Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Fritidspedagogik

Sara Djurberg försöker se det positiva i årets sista ledartext.

Sara Djurberg, redaktör.

Minnet av Skolsköterskans ryggradskontroll har etsat sig fast. Man fick luta sig fram och så blev ryggraden granskad. Min var tydligen lite s-formad – skräck! Sedan dess försöker jag alltid hålla ryggen rak.

Det är mitt tydligaste minne av elevhälsan, som förstås har ett mycket bredare uppdrag än bara det medicinska. I det har vi fördjupat oss i vår Special om elevhälsa. ­Framgångsfaktorn hos skolor som lyckas bra är att alla lärare är delaktiga i ­arbetet med elevhälsan. Egentligen är det kanske inte konstigare än att vi alla har ett ansvar för hur personer i vår närmaste omgivning mår, för våra relationer med andra ord.

Jag gillar synsättet som pedagogikforskaren Ingrid Hylander beskriver, det som kallas ett salutogent perspektiv. Enligt henne är det effektivt för att främja hälsa. Det innebär att vi ska förstärka det som är bra snarare än att fokusera på det som är dåligt. Alltså uppmuntran i stället för tjat och gnat. Visst är det fint? Men lätt är det inte, det kan nog många föräldrar med mig intyga.

I juletider, och särskilt i år, passar det perfekt att samlas runt ett brädspel, så vi har låtit några fritidshem testa nya spel.

En sorts elevvård det också.