”Något är ruttet i skolan – men man får vad man betalar för”

Någonting är ruttet i staten Sverige – eller i alla fall inom svensk skola. Att det luktar illa har många känt ett tag, men under september undgick det nog inte någon. Pratar vi om en förlängd rötmånad i spåren av det allt varmare och fuktigare klimatet? Kanske. Den visade iallafall att bäst före-datumet för vårt genomkommersialiserade skolsystem har passerat sedan länge.

Vi har exempelvis kunnat läsa om skolkonsulten med eget aktiebolag som hann fakturera Kalix kommun över 800 000 skattekronor, innan obekräftade rykten om metoder innehållandes fasthållna elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar satte stopp för samarbetet. Nu väntar en utredning för att klargöra vad som har hänt, men oavsett utgång ett bra startkapital när konsulten planerar att öppna en egen fristående resursskola i januari.

Oj, vad det betalas...

En av många som har reagerat på händelserna i norr är psykologen Bo Hejlskov Elvén, som med sitt eget ”lågaffektiva bemötande” kan sägas bedriva konsultverksamhet i andra änden av skolans auktoritära spektrum. Givet ryktenas natur ter sig Hejlskovs reaktion rimlig, men den blir också ironisk när man betänker vad hans egna metoder har resulterat i på sina håll. Ett resultat som inte hindrar honom från att än idag fakturera en lärarlön för sina föreläsningar.

”Man får vad man betalar för”, brukar det heta. Det verkar inte alltid gälla när man anlitar konsulter för att stötta upp ett skolbygge med angrepp i bärande konstruktioner. Men oj vad det, trots detta, betalas.

Extra mycket betalas det inom utmanande områden som de ovan: specialpedagogik och konflikthantering, enligt en ny artikelserie från lärarfackets tidning ”Ämnesläraren”. Forskaren Anita Norlund vid högskolan i Borås pratar till och med om en ”specialpedagogisk industri” och visar tillsammans med sin kollega Magnus Levinsson hur 84% av kostnaden för fortbildning av lärare kan knytas till aktiebolag, enskilda firmor eller handelsbolag. Samtidigt visar ”Ämneslärarens” enkätundersökning med 4 000 lärare att nio av tio är missnöjda med den fortbildning som erbjuds via arbetsgivaren.

Man får vad man betalar för.

Vi inom skolan är inte utan ansvar

Det som för 30 år sedan började med en marknadsutsatt skola har under den förlängda rötmånaden september med all önskvärd tydlighet framstått som en skolutsatt marknad, där möjligheten för drivna entreprenörer att få tjäna pengar verkar överskugga lämplighet i skolkontext och utbildningsverksamhet på vetenskaplig grund. Och då har jag inte ens nämnt att supersponsrade ”Lärargalan” snart anordnar ett seminarium där bland annat en inspiratör, en poddare, en skådespelare och en retorikexpert vill ”ge verktyg och kunskap till landets lärare inom ämnet psykisk hälsa och välmående”. Tack?

Vi som arbetar inom skolan är inte utan ansvar och ju högre upp i beslutskedjan desto större är ansvaret. Vi behöver bidra till att driva månglare ur det långsamt förmultnande skoltemplet med hjälp av samma kritiska tänkande som vi ska lära ut till våra elever.

Men vi behöver hjälp av våra politiker. När skolminister Lotta Edholm och hennes vänner i Tidöpartierna nu pratar om en ”helrenovering av friskolesystemet” behöver de ha i åtanke att marknadskrafterna inte bara handlar om en yttre skolmarknad, utan lika mycket om en inre med konsulter, skolutvecklare och lärarfortbildare av varierande kvalitet som dras till röta i form av systemfel och bristande resurser.

Frågan är om det räcker med en renovering när delar av huset är ruttet?

Fredrik Törnqvist, gymnasielärare, Stockholm

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.