Inget skydd för de minsta – dags för ”Lex förskolan”

Ett fotografi av lekande barn i en sandlåda
Foto: Linnéa Tammerås

Debattörerna vill se bättre skydd för barn i förskolan.

Stora barngrupper, stressad personal, brist på resurser. Trots riskerna saknas skydd för de allra minsta – barnen i förskolan.
Nu går ledningsgruppen för Förskoleupproret ut med en uppmaning:
Det är dags för en ”Lex förskolan”.

I Sverige har vi byggt upp ett antal skyddssystem för att upptäcka och förhindra allvarliga missförhållanden i samhället. De kallas ofta för "Lex", uppkallade efter tragiska händelser där samhället misslyckats med att skydda en individ. Ett exempel är Lex Sarah, där personal inom socialtjänst och LSS är skyldig att larma om missförhållanden.

Gemensamt för dessa är att de växer fram efter tragedier, när det står klart att skyddsnäten brustit. Då reagerar samhället med nya lagar, riktlinjer och anmälningsplikt. Men det finns ett område där detta fortfarande saknas: förskolan.

”Varför saknas Lex Förskolan?”

När Förskoleupproret drog igång, lyfte många pedagoger och föräldrar samma fråga: ”När kommer Lex Förskolan?”

Många såg problemen: för stora barngrupper, stressad personal, brist på resurser, hög sjukfrånvaro och en utbredd tystnadskultur där få vågar slå larm. Ändå har inget hänt. Ingen reform, ingen Lex.

Det är märkligt, för förskolan är den plats där små barn tillbringar flest timmar utanför hemmet. Vi pratar om barn i åldern 1 till 5 år. De allra mest sårbara.
Och det finns ingen särskild instans eller process för att utreda allvarliga missförhållanden i förskolemiljön.

Så ser skyddet ut

Det som finns i dag är:

  • Anmälan till Skolinspektionen eller Barn- och elevombudet – tex att barn inte får stöd, kränkning och diskriminering
  • Anmälan till Arbetsmiljöverket – men ur personalens perspektiv.
  • Orosanmälan till socialtjänsten – men då handlar det om enskilda barn, inte om systemfel i verksamheten.

Alla skyddas, utom de minsta. Det är en sorglig paradox. Vi har lagar och system för att skydda skolelever, äldre, patienter och personer med funktionsvariation. Men inte våra allra yngsta barn.

Rapporter visar att barn redan far illa i förskolan, inte på grund av ovilja, utan för att resurserna inte räcker. Och samtidigt råder en rädsla bland personal att säga ifrån. Det saknas både struktur och skydd för den som vill slå larm.

”Dags för Lex förskolan”

En Lex förskolan skulle kunna innebära:

  • Anmälningsplikt vid allvarliga händelser eller strukturella risker i verksamheten.
  • Oberoende granskning av missförhållanden, likt IVO inom vården.
  • Skydd för visselblåsare, ingen pedagog ska riskera repressalier för att slå larm.
  • Konsekvenser för huvudmän som systematiskt brister i sitt ansvar.

Att små barn inte kan anmäla själva är inget skäl att avstå, det är precis därför systemet behövs.

”Måste vi vänta på en tragedi?”

Det verkar som att samhället ofta behöver en katastrof innan det agerar. Men måste vi verkligen vänta på det stora fallet, det som blir ”Lex X”, för att inse att våra minsta barn också behöver ett skyddsnät?

Förskolan är en fantastisk verksamhenär den fungerar. Men när den inte gör det, måste samhället ha ett verktyg för att reagera, ingripa och ställa ansvariga till svars.
Det är dags för Lex förskolan. Våra barn förtjänar inget mindre.

Anki Jansson, Diana Hall, Katrin Nörthen, medlemmar i Förskoleupprorets ledningsgrupp

LÄS ÄVEN:

Olyckor i förskolan anmäls inte – barnen är för unga