Sandström: Svårt att få studiero i klassrummet när det är disco på skolgården

Jag åkte tåg nyligen och blev varse att jag hade glömt hörlurarna hemma. Mot min vilja blev jag indragen i några av passagerarnas samtal. Ett par säten bort satt ett gäng som skrävlade om helgens bravader. Högt och tydligt redogjordes vad som gjordes mellan drinkar och lakan. Framför mig satt en äldre man som arbetade med något på sin dator. Hans telefon ringde och mannen svarade med högtalaren påslagen. En arbetskamrat vräkte ur sig elakheter om en annan kollega. Jag försökte stänga av mina öron, men det gick inte att värja sig. Jag vet inte vad som var värst – de ogenerade samtalen om både privata och yrkesrelaterade frågor som blottades för alla i kupén, eller den uppskruvade volymen.

I allt fler miljöer talar människor med högtalaren påslagen. Kanske är det ett tecken på törst efter uppmärksamhet eller brist på hänsyn till andra som inte vill bli störda, och än mindre ta del av privata samtal? I takt med att mobiler, datorer och sociala medier numera är i var persons ägo verkar dock detta fenomen ganska snabbt normaliserats. Både svårigheterna att skilja på privata och offentliga samtal och den uppskruvade volymen är en tendens som blivit allt vanligare även i skolan. Det är i och för sig inte så konstigt att eleverna anammar samma förhållningssätt som alla andra.

Antalet högtalare ökar i skolan

Ljud omger oss överallt i vår vardag. I affärer, restauranger och väntrum ljuder musik ständigt. På idrottsevenemang, till exempel ishockey, är det inte tyst en enda sekund. Efter alla avblåsningar dunkar diskjockeyn igång – umph, umph, umph – för att höja stämningen. I pauserna väsnas musik blandat med reklam ur oändligt många högtalare och på väldigt hög volym. Även i skolan har antalet högtalare ökat, liksom volymen. I skolkorridorerna blandas musik, videoklipp och spelljud från elevernas telefoner och andra digitala enheter. 

Till klassrummet kan man i alla fall stänga bruset från korridoren ute genom att dra igen dörren. På lektionerna är det förhoppningsvis oftast tyst. Att läsa, skriva och räkna är nämligen avancerade kognitiva processer som underlättas avsevärt om störningar minimeras. Eleverna ska ta del av, bearbeta och tolka information, vilket kräver uppmärksamhet, koncentration och uthållighet. Att rikta och bibehålla uppmärksamhet mot uppgiften är avgörande för hur väl eleverna kan ta in och bearbeta undervisningens innehåll.

Hur kan ljudföroreningar trumfa tystnad i en skola?

Men inte ens skolan verkar fullt ut kunna ta hänsyn till det som pågår i klassrummen. På förmiddags- och lunchrasterna dånar musiken på många skolgårdar. En handfull elever dansar glatt runt en gigantisk högtalare eller skrålar med i sångerna, vars toner ekar mellan skolans byggnader på högsta volym. Få verkar dock tänka på och ta hänsyn till att oljudet letar sig in i alla klassrum där mångdubbelt fler elever försöker läsa, skriva och räkna. Jag tror inte heller någon tänker på lärarna som sliter för att försöka skapa ett gynnsamt studieklimat.

Hur kan det komma sig att skolan så ofta talar om vikten av studiero, men ändå inte förmår att värdera och prioritera rätt när intressen kolliderar? När rastlek för ett fåtal, ges företräde framför den stora massans behov av stillhet för att kunna lära sig, undrar jag var man kan finna botemedlet mot funktionell dumhet. Hur i hela fridens dagar kan ljudföroreningar trumfa tystnad i en skola?

Fredrik Sandström är svensklärare på högstadiet på Gäddgårdsskolan i Arboga, krönikör i Ämnesläraren och redaktör för Lektionsbanken.

LÄS ÄVEN

Sandström: Hur ofta är det tyst i ditt klassrum?

Sandström: Lektionsmallar får alla ljus att slockna

Sandström: Vi glömmer bort att elever måste ta eget ansvar

Sandström: Skolans giftiga cocktail räddar ekonomin – men sänker elever och lärare

Sandström: Svensk skola har kollapsat och politikerna är helt vilse

Sandström: Elevens fråga lämnade mig svarslös

Sandström: Utan läromedel förlorar alla riktning

Svenskläraren hissar och dissar alla böcker på läslistan