”Tröstlöst att ta kopior och dela ut till eleverna”

God tillgång till skönlitteratur är en grundförutsättning för att kunna bedriva en bra undervisning i svenska, konstaterar Svensklärarföreningens ordförande Nils Larsson. Skönlitteratur är en viktig del av ämnets läromedel och måste finnas tillgänglig för alla elever, oberoende av i vilken skola de går.

– Alla elever behöver ha varsin bok. Att ta fotostatkopior och dela ut till eleverna är tröstlöst. Ingen vill läsa skönlitteratur på det sättet. Visst går det att rycka loss utdrag ur böckerna, men det är inte att plocka russin ur kakan vi eftersträvar. Vi vill få elever att vilja läsa längre texter, säger han.

Svenskämnet är av tradition ett ämne där lärare inte använder så mycket rena läromedel. Därför är det bra om det finns tillgång till olika bokförlags läromedel, menar Nils Larsson.

– Ett förlag kan ha bättre grammatik, ett annat är bättre på litteraturhistoria.

Stora skillnader mellan skolor

För lärare i svenska och svenska som andraspråk är tillgången till skolbibliotek en mycket viktig fråga.

– Det finns skolor som har fantastiska skolbibliotek och så finns det de som bara har ett skåp i korridoren där lärare själva ställt in sina gamla böcker. Så stora skillnader får det inte vara. 

Nils Larsson och Svensklärarföreningen efterlyser regler som slår fast att alla skolor måste ha ett riktigt skolbibliotek med utbildad personal.

– Vi vill inte klampa in på skolbibliotekariernas profession för de kan saker som vi inte kan. Vi behöver deras expertis, säger han.

Nils Larsson är bekymrad över att lärare fått minskad makt och mindre inflytande över sitt eget yrke. Han oroar sig också över de ökade skillnaderna mellan skolor. I sitt jobb som lärarutbildare har han gjort ett par hundra besök hos VFU-studenter på deras lektioner.

– Skolornas resurser och lärarnas möjligheter att bedriva en högkvalitativ undervisning skiljer sig som natt och dag, inte minst i ämnet svenska. Staten måste peka med hela handen och se till att det finns klassuppsättningar med skönlitteratur och andra läromedel i varje skola.

”Ingen ska behöva hänvisas till ett lärverktyg för att det är billigare.”

Nils Larsson håller med de kollegor som inte ser någon poäng i att diskutera läromede­l enbart i termer av analogt eller digitalt.

– Det är en professionsfråga att välja. Vi kan föra den diskussionen själva – och på ett ganska klokt sätt utan partipolitisk pajkastning.

Till sina lärarstudenter brukar han säga att det självklart finns bra digitala hjälp­medel, men att de först ska fundera över vad det är de vill göra på lektionen.

– Sedan använder du det verktyg som passar bäst. Vill du skriva på tavlan med white board-penna så ska du göra det för att du tycker att det är bäst, inte av något annat skäl. Samma sak om du gör en powerpoint-presentation. Ingen ska behöva hänvisas till ett lärverktyg för att det är billigare, eller att kommunen gjort ett storinköp. Det måste vara lärarnas ansvar att själva bestämma vad som passar.

Behovet av läromedel är lika stort oavsett var i landet skolan ligger, menar Nils Larsson. Däremot kan användningen av läromedlen skifta mellan olika ämnen.

– Matematiklärare till exempel, de kan hålla sig till ett läromedel i taget med tydlig progression. Vi som undervisar i svenska studsar mellan olika tuvor, ibland låter vi eleverna läsa skönlitteratur med ögon för att diskutera samhällsföreteelser, ibland för att få syn på språket, säger Nils Larsson.  

LÄS ÄVEN

Nya domen: Lärarna har inte råd med läromedel

Tvingar bildlärarna att bryta mot skollagen

Kravet: Lärarna ska välja för att säkra kvaliteten

Facket: ”Valen får inte styras av om det finns pengar”