Krönika Jag känner mig inte alltid priviligierad som lärare. Den här delen av svensklärarjobbet gör mig dock alldeles varm inombords. Det är underbart när tonåringarna öppnar upp sin värld för mig. Jag lovar att värna deras förtroende, skriver svenskläraren Emilia Friberg.
Ett nytt läsår har precis startat. En av de stora skillnaderna för mig är att jag undervisar mer i svenska än vad jag har gjort under de senaste åren. Det kommer antagligen innebära att stora rättningshögar och en hel del ångest över att jag inte rättar undan i den takt som jag borde. Men den här texten ska inte handla om samvetsångest och dåliga arbetsvillkor. Den ska handla om det finaste i svenskämnet.
Nu under helgen har jag dock återupplevt det som enligt mig är svenskämnets största fördelar. När eleverna ger mig bland det finaste och största förtroendet som jag kan få som lärare. Skrivandet av texter gör att eleverna släpper in mig i deras värld när de delar med sig av sina innersta tankar.
”Guld värt”
Alla mina svenskgrupper är nya för mig, så därför ägnades slutet av förra veckan till att eleverna i årskurs åtta och nio har fått skriva brev till sin nya svensklärare. Eleverna har skrivit om studiero och arbetsklimat, sina styrkor och svagheter, sina mål och hur de ska nå dem samt vad de förväntar sig av mig som lärare. Viktig information som jag kommer att spara. Överlämningar från tidigare lärare är oerhört viktiga när en tar över elever. Men elevernas egna ord och tankar i kombination med att jag får en inblick i hur de skriver. Det är guld värt.
Sjuorna skrev däremot en jämförande text om mellanstadiet och högstadiet. Jag är mentor för klassen som jag har i sjuan. De texterna gav mig en fin och välbehövlig inblick i hur alla elever har upplevt sin första vecka på sin nya skola och i sin nya klass. Ovärderlig information som jag annars tidigast hade fått ta del av på utvecklingssamtalen som är om några veckor.
Jag känner mig inte alltid priviligierad som lärare. Den här delen av svensklärarjobbet gör mig dock alldeles varm inombords. Det är underbart när tonåringarna öppnar upp sin värld för mig. Jag lovar att värna deras förtroende.
Emilia Friberg är högstadielärare i svenska och SO-ämnen på Västra Stenhagenskolan i Uppsala
LÄS ÄVEN
Friberg: Mentorsuppdraget är elefanten i rummet
Friberg: Elever är rädda att en enda insats ska sänka deras betyg
Friberg: Mina elever har redan checkat ut mentalt