Undervisningen lyfter när lärare granskar varandra
Michael Tengberg är professor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet. Illustration: Gustaf Öhrnell Hjalmars. Foto: Karlstads universitet.
Forskning Det vore värdefullt om fler lärare skulle gå in i varandras klassrum och hjälpas åt att undersöka hur man kan utveckla undervisningen. Det anser forskaren och tidigare högstadieläraren Michael Tengberg som just genomfört ett stort projekt med 40-talet inblandade lärare i Värmland.
I studien, som pågick i ett år, fick lärarna analysera sin egen och andras undervisning utifrån ett urval av forskningsbaserade kriterier. De filmade och studerade varandra – och diskuterade sina styrkor och utvecklingsbehov.
Reaktionerna var överlag mycket positiva, berättar Michael Tengberg, professor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet:
– Många av deltagarna har i efterhand uttryckt hur medvetna de har blivit om vad de faktiskt gör i klassrummet. Och hur de skulle kunna göra det ännu lite bättre med små förändringar.
Han minns framför allt kommentaren från en av lärarna: ”Det här är första gången på 13 år som jag har ett verkligt pedagogiskt samtal om min undervisning.”
En del blev vaksamma
Svensklärarna i studien arbetar på mellanstadiet och högstadiet i fyra värmländska kommuner. Lektionerna som observerades handlade alla om läsundervisning.
Fanns det lärare som kände sig obekväma av att bli observerade av sina kollegor?
– En del blev vaksamma, kanske lite osäkra. Men de flesta vande sig. Hela projektet byggde på frivillighet, alla som deltog ville ta chansen att förbättra sin undervisning.
Kan det vara känsligt för en rutinerad lärare att ta emot synpunkter från en nyutexaminerad kollega?
– Så kan det vara, men det är väldigt individuellt. Jag skulle själv en gång, med tre års erfarenhet som lärare, ge återkoppling till en kollega som jobbat tio gånger längre. Men hon sa bara: ”Michael, jag vill att du helt ärligt berättar vad du såg!”
Att Michael Tengbergs projekt denna gång blev så lyckat beror också på att man fick stöd av erfarna utvecklingspedagoger i nätverket Språk-, läs- och skrivutveckling i Värmland (SOL).
– Utvecklingspedagogerna gav ovärderliga råd till lärarna. Successivt lämnade de över ansvaret för observationerna till de deltagande lärarna så att de själva fick utveckla sin förmåga att observera och ge återkoppling till varandra.
Inte särskilt vanligt
Här nedan har Michael Tengberg listat fem saker att tänka på för de skolor som vill försöka själva. Men hur vanligt är det att lärare ger varandra feedback på ett så här strukturerat sätt?
– Merparten av de som deltog i vårt projekt berättade att de aldrig blivit observerade, fått återkoppling eller analyserat undervisning tillsammans. Så jag misstänker att det inte är så vanligt, men jag vet inte.
Men hur ska lärare hitta tid till att observera varandras undervisning? De har ju redan överfulla scheman?
– I grunden handlar det om hur skolledningen organiserar arbetet. Lärare har både fortbildningstid och planeringstid. Kanske några möten i ämneslaget skulle kunna användas till observation och återkoppling i stället.
Här hittar du studien: ”Linking Instruction and Student Achievement – Professional Learning Observations of Teaching (LISA-PLOT)”
Fem tips från forskaren
- Fokusera på vissa aspekter
Precisera exakt vad ni ska observera, det är ohållbart att försöka titta på allt. Välj det som har stor betydelse för elevernas lärande, till exempel hur läraren leder diskussionen i klassrummet och hur eleverna får återkoppling. Det finns beprövade observationsprotokoll från forskningsstudier att använda sig av, exempelvis ”Plato”. - Använd videoinspelningar
Till en början kan det kännas obekvämt att bli inspelad. Och att sedan också behöva titta på sig själv. Men i efterhand upplever många det som värdefullt. Det är viktigt att läraren först får se sig själv i lugn och ro, därefter kan man inleda en gruppdiskussion. Dagens mobiltelefoner är så bra att det räcker fint att använda dem, man kan till exempel luta en telefon mot en hög med böcker på katedern. - Observera varandra
Den lärare som ska observera sätter sig längst ner i klassrummet med ett block. Det är viktigt att komma överens om kriterier som observationen ska kretsa kring. En lektion räcker långt för att få mycket att prata om. Somliga kan bli nervösa av att bli observerade, men efter en stund blir de så upptagna att de glömmer bort observatören. - Återkoppla
Den observerade läraren får börja: Hur upplevde hen själv att lektionen förlöpte? Var den representativ? Observatören tar över och inleder med en ”spegling”, beskriver vad hen sett utifrån de överenskomna kriterierna. Därefter försöker hen finna ett ”mönster” i undervisningen för att till sist göra en ”bedömning” av den utifrån kriterierna. Viktigt: Det ska vara en dialog – inte en monolog från observatören eller en intervju med den observerade. - Reflektera i grupp
En grupp lärare som har observerat varandra träffas efteråt. I tur och ordning visar de varandra korta filmklipp från sina inspelade lektioner. Var och en berättar vad de fick syn på och vad de fått för återkoppling. En samtalsledare håller i diskussionen – målet är att formulera lärdomar att ta med sig därifrån.
LÄS ÄVEN
Sandström: Centrala innehållet – ett hopplöst uppdrag att hinna med
Platt fall för satsning på moderna språk
