Så lär man elever att skilja på ”sin” och ”deras”
Inlärning Det händer att Charlotta Hemlin snöar in sig totalt på grammatik. Ett område som kan få henne att fastna är possessiva reflexiva pronomen, där det finns ett undantag som frångår den vanliga tumregeln – vilket brukar ställa till det.
Det här kan verkligen vara svårt att förklara …
Så säger Charlotta Hemlin mitt under intervjun om svårigheten att beskriva för eleverna hur man skiljer på deras, hans och hennes och sin, sitt och sina. Det finns nämligen undantag som gör att den traditionella tumregeln inte gäller. Och det är då det börjar bli riktigt klurigt och knepigt att förklara, säger Charlotta Hemlin som är krönikör i Ämnesläraren och gymnasielärare i svenska och svenska som andraspråk.
– Den traditionella tumregeln säger att sin, sitt och sina, som alla är exempel på reflexiva possessiva pronomen, ska syfta tillbaka på subjektet. Medan hans, hennes och deras syftar på något utanför satsen, säger Charlotta Hemlin och konstaterar att det egentligen inte är så svårt men att många ändå gör fel.
Inte så svårt
Hon inleder med ett typexempel:
”Han kysste hans fru” (där skribenten egentligen vill få sagt att mannen kysste sin egen fru).
– Men om man skriver hans här så låter det som att han kysste någon annans fru. Fast många kan inte förstå skillnaden, framförallt yngre människor eller de som har ett annat modersmål. De hör det inte helt enkelt, så frågan är hur envis man ska vara som lärare? Men än så länge rättar jag den här typen av fel.
En orsak till att det ofta blir fel kan vara att få länder har en grammatisk motsvarighet, tror Charlotta Hemlin.
– På engelska säger man exempelvis ”his wife” oavsett vems fru det är. Det finns inga särskilda reflexiva possessiva pronomen i engelska. Pronomen som sin, sitt, sina är ovanliga i världens språk.
Komplicerade satser
Sedan blir det dags för ett mer komplicerat exempel, där det finns ett tankesubjekt med i bilden, som kräver att man avviker från tumregeln.
– Tankesubjekt är inget officiellt begrepp men kan beskrivas som det/den som uppfattas som subjekt (och utför handlingen i satsen) trots att det inte formellt är ett subjekt. Det uppstår i vissa konstruktioner av meningar, till exempel satsförkortningar, säger Charlotta Hemlin. Hon konstaterar att man, enkelt förklarat, kan säga att felen oftast uppstår när pronomenen är i tredjepersonsform. Det vill säga han, hon, de och så vidare.
Ett exempel:
”Anders hörde om Peters besök hos sin gamla lärare.”
– Enligt den gamla regeln, där sin alltid ska syfta tillbaka på subjektet, så skulle sin syfta på Anders och då hade det varit bättre att skriva hans. Men här kan Peter också ses som ett tankesubjekt och i så fall skulle sin syfta på Peter, säger Charlotta Hemlin.
Men tankesubjekt är inget hon brukar prata om med sina elever.
– Fast om det blir helt fel … ja, då får man formulera om meningen så att man slipper använda pronomen, helt enkelt.
LÄS ÄVEN
Därför är det viktigt att lära sig skilja på de och dem
