Uppmaningen: Facket behöver ställa tuffare krav

För några veckor sedan skrev ett antal ordförande och skyddsombud i Lärarförbundet en debattartikel om att lärarfacken behöver agera mot nedskärningarna i förskolan och skolan. I debattartikeln ifrågasattes om arbetsgivarens verkligen lever upp till det senaste kollektivavtalets skrivningar om minskad arbetsbelastning och förbättrad arbetsmiljö.

När Lärarförbundets förhandlingschef Mattias Åström intervjuades i Lärarnas Tidning om hur han ser på saken berättade han att Lärarförbundets uppfattning är att staten måste skjuta till mer pengar så att kommunerna inte behöver göra nedskärningar.

Några mer pengar ser dock inte ut att komma i höstens statsbudget. Finansminister Magdalena Andersson uttalar sig mycket svävande när Lärarnas Tidning frågar hur hon ser på Lärarförbundets krav. Svaret är detsamma som vi får från våra kommunpolitiker när vi kräver att de ska sluta skära ner på förskolan och skolan: “Vi har ett tufft budgetarbete framför oss”.

Hur hårt politiker än jobbar med kommunernas och statens budgetar jobbar de inte i närheten lika hårt som våra medlemmar tvingas jobba när det skärs ner på förskolans och skolans resurser, samtidigt som de statliga kraven på verksamheterna ökar.

Många kommuner har redan klubbat budget för 2020 eller kommer att göra det under nästa vecka. Det är med förskräckelse vi kan konstatera att nedskärningarna på förskolan och skolan ökar i omfattning och att prognoserna för 2021 och 2022 ser lika illa ut.

Om Lärarförbundets strategi bygger på att kräva mer pengar från staten men regeringen inte tänker skicka mer pengar, hur gör vi då för att tvinga arbetsgivaren att följa avtalet? Inte nöjer vi oss väl med att även arbetsgivaren svarar att staten borde ta ett större ekonomiskt ansvar? Skolans finansiering är ju ett uppdrag för kommunerna.

Vi som undertecknar den här debattartikeln har fått nog av att våra medlemmars arbetsbelastning hela tiden ökar. Arbetsgivarens syn på det nya läraravtalet är att så länge vi har dialog om nedskärningar är det förenligt med avtalet att skära ner hur mycket som helst. Vi anser inte att hållningen “vi kräver statliga resurser” är rimlig om vi samtidigt har skäl att misstänka att sådana resurser inte kommer att komma.

Våra medlemmar förtjänar tuffare fackliga krav än så.