Skolinspektionen hittar fel – men förbättrar inte elevers resultat

1 feb 2023

Krönika ”Vi har en myndighet som inte gör vad politikerna tror den ska göra”, skriver Per Kornhall.

ENLIGT LAG SKA SKOLAN vila på vetenskap och beprövad erfarenhet. Ett minimikrav på dem som styr skolan borde då vara detsamma. Man bör i så fall sluta med dyra verksamheter som inte ger effekt.

En sådan verkar Skolinspektionen vara. Denna kom till utifrån en idé om att kontroll av regelefterlevnad i efterhand kan förbättra skolors resultat. Men om detta inte fungerar?

Den utredare, Leif Davidsson, som utredde en skolinspektion skrev redan 2014 att det var en dålig idé och i dag vet vi mycket mer.
Riksrevisionen skrev 2013 att den statliga tillsynen inte på ett tillräckligt verksamt sätt verkar för att ge goda förutsättningar för att alla elever ska få en likvärdig utbildning av god kvalitet.
Forskare från Södertörns högskola skrev 2016 att det läggs ned mycket arbete från huvudmäns och skolors sida för att förbereda sig för inspektionerna och man ifrågasatte om politikerna gjort en riktig kalkyl. Det vill säga: Är priset för inspektionerna högre än nyttan?
I boken ”Check, check, check: skolinspektionen och granskandets vedermödor” målar författarna upp en bild av en myndighet som är väldigt skicklig på att upprätthålla intern kvalitet och göra det man tror politikerna vill, men som inte gör så mycket nytta i skolorna.
Enligt en undersökning bland rektorer leder inspektioner också till mer dokumentation men inte bättre verksamhet.

Bilden ovan styrks av flera nya vetenskapliga studier.

Vi har en myndighet med 456 anställda som kostar över 200 miljoner kronor och som inte gör vad politikerna tror den ska göra.

I Håkan Eilards avhandling framkommer en bild att inspektionerna leder till oro och instrumentella förändringar i skolorna, men inte till kvalitetshöjningar. Håkan Eilard beskriver i en dokumentstudie att internationella studier pekar mot att detta inte fungerar. Och i de skolor han studerade ledde inte inspektionerna till någon förbättring, men däremot till en ökad rotation av rektorer – något som troligen leder till försämring.

I en studie från Handelshögskolan som tittat på 78 högstadieskolor för att se om inspektionerna gjorde någon skillnad för elevernas resultat skriver forskaren: ”Resultaten tyder på att Skolinspektionens inspektionsverksamhet i mångt och mycket är verkningslös när det kommer till att påverka studieresultatet.” och ”Att Skolinspektionens inspektioner skulle sakna effekt på studieresultat är inget som överraskar mot bakgrund av den internationella forskningen. En majoritet av de studier som gjorts visar ingen effekt av inspektioner på studieresultat...”.

Om vi summerar evidensen har vi en myndighet med 456 anställda som kostar över 200 miljoner kronor och som inte gör vad politikerna tror den ska göra – nämligen förbättrar elevers resultat. De hittar fel – men de förbättrar inte skolor.

Anledningen är enkel. Förbättring i skolan går till på ett annat sätt: Genom engagerade människor som arbetar för att lösa problem i vardagen, i klassrummen, med undervisningen. För att skapa sådan utveckling behövs kunskaper om undervisning och ledarskap – inte jurister som letar formella fel.

(Observera att detta inte är en kritik mot Skolinspektionen i sig. De gör sitt jobb. Det är uppdraget från de nationella politikerna som vilar på lösan sand).