Anna Ekström leder skolans folk genom coronakrisen

Det är den avslutande intervjun – Läraren har följt den socialdemokratiska ministern under coronakrisen, som i början av februari slog ner i ett yrvaket Sverige som länge läst om kinesiska lunginflammationer på betryggande avstånd, och som fortsatte med alpresorna länge, länge.

Nu klassade regeringen viruset som samhällsfarligt.

Det, säger Anna Ekström, var ögonblicket när hon insåg vidden av det som höll på att hända.

– Men sen har det varit en sak som tog hårdare. När smittskyddsläkarna berättade hur mycket smitta som fanns på äldreboenden. Det tog mig hårt, säger hon.

Intervjun var bokad på utbildningsdepartementet, men fick flytta in i datorn. Anna Ekström sitter hemma i en grå munkjacka med Tartu University-tryck, bestämt placerad framför två tavlor med motiv ur det socialdemokratiska julevangeliet Karl Bertil Jonssons julafton.

Hennes egna föräldrar har inte hemtjänst, trots att de är 85 respektive 90 år gamla.

– Jag har varit mycket orolig för mina föräldrar. Efter mycket diskussioner har de fogat sig i de ganska tuffa råden. Det är svåra råd för sociala, utåtriktade människor som inte vill se sig själva som riskgrupper. Men de sköter sig fantastiskt, säger hon.

"Två nätter när jag legat sömnlös"

Det har gått en månad sedan riksdagen klubbade den tillfälliga förordning som gör det möjligt att stänga grundskolor som lider av stor personalbrist, eller som smittskyddsläkaren vill stänga för att begränsa spridningen av viruset.
Grannländerna börjar försiktigt att öppna förskolor och skolor. I Sverige har Folkhälsomyndighetens presskonferens klockan 14 varje dag ersatt eftermiddagsfikat för de numera hemmajobbande. Och varje gång medierna direktsänder fylls kommentarsfälten av samma kommentarer: ”Stäng skolorna, idioter. Stäng skolorna.”

– Bland skolans folk har jag inte mött någon opinion för att stänga skolan. Sedan finns det säkert förskollärare och lärare som tycker tvärtom. Men jag har uppfattat att den stora breda mittfåran tycker att det är bra att skolan är öppen, säger hon.

Det finns tillfällen när Anna Ekström själv har tvivlat på den svenska coronapolicyn där förskolan och skolan är grundplattan för den maskin statsepidemiolog Anders Tegnell vevar, och vars uppgift det är att platta ut kurvan.

– Jag kan ärligt säga att det varit två nätter när jag legat sömnlös. Men ju mer tiden har gått och ju mer kunskap och erfarenhet jag har fått, så har min osäkerhet minskat. Det var värre i början. Ska man maximera sin möjlighet att fatta kloka beslut gäller det att ta in kunskap och lyssna på vetenskapen, säger hon.

Är det något som lyser upp eländet så är det att vi inser hur viktig skolan är och hur mycket elever och lärare tycker om varandra

Och smittan har funnits nära henne. En av hennes viktigaste medarbetare har varit hemma med vad personen själv beskrivit som corona.

– Men jag har inte varit det minsta orolig för att bli smittad av den personen eller någon annan. Jag har en fatalistisk inställning. Det här är ett virus som färdas över världen med stor hastighet. Att gå omkring och vara rädd har ingen betydelse. Det som har betydelse är om jag tvättar händerna och håller avstånd. Jag är nog mer rädd inför de svåra beslut jag måste fatta, säger Anna Ekström. Och poängterar att hon ändå tycker synd om sin medarbetare.

Anna Ekström stod på presskonferensen tillsammans med statsminister Stefan Löfven och Matilda Ernkrans, minister för högre utbildning och forskning, och bad den samlade presskåren om en pappersnäsduk. Hon var tvungen att röra sitt eget ansikte.

– Det var långt ifrån planerat. Där kan nog en lärare eller rektor känna igen sig. När man står där och pratar så känner man att det kliar i näsan jättemycket. Jag ville inte att det skulle finnas ett sådant foto, så jag gick bakom ett draperi och snöt mig. Tyvärr med micken på. I ett pressat läge uppstår det små situationer som är roliga i efterhand, även om det inte var så kul just då, säger hon.

Deltar digitalt på gymnasielektion

Vi har träffat Anna Ekström tidigare, för att intervjua henne inför den här texten. Säpo har begränsat rörelseutrymmet och vi träffades i en sal på departementet, en blå fond, ministern framför en dator: Ett stilleben med handsprit och uppslagsböcker.
Anna Ekström ska följa en lektion i samhällskunskap från Östersunds gymnasium. Den sänds digitalt.
Eleverna diskuterar postmodernismen, och digitaliseringen. Den blir till en diskussion om dödshjälp. Anna Ekström verkar uppriktigt upprymd av resultatet, efter att politiskt sakkunniga Maria Ehlin Kolk hjälpt henne att justera mikrofonen.

– Är det något som lyser upp eländet så är det att vi inser hur viktig skolan är och hur mycket elever och lärare tycker om varandra, säger hon.

Gymnasieskolans undervisning sker till allra största del digitalt.

Men även grundskolan är förberedd för en stängning.

Hårdraget så har digitaliseringen, som Skolsverige kämpat för under åratal, genomförts på ibland så kort tid som två studiedagar. Anna Ekström vill inte gå in på vad det säger om regeringens tidigare digitala prestation.

– Jag sätter hellre betyg på lärare och rektorer som får stort A. Det här har de skött på ett fantastiskt sätt. Samtidigt har jag har inte träffat en enda lärare eller elev som inte tycker att det är bättre med närundervisning. Många längtar till när skolan öppnar, säger hon.

Oro för likvärdigheten

Hennes arbete har blivit radikalt annorlunda. Besöken i förskolor, på fritidshem och i skolor är inställda. Utbildningsutskottet träffas digitalt – även om hon går till jobbet, oftast.

– Jag tror att vi genomförde den snabbaste lagändringen i Sverige någonsin, med förordningen om att regeringen kan stänga skolor. Allt går väldigt mycket fortare. Jag ifrågasätter förutsättningarna på ett helt annat sätt idag. Om någon säger ”det går inte” så vet jag, att det handlar om liv och död. Då säger jag ”hur ska vi se till att det går då?”, förklarar hon.

På sikt oroar sig ministern för likvärdigheten. För att de som behöver skolan allra mest, barn i utsatta områden, håller sig hemma. De som drabbas hårdast av smittan, vars föräldrar inte kan arbeta hemifrån, de som har släktingar som blir sjukast, de som är för trångbodda för att klara distansstudierna på gymnasiet.

– De har hamnat i blixtbelysning.

Själv saknar hon möjlighet att, som andra akademiker i hennes ålder, retirera till soffan med kolhydrater och Netflix.

– Jag har inte hunnit se annat än nyhetsinslag de senaste veckorna. Jag missade till och med Let’s Dance med Jan Björklund – vilket var en uppoffring. Det hade jag sett fram emot. Mitt liv har i grunden förändrats, jag har jobbat väldigt hårt och försökt hitta smarta strategiska lösningar på stora problem.

Och där slutar intervjun, på avstånd en bild av en utbildningsminister i sitt kök, i det land som kommit att ta en alldeles egen väg i kampen mot coronan. En väg där skolportarna, än så länge, står öppna.

LÄS MER: Parti för parti om skolan under coronakrisen

LÄS MER OM CORONA I SKOLAN