Jag önskar att varje nytt schema inte var ett lotteri
Krönika ”Det är så dumt att det har blivit vilda western med schemaläggningen. Vad folk kanske inte fattar är att planera en lektion är ett hantverk”, skriver Maria Wiman.
Det är nytt läsår och jag har fått ett nytt schema. Jag vill inte skryta, inte strö salt i sår eller bete mig förmätet på något sätt – men dra mig baklänges i lårbenshalsen – vilket bra schema! Fatta att jag har luckor på dagarna och flera av dem kan jag fylla i själv! Jag är alldeles salig. Jag ska köpa en Triss-lott, jag ska hjula på torget – för nu är det tamejfan flow i livet.
Det kanske är svårt för kreti och pleti att förstå vad planeringstid egentligen är. En gång var jag på en fest där någon jubeljöns gjorde sig rolig över all dötid lärare har på jobbet. ”Jag fattar inte problemet, det är väl bara att be ungarna slå upp sidan 27 i boken liksom", brölades det på ett sätt som satte mina nerver i livshotande gungning.
Att planera är ett mästerverk
Vad folk kanske inte fattar är att planera en lektion är ett hantverk. Det kräver mycket tid om det ska bli riktigt bra. Dels ska man vara inläst på ämnet. Ganska ofta behöver man uppdatera sig. Även om jag har undervisat om exempelvis antiken många gånger så går det tid – ibland flera år – mellan gångerna. Saker händer på vägen och ofta behöver jag läsa in mig lite igen, fräscha upp, komma in i matchen liksom.
Sedan ska jag strukturera. Hur presenterar jag fakta bäst denna gång? Vilket material ska användas? Hur mycket måste jag repetera? Hur kollar jag att eleverna hänger med? Hur gör jag det spännande och nyfiket? Hur får jag med mig varje unge? Behöver jag dela in i grupper? Hur ska barnen bearbeta informationen? Hur gör jag med klimparna som blir klara fort och hur gör jag med knoddarna som behöver mer tid? Vilka anpassningar ska jag göra och hur säkerställer jag att alla är med på tåget vid lektionens slut?
Jo tjena, din sabla pajas.
Det här är inget hafsverk, mina vänner. Man behöver fundera på vad man gjorde lektionen innan och vad man ska göra härnäst. Man måste väga in vilken tid på dagen det är, hur lång lektionen är, vilken veckodag det är och hur elevernas övriga lektioner ser ut denna dag.
Be ungarna slå upp sidan 27 i boken, va. Jo tjena, din sabla pajas.
Jag vågar påstå att tilltagen planeringstid i schemat är direkt avgörande för undervisningens kvalitet. Troligen mycket viktigare än diverse tidsödande fortbildningar om skolplattformens funktioner, elevernas lärprocesser, diferentierad undervisning eller kollaborativt lärande. Att ha tid att på riktigt strukturera upp hela lektionen från början till slut borgar för arbetsro, flit och ja…lärande!
Lösningen är reglering
Det är den där tiden på året när internets alla lärarforum fylls av bilder på helvetesscheman där lektioner avlöser varandra utan ställtid emellan, planeringstiden är utduttad i små sjok här och raster ekar med sin frånvaro. Det är scheman där lärarens uppdrag i princip blir omöjligt att utföra väl.
Man skulle ju önska att dessa scheman inte var ett lotteri, att man slapp blunda, be en stilla bön och hålla tummarna till blodstopp varje år när man ska få sitt nya schema. Det är så dumt att regelverket är så svagt kring schemaläggningen och att rektorerna är så bakbundna av knappa resurser. Det är så dumt att det har blivit vilda western, att det är olika från skola till skola och olika mellan kollegor.
Det borde finnas en lösning på det där. Vi kan kalla det reglering.
LÄS MER:
Maria Wiman: Skippa fjamset – så här vill jag förbereda mig inför skolstarten
