Så lyfter elever i bild med genomtänkt återkoppling

Bildlärarna på Anna Withlocks gymnasium i Stockholm blev själva överraskade av hur små förändringar kan ge så stor utväxling. 

– Vi får ett mer initierat samtalsklimat i klassrummet, elevernas språk är rikare och deras arbeten håller högre kvalitet, berättar bildläraren Stina Arvas.

Det var förra hösten som hon och kollegorna Karin Knapp och Anna Grenholm fick FoU-medel inom STLS (Stockholm Teaching & Learning Studies) för att under två läsår kunna arbeta med undervisningsutveckling en dag i veckan. 

De valde att koncentrera sig på eleverna på teknikprogrammet med inriktning på design och produktutveckling, elever som bara har bild i en termin i årskurs ett.

– De skiljer sig en del från eleverna på det estetiska programmet som har ett mer genuint intresse för bild och en ”förmåga att se, analysera och tolka bilder” som det står i läroplanen. Eleverna på teknikprogrammet har mindre intresse för det och behöver tränas mer i det, säger Karin Knapp.

Under arbetet handleds de av Camilla Gåfvels, lektor på Konstfack, som ger dem vetenskaplig input och får dem att höja blicken. 

– En sak vi upptäckte var att när vi lät eleverna ge varandra återkoppling under processens gång, istället för i slutet av arbetet, utvecklades de mycket mer, fortsätter Karin Knapp.

Satt redan på en guldgruva

De tre lärarna hade i flera år låtit eleverna göra digitala processböcker, ett slags loggböcker, där de lägger in foton på sina arbeten och skriver om dem under processens gång. Men det var först i samtalen med Camilla Gåfvels som de insåg vilken guldgruva de satt på. 

– Hon förklarade att detta var vårt värdefulla ”stoff”, där hade vi ett material som eleverna kunde börja prata med varandra om. Det är ju lättare att ta emot synpunkter på ett pågående arbete än att bli kritiserad för det man anser sig vara klar med. 

Eleverna gillade idén att man skulle ge varandra återkoppling i processen, men ville hellre kalla det för ”feedback”.

– De tyckte att återkoppling lät som något man ger när bilduppgiften är klar, berättar Stina Arvas.  

Nästa steg var att ge dem ett rikare språk i samtalen om varandras verk. 

– Det skulle inte räcka med att säga ”jag tycker att den är fin”, det behövdes en framåtrörelse också, säger Karin Knapp. Vi ville ge dem ett språk som kunde hjälpa dem att samtala om bilderna.

Något exempel?

– När vi talar om bilddjup i landskap använder vi begrepp som förgrund, mellangrund och bakgrund. Med orden ökar förståelsen. ”Din mellangrund …” kan någon inleda med. 

Rikare ämnesspråk

Redan under den första terminen kunde de se konkreta resultat av hur språket fördjupades när eleverna fick mer återkoppling både av varandra och av lärarna. En elev skrev i början av terminen i sin processbok att ”jobba med skuggor är svårt” – för att mot slutet skriva att ”en stark kontrast mellan ljus och skugga får bilden att se mer verklig och livfull ut”. 

Stina Arvas är fascinerad av förändringen: 

– Det finns väldigt lite forskning om hur man lär sig bild, men vi tycker oss se ett ökat ämneskunnande hos eleverna tack vare vårt ändrade förhållningssätt att synliggöra återkoppling i undervisningen. Och nu tar eleverna allt oftare egna spontana initiativ till att ge varandra “feedback”. 

LÄS ÄVEN

Forskaren: Släpp tanken på bild som ett övningsämne

Debatt: Slår hårt mot estetiska ämnen om elevens val tas bort

Amanda Ooms ger liv åt både bild och musik

Bildläraren vill få eleverna att släppa taget