Kornhall: Formativ bedömning är inte en trend som ska blåsa över

Skolutvecklingstrender sköljer ibland som vågor över oss. En amerikansk forskare beskrev en gång lärare som personer som står med händerna i kors längst bak i rummet och tänker ”Det här kommer också att blåsa förbi” och han menade att den läraren inte sällan gjorde rätt.

Man kan bli förvånad över med vilken precision tankar som om och om igen blivit motbevisade, likaledes om och om igen kommer tillbaka – som till exempel tanken att elever har olika lärstilar och att man ska anpassa undervisningen efter dem (lär­stilarna alltså).

Det borde skölja över oss

Men jag kan också bli bekymrad över att vissa saker behandlas som överblåsande trender när de inte borde bli det – utan kanske tvärtom borde skölja över oss lite då och då så vi håller det aktuellt.

Ett sådant exempel är formativ bedömning. Känns begreppet igen? För inte så länge sedan var det på allas läppar i skolan, hela kommuner gjorde storsatsningar, böckerna ”Lärande bedömning” och ”Bedömning för lärande” sålde som smör i solsken.

Nu är det tyst

Men nu är det tyst. Det skulle kunna vara ett hälsotecken. I den bästa av världar tar vi till oss det som är bra och bygger in det i vårt sätt att tänka. Och formativ bedömning är ju egentligen något mycket självklart och något som alltid varit en del av skickliga lärares verktygslåda.

Hur ska man kunna veta vad och hur man ska undervisa om man inte bryr sig om vad eleverna kan innan man börjar eller vad de lär sig under tiden man håller på?

Vi älskade henne när vi slutade i trean.

Jag tänker ibland på min matte- och fysiklärare Inga Jönsson på gymnasiet i Örebro som en sinne­bild av formativ bedömning långt innan begreppet var uppfunnet.

Hon inledde gymnasiet med ett diagnostiskt prov. När hon konstaterade att vi inte kunde högstadiets matematik gick hon inte till lärarrummet och uttryckte att vi var dåliga, att alla högstadielärare var dåliga eller att vi var under hennes värdighet att undervisa.

Tillät aldrig någon att inte förstå

Det hon gjorde var att hon satte av en termin till att lära oss den matematik vi behövde för att klara gymnasiet. När det var klart tog hon oss genom gymnasiets matematik med ständigt gott humör och ännu större tålamod.

Hon tillät aldrig någon att inte förstå. Hon kollade av och var det så att någon inte förstod backade hon tillbaka tills den personen förstod och sedan fortsatte hon framåt. Hennes bedömningar av vår kunskap formade ständigt hennes undervisning. Vi älskade henne när vi slutade i trean.

Har vi fullt upp med annat?

Och det kanske inte är så att vi har byggt in allt det som finns i formativ bedömning i vår praktik? Vi kanske bara inte tycker det är hippt längre, ingen pratar om det och vi har fullt upp med annat?

Men formativ bedömning är inte en trend som ska blåsa över. Det vi gör i skolan ska ju vara baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det finns vetenskaplig evidens för att formativ bedömning och metoder för att arbeta med det i grupp på skolor ger ökade kunskaper och påverkar likvärdigheten positivt på de skolor där man arbetar med det.

Så det kanske är dags att damma av formativ bedömning och leta reda på de moduler för kollegialt lärande kring det som finns tillgängliga?

Källor: Jake Anders, Francesca Foliano, Matt Bursnall, Richard Dorsett, Nathan Hudson, Johnny Runge & Stefan Speckesser (2022) The Effect of Embedding Formative Assessment on Pupil Attainment, Journal of Research on Educational Effectiveness.

Plus just nu:

• … för en partiledare för Centerpartiet som öppnar för kritik av marknadsskolan.

Minus just nu:

• … för ett nationellt frånvaroregister som bara skulle ge en massiv administrations­börda för lärarna.

Per Kornhall är filosofie doktor, utbildad gymnasielärare, författare och debattör.

LÄS ÄVEN: 

Kornhall: Varning för en osund marknad med läromedel

Skolinspektionen hittar fel – men förbättrar inte elevers resultat

Kornhall: Är detta slutet på demokratin, Lotta Edholm?