Det pågår hela 18 utredningar om skolan medan lärare bränner ut sig på löpande band. Jag vill se en kriskommission i stället. I akuta situationer jobbar man både metodiskt och snabbt. Nu ska det jädrarimej hända grejer, skriver Maria Wiman.

Tänk dig att det brinner i grannens hus. Stora lågor slår ut från taket och det bolmar oroväckande ur fönstren. Med darrande fingrar fattar du luren och trycker in 112.

- Det brinner! Det brinner!

- Det låter mycket allvarligt, svarar operatören med medlidsam stämma. Vi ska genast tillsätta en utredning. Låt oss återkomma om sisådär ett år.

Läraryrket har blivit känslomässigt dränerande 

Det är lite där vi befinner oss nu. I en undersökning av Sveriges Lärare berättar över hälften av lärarna att de minst en gång i veckan känner sig känslomässigt dränerade av sina jobb. 67% av de tillfrågade har det senaste året övervägt att byta yrke och sju av tio känner sig ofta utarbetade i slutet av arbetsdagen.

Men ingen fara på taket! Vi har mäktig uppbackning i form av beslutsfattare som inser allvaret och utan pardon rycker ut så fort de bara kan genom mycket kraftfulla åtgärder - utdragna utredningar! 

Låt mig demonstrera med en enkel dikt:

Tack vare 

byråkratiskt kontorsarbete

i slutna rum

kan vi på golvet

mala på

i den karga verkligheten

bara för att så småningom

med lite tur

efter livliga diskussioner

och långlivade betänkanden

få en ny skrivelse

som efter implementering

i den bästa av världar

kanske kan undsätta oss

en smula

i vår slitiga vardag. 

Skolutredningarna – en imponerande samling pappersdokument

Hurra! Med hjälp av monokel, stjärnkikare och dubbla förstoringsglas går det möjligen och med lite vilja att skönja något slags ljus i slutet av tunneln.

För pågående utredningar råder det sannerligen ingen brist på! På regeringskansliets hemsida radas de upp på en parant och respektingivande rad. Det ska utredas om elever ska ha mer undervisningstid, om läroplanen ska göras om och på vilket sätt studieron ska ökas, hur skolpengen ska utformas och hur modersmålsundervisningen ska se ut. Yrkesvuxutbildningen ska utredas och likaså lärarnas administrationsbörda. Jag räknar till hela 18 pågående utredningar! Och då vågar jag knappt ens tänka på alla de otaliga utredningar som redan gjorts de senaste åren. Vi måste prata om volymer så kopiösa att de är svåra för det mänskliga sinnet att ta in. Fatta vilken imponerande samling pappersdokument! 

Dags för en blixtinkallad kriskommission

Jag funderar lite på det där samtalet till 112. I en sund värld säger ju operatören något i stil med: “Brinner det? Hujeda mig och kors i allsin dar! Vi skickar genast alla tillgängliga resurser”. Sedan släcks branden snabbare än man hinner säga “systematiskt kvalitetsarbete".

Jag vill se något liknande i skolan. Jag vill se en blixtinkallad kriskommission. Jag vill se ett gäng skarpa hjärnor samlade runt ett bord. Blåljusen ska blinka i bakgrunden. “Det är akutläge”, ska någon säga och rynkorna i pannan ska vara djupa. “Vi har inte råd att förlora en till lärare”. Sedan ska det ta hus i helvete.

I skolans kriskommission finns inga segslitna utredningar som tar form i sakta mak. Nej, i akuta situationer jobbar man både metodiskt och snabbt. Nu ska det jädrarimej hända grejer.

Allt behöver inte utredas in absurdum

Alla beslut kan naturligtvis inte skyndas fram. Men exakt allt måste inte heller utredas in absurdum. Man skulle exempelvis ganska enkelt kunna besluta om att reducera lärares dokumentationsbörda. Man skulle utan större ansträngning kunna förtydliga vad som ingår i ett mentorsuppdrag så att lärare vet vad som faktiskt förväntas av dem. Man skulle skyndsamt kunna reglera klasstorlekar och undervisningstid (kortsiktigt kostsamt men långsiktigt en besparing!).

Ja, sådant sitter jag och funderar på medan lärare bränner ut sig på löpande band i den pågående eldsvådan och regeringens särskilda utredare sitter på sina kontor och funderar på om det möjligen kan bli aktuellt att skicka några brandbilar framåt årsskiftet.

LÄS ÄVEN:

LYSSNA!