Så ser de till att ingen sexåring halkar efter med läsningen

Att testa den fonologiska medvetenheten är centralt för specialläraren Jessica Bladh, som mest arbetar med förskoleklass. Hon har bilar med bokstäver på som står i parkeringsfickor. Barnet får köra ut bilarna på vägen med uppmaningen att bilda en kö så att det står SOL. ”Vilken bil ska köra först, och hur låter den när den åker?”

Tillsammans med specialpedagogen Inger Fridolfsson screenar hon Vadstena kommuns samtliga barn i svenska i förskoleklass.

– Vid en så tidig screening gäller det att planera för att göra rätt saker, säger Inger Fridolfsson. Att fånga eleverna innan de misslyckas med läsningen är ett av våra övergripande mål, för när eleverna väl knäckt läskoden och kommit i gång så släpper det på många andra områden i skolan.

Att plocka ut barn ur klassrummet för att arbeta har blivit laddat i vuxenvärlden, men inte hos barnen.

– Syftet med screening måste alltid vara väldigt tydligt definierat med ett tydligt uppdrag och förankrat i både skolledning och lärarlag. Annars riskerar man att arbeta med fel saker och testa för testandets skull.

Screening ska helt enkelt syfta till åtgärder, på grupp- och individnivå.

– Och då måste skolledningen kunna förstå resultatet för att kunna fördela resurser rätt, och läraren i klassrummet kunna tolka det för att kunna planera sin undervisning på ett sätt som ger effekt.

Inger Fridolfssons intresse för barns läs- och skrivutveckling inleddes på allvar när hon arbetade som speciallärare för lägre åldrar, vilket i början av 2000-talet ledde till en magisterexamen i specialpedagogik med inriktning mot läs- och skrivsvårigheter. Därefter jobbade hon i drygt ett decennium i ett internationellt forskningsprojekt om barns språkliga och skriftspråkliga utveckling vid Linköpings universitet.

Hon har även varit med om att utforma och normera läs- och stavningstestet LäSt som används över hela landet.

I Vadstena kommun finns tre grundskolor för de lägre åldrarna, där arbetet med screening alltså är helt och hållet systematiskt.

– Screeningen hjälper till så att vi kan stötta med läxuppgifter för alla elever, berättar Jessica Bladh. Vi träffar samtliga elever i samtliga årskurser på lågstadiet, 65–85 elever i varje årskurs. Upplägget är väldigt strukturerat med tester i augusti, oktober och februari.

Det är viktigt att understryka att själva test­situationen inte är något som upplevs pressande av eleverna.

– Vi finns ju med från förskoleklass och är naturliga inslag i skolan hela tiden, säger Inger Fridolfsson. Eleverna känner oss och möter oss dessutom mellan tillfällena eftersom vi till vardags arbetar inom specialundervisningen.

Testerna av stavning och avkodning utförs med hjälp av texter med progression. De har 17 nivåer som tydligt kan visa var varje elev befinner sig, och eftersom alla gör samma test kan resultatet användas både individ- och gruppbaserat. Resultatet är dessutom normerat så att det går att dra slutsatser om nivå.

– Det är lätt att bli hemmablind när man ser framstegen som görs i klassrummet. Men även om en grupp utvecklats behöver man veta hur förbättringen förhåller sig till normen. Kanske det trots allt behövs ännu fler insatser?

Normering via en referensgrupp (eller normgrupp) och därmed möjliggörandet av jämförelser är en central komponent inom screening. Jämförelsen är särskilt viktig för att kunna bedöma en individs prestation och nivå i förhållande till en större grupp. En rättvis och produktiv screening måste kunna sätta varje individs prestation i ett större sammanhang.

– När vi skapar en norm och normerar testet måste vi få med alla perspektiv, även socioekonomiskt inom kommun och skola, för att få representationen rätt, säger Inger Fridolfsson. Det är viktigt att undvika bortfall – hela den testade gruppen måste vara med, både starka och svaga. Med screeningen som grund kan vi sedan planera så att vi gör rätt saker med rätt elever, och så att det är tidseffektivt. Vi kan sedan stötta lärarna med material till klasserna inom svenska, framför allt till läxorna. Många elever läser med bra flyt och då måste de ha material utifrån sin nivå, medan andra kanske bara kan några bokstäver. Och de eleverna kan ju inte ha en traditionell läsläxa, för de har fortfarande inte knäckt koden.

Systematiken gör att vi inte missar någon och kan sätta in kortare resurser.

Genomförandet av screeningen i Vadstena bygger till stor del på Bornholmsmodellen, som utgår från Ingvar Lundbergs forskning om barns språkutveckling.

– Den visar ett kausalt samband mellan barns fonemiska medvetenhet och deras förmåga att lära sig skriftspråk, säger Jessica Bladh, som framhåller hur Bornholmsmodellen som pedagogiskt verktyg involverar språklekar i förskoleklass för att underlätta inträdet i skriftspråket.

Inger Fridolfsson säger att hos de skolor som infört den systematiska screeningmodellen reduceras antalet utredningar man måste göra senare, eftersom de redan har underlaget som behövs, komplett med varje elevs utvecklingsnivå både individuellt och grupprelaterat.

– Ibland måste man ändå utreda exempelvis dyslexi senare, men man måste alltid ställa frågan vad man ska med diagnosen till. Och vår arbetsmodell gör att vi kan möta eleverna rätt i klassrummet oavsett diagnos. Man ska inte utreda ett barn som inte fått specialundervisning på rätt sätt – först krävs att barnet får träning. Det är när man märker att utvecklingen klingar av, trots det systematiska och kontinuerliga stödet, som det kan bli aktuellt med en utredning.

Lärare känner sina elever väl genom den dagliga undervisningen, men screeningen kompletterar med en annan sorts kunskap. När lärarna får en tydlig bild av var gruppen befinner sig blir det lättare att planera lektionerna.

– Det är lätt att på individnivå antingen överskatta eller underskatta hur det kommer att gå för eleven på sikt, säger Inger Fridolfsson. Pedagogen som tänkt att det kommer att gå galant för en elev som lyckas bra i förskoleklass kan överraskas av att samma elev halkat efter i årskurs två eller tre. Det tidstappet minskas med systematisk screening. De som har svårt från början fångar man ofta upp i klassrummet direkt, men här fångar man även upp dem som får det svårare längs vägen.

Jessica Bladhs konkreta mål, det som överskuggar allt annat, är att hitta de elever som behöver träna och hjälpa dem med det.

– Screeningresultaten visar tydligt vilka elever vi som speciallärare och specialpedagoger ska jobba extra med. Systematiken gör att vi inte missar någon. Vi får också hjälp att sätta in kortare resurser. Vi har exempelvis höga mål för hur långt de ska ha kommit inför sommarlovet, eftersom det är kritiskt för barnen. De som inte kommit så långt är de mest utsatta, och de kommer att tappa mest under det långa sommaruppehållet.

Fyra gånger om året genomför hon också H4–tester på alla elever, ett standardiserat individtest gällande avkodning. Eleven läser rader av ord som är orelaterade till varandra och antalet ord varje elev hinner läsa på en minut registreras.

– De flesta elever tycker att det är väldigt kul, de undrar ofta när det är dags igen och vill slå sitt förra rekord, säger Jessica Bladh. Det är tacksamt både för dem och för mig när de oftast slår sina rekord och kommer några ord längre för varje tillfälle.

– En tjej vi jobbat extra med klarade av att läsa 18 ord på en minut i årskurs ett. Vid varje tillfälle har hon klarat några fler och nu i årskurs tre klarade hon 80. Hon blir väldigt stärkt av att titta på sina gamla resultat och se frukten av att hon kämpat så i klassrummet och med mig! Det blir ett sätt att se och bekräfta elevernas insats.

Inger Fridolfsson håller med:

– Att plocka ut barn ur klassrummet för att arbeta har blivit laddat i vuxenvärlden, men inte hos barnen. Jag har ett par tjejer som tjatat om att få sitta hos mig, de ser det som en ynnest. Inkludering i klassrummet innebär ju så många olika perspektiv och den som inte kan läsa och skriva får svårt att bli inkluderad i samhället i det långa loppet. Att inte kunna läsa och skriva innebär en exkludering från både lek och eget lärande, så vi måste fånga upp alla. Livet är tyvärr orättvist och alla barn har olika förutsättningar med sig in i livet och skolan. Genom att arbeta strukturerat kan vi fördela resurserna på ett bra sätt och individanpassa lärandet så långt som möjligt.

Testerna hjälper även till att nyansera bilden för de elever som har det svårt, säger Jessica Bladh:

– Vi kan tydligt visa för eleven vilka styrkor den har och säga att ”allt är inte svårt, det är den här delen du behöver extra hjälp med”. Det stärker elevernas självbild och minskar risken att de känner sig misslyckade.

– Sedan vi började arbeta på det här mer ­systematiska sättet med kartläggning och ­screening har vi färre elever som börjar ­årskurs fyra med avkodningssvårigheter, avslutar ­Inger Fridolfsson. Det är ett tydligt kvitto för vår ­verksamhet. Vi gör skillnad på riktigt och arbetar med rätt sak.

LÄS ÄVEN

Panelen: Hur fungerar din dialog med vårdnadshavare?

Möt SPSM:s nya generaldirektör – här är Aurora Lindbergs fokusfrågor

Eva Augustsson: Det finns inga pedagogiska loppisfynd