Förskolan står inte längre tyst i kulisserna

Den här artikeln publicerades ursprungligen på lararnastidning.se

Det är Förskoleupproret som har satt förskolan på agendan, både fackligt och i de politiska debatterna. Vi har sett till så att förskolan inte längre står tyst i kulisserna utan får den plats den förtjänar. Problemen vi står inför har blivit vida kända. Förskoleupproret har lyft av locket på tystnadskulturen. Vi är stolta över det arbete vi har lyckats med så här långt. För detta arbete bör facket ödmjukt böja sig och ge Förskoleupproret en eloge.

Förskoleupproret arbetar strategiskt och väl genomtänkt. Vår organisation tar sin kraft ur frustration direkt från golvet mitt i verksamheten, vi är nära och vi finns i nuet. Vi har korta vägar till beslut där det finns en flexibilitet som underlättar vårt arbete. Fokus och riktning på vårt arbete står fast samtidigt som vi anpassar oss till rådande omständigheter och efter vad stunden kräver. Vi är fria från traditioner och skapar historia under tiden vi arbetar framåt.

Traditioner är inte alltid av godo, utan tvärtom kan de skapa en tröghet i organisationen som kan vara förödande. T. ex. visar sig HÖK 18 vara ett misslyckande och nu, när det brinner i förskolans arbetsmiljö, väljer Lärarförbundet dessutom att lägga sin energi och ekonomiska resurser på att ta “varumärkesposition” och bli: “vassare digitalt och lägga grunden till ett stolt och proffsigt förbund med målet att bli alla lärares förbund”. Ett mål som rimligen borde ha uppnåtts under tidsperspektivet 100 år.

Vi är eniga med Pia Ritzell att det finns likheter mellan Lärarförbundet och Förskoleupproret. Arbetsmiljöfrågor är ett av Förskoleupprorets fokusområden. Förskolans arbetsmiljö påverkar många av oss starkt negativt, som bekant. Därför påtalar vi vikten av att våra medlemmar ska engagera sig fackligt. Så självklart finns här en stark beröringspunkt.

Både Förskoleupproret och Lärarförbundet har kontakt med och träffar politiker, vilket hör till sakens natur, då det ingår i arbetet att påverka.

Men där upphör likheterna. Vi kan direkt se några avgörande skillnader.

Lärarförbundet, till exempel, äger förhandlingsrätt med djuplodande juridiska kunskaper.

Resurser som vi anser borde användas mer effektivt, riktat och med kraft i arbetsmiljöfrågor som berör förskolan och som tydligt synliggör dess lärare. Lärarförbundet med sin stora organisation, och MBL i ryggen, borde ha kommit längre i sitt arbete kring arbetsmiljöfrågor. De har alla förutsättningarna att kunna driva dessa frågor för samtliga medlemmar.

I Förskoleupproret namnges våra yrkesgrupper. Vi väljer att, med respekt för yrkeskategorier, synliggöra förskolechefer, barnskötare och förskollärare. Att benämna alla för, exempelvis, pedagoger blir otydligt. Vi vill att medlemmarna i Förskoleupproret ska känna gemenskap och samhörighet. Det ska tydligt framgå vem vi menar när vi uttalar oss i media eller på andra ställen. Detta och att vi har ett explicit målfokus kan vara en del i att vi har blivit så stora.

Ytterligare en skillnad är att vi arbetar med endast ett explicit målfokus: förbättringar för förskolan, där vi förutom förskollärare, barnskötare och förskolechefer även inkluderar barnen.

Förskoleupproret ställer sig tveksamma till diskussionen om karriärtjänster och i vårt arbete finns i nuläget inga tankar på sådana tjänster för förskollärare. De skapar inte fler förskollärare och det är fler vi behöver bli. Snarare skapar tjänsterna hierarkier i en utmattad organisation där yrkeskategorier kan ställas mot varandra. Så länge det är brist på förskollärare, menar vi att det kan vara bättre att använda de som finns till det pedagogiska och omsorgsfulla ansvaret i barngrupp. Risken är annars att ansvaret delegeras till barnskötare, vilket i sin tur resulterar i en ökad arbetsbelastning. Den dag vi har byggt en förskola med en hållbar grund, då är det dags att se över möjligheter till karriärtjänster utifrån tillgångar och behov.

Förskolan behöver en systemförändring för att bryta gamla mönster och traditioner. För det system som finns idag fungerar bevisligen inte. Det är en av anledningarna till varför Förskoleupproret arbetar för en total rikstäckande och blocköverskridande överenskommelse, så förskolan står stadigt och inte vacklar varje val i nya reformförslag.

Det är vår övertygelse att en stadig grund skulle få många av våra kollegor att stanna i yrket. Det skulle, i sin tur, på sikt bidra till att göra vårt uppdrag möjligt att genomföra utan att riskera vår hälsa.

Förskolan är det första steget i utbildningstrappan och vi kräver att grunden blir noggrant lagd först.

Alltid grunden först.