Riksrevisionen har nyligen kritiserat bland annat Skolverkets arbete med vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Jag förstår det eftersom myndigheten har fungerat på ett konstigt sätt inom det området genom åren.

Men man ska också veta att det inte har varit ett lätt fält för Skolverket att röra sig i. Skolforskare och skolforskning har varit ett besynnerligt fält. Om man går ett par decennier bakåt i tiden så fanns det en närmare koppling när myndigheten hade ett uppdrag att initiera och finansiera viss forskning om skolan.

Såg ner på kvantitativ forskning

Men ett problem som hela tiden har funnits är att den pedagogiska forskningen i Sverige har förekommit i en ganska liten, sluten och ideologiskt homogen miljö. I den såg man ner på kvantitativ forskning och den var starkt präglat av ett sociokulturellt perspektiv som hade väldigt snäva referensramar.

Jag tyckte själv detta var konstigt redan som lärarstudent. Jag började min lärarutbildning med ämnesstudier i biologi och kemi. Där baserades undervisning på aktuell forskning i ämnena. Darwin nämndes kanske i ett förord, men teoribildningar har utvecklats så oerhört sedan honom så hans enkla idéer som lade en grund för länge sedan är inget man tar upp och gamla teoretiker idoliseras inte. Och absolut inte till exempel Aristotoles eftersom han hade så grundläggande fel i sina tankar om biologins värld.

Skolverket hade band till vissa forskare

Men när jag kom till lärarutbildningen var det som en helt annan värld. Man sade Aristotoles med darr på rösten och man hänvisade till gamla undervisningsfilosofer som Dewey och Vygotsky. Som om inget hänt sedan 1900-talets början. Jag kunde aldrig riktigt förstå detta.

När jag sedan började arbeta på Skolverket så var vi några stycken som försökte arbeta med att få Skolverket att närma sig annan typ av forskning om undervisning än den som jag mött på min lärarutbildning. För sådan fanns om än inte i svensk forskning annat än undantagsvis.

Jag stred till exempel för att inte tankar hämtade från poststrukturell och postkonstruktivistisk teori, som inte hade någon som helst kvantitativt stöd, inte skulle spridas bland förskollärare. Men lyckades inte med just det. Det var då, tycker jag, tydligt att myndigheten hade band till vissa forskare som fick ett oproportionerligt stort inflytande på myndighetens arbete inom olika fält. Forskare som rörde sig i ett fält där publicering i en inte kollegagranskad tidskrift användes som merit.

Min rekommendation till regeringen

Jag är därför glad för Riksrevisionens kritik och det arbete som enligt uppgift påbörjats på myndigheten att kvalitetssäkra arbetet med forskning och rekommendationer.

Men jag har en rekommendation till Sveriges regering och riksdag om man vill ha ett arbete kring vetenskap och beprövad erfarenhet som verkligen skulle få stuns och kunna leda till ett dynamiskt och utvecklande arbete på övergripande nivå kring undervisning i Sverige. Och då återkommer jag, som jag gjort i många år, till OECDs rekommendationer från 2015 till Sverige att bygga upp ett övergripande och ganska fristående professionsinstitut för undervisning och läraryrket. Detta enligt en modell som finns i andra länder.

En sådan professionsinstitution skulle både ha hand om fortbildningsstrukturer, som professionsprogrammet, hantera meriteringar, men också fungera som ett paraply för lärarutbildningarna och samröret pedagogisk forskning och klassrummet.

Jag har tjatat om att detta var en bra idé sedan 2015. Men nu kanske tiden är mogen?

Hurra för en utredning om detta

I övrigt noterar jag att avskaffandet av kursgymnasiet nu ska utredas. Jag kan bara säga: äntligen! Kursgymnasiet uppstod ur ingen evidens eller utredning, utifrån politikers önskan att göra gymnasieskolan modernare, demokratiskare och lite amerikanskt rolig. Det berördes sedan i Jan Björklunds gymnasieutredning, men då bara i en kort passage om att utredaren, Anita Ferm, pratat med några elever om att det var bra. Så därför lade hon inget förslag om att ändra det.

Men det har inte varit bra för elever, inte bra för lärare och inte bra för utbildningsnivån i Sverige. Så hurra för en utredning om det!

LÄS MER:

Riksrevisionens kritik: Svagt stöd för vetenskaplig grund

Skolverkets besked – så ska de återfå lärarnas förtroende

Edholm: ”Skolverket har inte varit lärarnas bästa vän”