Lärarnas ord om extra anpassningar: ”Blir bara mer och mer”

LÄS ÄVEN: Kravet på regeringen – efter lärarnas larm

Lärarna Fredrik Sandström och Filippa Mannheimer beskriver extra anpassningar som ett svek både mot elever och lärare. Vi Lärare reder i frågan som blivit en snackis i sociala medier, och låter fler lärare ge sin syn på saken.

Maria Wiman, Skapaskolan, Huddinge

Vill du fasa ut extra anpassningar?

– Spontant: nej. Det finns inga fel med att ge elever extra anpassningar, problemet är när det blir absurt. Men att en elev behöver en anvisad plats i klassrummet eller läsa och lyssna samtidigt är bra.

Hur skulle du vilja att det vore?

– Det viktiga är att extra anpassningar inte får ersätta speciallärare. Och jag märker att det blir mer och mer extra anpassningar, det snackas mer om det. Jag kopplar det till att de tar bort kringpersonal som speciallärare, specialpedagoger och elevassistenter. Men vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. En elev som behöver hörselkåpor måste få ha det.

Ann-Catherine Ernehall, Katrinelundsgymnasiet, Göteborg:

Vill du fasa ut extra anpassningar?

– Ja. Extra anpassningar har kloka lärare i alla tider gjort för att stötta elever i klassrummet. När det formaliseras, som nu, ökar arbetsbelastningen, antalet möten, och även dokumentationen. Anpassningar kan också, i missriktat hjälpsyfte, frånta eleverna rätten att lära sig grundläggande färdigheter.

Hur skulle du vilja att det vore?

– Satsa i stället på mindre undervisningsgrupper, fler speciallärare och särskilt stöd för de som verkligen har sådana behov och kvalitativ individanpassad kompetensutveckling för lärare som uttryckligen behöver det för att stötta i klasser eller grupper där behovet är stort.

Alexander Skytte, Skälbyskolan, Upplands Väsby

Vill du fasa ut extra anpassningar?

– Nej, det skulle jag inte säga. Det som beskrivs i debatten är inte anpassningar utan dysfunktionella anpassningar. Vissa funkar alldeles utmärkt. Men problemet är att när läraren säger ifrån att det inte fungerar så är det ingen som lyssnar.

Hur skulle du vilja att det vore?

– Det gäller att inte ta bort något utan att lägga det på elevens nivå. Om jag har en elev som är bollrädd är det inte en anpassning att låta den dansa i ett annat rum. Det vore i stället att kasta bollar på koner eller att slippa bli träffad av bollen. Men på sikt är det målet att eleven ska delta. Jag vill att man ska ge extra stöd, det är en utopi att en lärare ska ta hand om alla elever i ett klassrum om det behövs 15 olika anpassningar.

HP Tran, Göteborg

Vill du fasa ut extra anpassningar som de ser ut idag?

– Att säga att vi ska fasa ut det är hårt. Anpassningar behöver vi, men låt läraren avgöra vilka anpassningar som ska göras. Jag tror man har olika bild av vad anpassningar är för något, och det som ofta diskuteras är att det har blivit synonymt med sänkta krav.

Hur skulle du vilja att det vore?

– Ta bort dokumentationskraven och låt läraren avgöra. Det kan vara skönt att resonera med en specialpedagog men det måstet handla om rimliga anpassningar. En specialpedagog kan ha bilden att en extra anpassning är att en elev inte ska skriva prov, men det tycker inte jag är en anpassning. Det är en nivåsänkning.

Anna Kaya, Sofielundsskolan,  Sollentuna:

Vill du fasa ut extra anpassningar som de ser ut idag?

– Svårt att svara på. Extra anpassningar har ju inte blivit det som det var tänkt att vara. Det som verkligen ska fasas bort är ju det här att man anpassar bort undervisning. Att man erbjuder mer bortanpassning än den typ av undervisning eleverna behöver. Det handlar ju om bristande resurser. Vi har inte de lärare, speciallärare och så vidare som krävs. 

Hur skulle du vilja att det vore?

– Jag skulle vilja se att skolhuvudmän och rektorer fick bättre förutsättningar att erbjuda elever det stöd de behöver. Jag tror att alla i skolans värld vet vad som behövs, men vi har inte resurserna. Det är ju ytterst politiker som styr över resurserna, vi har en marknadskola som förstör mycket och vi har ett skolpengssystem som inte fungerar. Att möta skollagens krav på att elever ska få det de behöver är ju omöjligt om resurserna inte räcker till.

Fredrik Törnqvist, gymnasielärare Stockholm

Vill du fasa ut extra anpassningar?

– För min del handlar det om vad som är realistiskt att genomföra. Det är ett faktum att vi har elever som behöver anpassningar, men lärare får inte förutsättningar att genomföra dessa på ett bra sätt. Jag upplever att individuella anpassningar ibland utfärdas för lättvindigt, att vi därför får väldigt många elever som behöver individualisering och att vi har för stora klasser. Den ekvationen är svår att få ihop.

Hur skulle du vilja att det vore?

– Det är ett generellt problem att klasstorlekarna är för stora och jag efterlyser fler mindre klasser för elever med stora utmaningar i skolgång. Jag undervisar själv i sådana klasser och upplever inte att det är exkluderande, utan att de är inkluderade på ett bättre sätt än de var förut.

– Många elever inkluderas för första gången under sin skolgång. I mindre klass kan de ta del av undervisningen och bli del av skolsammanshanhet på ett sätt de inte varit tidigare eftersom jag som lärare får förutsättningar att ge den hjälpen de behöver. Man kan ställa högre krav på anpassningar på lärare när de har 10 elever, i stället för 32.

LÄS MER:

Läraren om extra anpassningar: ”Ett svek"

Att undervisa ihop – en nyckel för anpassningar

Tre råd till lärare: Så arbetar du med anpassningar

Forskaren: ”Skippa anpassningar för varje elev”

Recept för inkludering: Lärare som samarbetar