Helena Andersson och fortsätter:
– Många elever tycker det är ett roligt inslag i undervisningen och börjar skicka rebusar till mig på emojiska. Dessutom vet alla mina sjuor numera vem Hjalmar Söderberg är. Vi har jobbat vidare med honom och de har fått skriva en monolog utifrån hans liv.
LÄS ÄVEN
Därför är det viktigt att lära sig skilja på de och dem
Jag är allergisk mot kvasifilosofiska frågor
