”Lägg inte hela ansvaret för rasten på fritidspersonalen”
Samarbete mellan lärare och fritidspersonal om rasterna är viktigt för att skapa en kontinuitet mellan mellan det som sker i klassrummet och på skolgården. Något som är särskilt värdefullt för elever med behov av struktur och förutsägbarhet, skriver läraren i fritidshem Purna Thapa.
Vi lärare debatt Rasten är en central del av elevernas skoldag och bör betraktas som en del av skolans övergripande pedagogiska uppdrag, inte bara en paus från undervisningen. Därför är det rimligt att både lärare och fritidspersonal delar på ansvaret, skriver läraren i fritidshem Purna Thapa.
Hur skolor väljer att organisera rasterna varierar stort. Vissa skolor styr rasttider för att minimera antalet elever ute samtidigt, andra begränsar vilka områden som får användas under rasten. Det finns också skolor där alla elever är ute samtidigt, vilket kräver en mer strukturerad övervakning. Oavsett vilken modell som används läggs ansvaret för rastverksamheten ofta på fritidspersonal, men det riskerar att skapa utmaningar som påverkar både eleverna och skolans helhet.
Fritidspersonalen har ofta en djup kompetens i att arbeta med barns sociala samspel och färdigheter, men att förlita sig på att fritidspersonalen ska hantera hela ansvaret för rasterna är problematiskt av flera skäl. Fritidshemspersonalens schema är ofta redan pressat, vilket gör det svårt att hinna med efterarbete, som att lösa konflikter, följa upp incidenter eller kommunicera med vårdnadshavare. Det skapar också en obalans i arbetsfördelningen på skolan, där rasten riskerar att ses som en separat del av skoldagen, snarare än en integrerad del av det pedagogiska uppdraget.
Samarbete om rasten gynnar eleverna
Rastverksamheten är en central del av elevernas skoldag och bör betraktas som en del av skolans övergripande pedagogiska uppdrag, inte bara en paus från undervisningen. Därför är det rimligt att både lärare och fritidspersonal delar på ansvaret. Det är viktigt att hela skolverksamheten, inklusive lärare och fritidspersonal, delar på ansvaret för att organisera och genomföra rasten på ett genomtänkt sätt. En sådan fördelning bidrar till att skapa en helhetssyn på elevernas behov och stärker skolans arbete som ett integrerat team.
Rasten är inte frikopplad från lärandet utan bör ses som en del av elevernas helhetsutveckling, där sociala färdigheter och samspel är minst lika viktiga som kunskapsframsteg. När lärare och fritidspersonal samarbetar kring rasten skapas en kontinuitet mellan det som sker i klassrummet och på skolgården. En gemensam insats gör det också möjligt att förbereda eleverna för rasten genom att sätta upp tydliga mål och förväntningar i klassrummet, något som är särskilt värdefullt för elever med behov av struktur och förutsägbarhet.
Viktigt lärande på rasten
Genom att börja och avsluta rasten i klassrummet kan lärare hjälpa eleverna att förbereda sig mentalt och reflektera över händelser som inträffat under rasten. När läraren möter eleverna i en friare undervisningsform får de en djupare förståelse för elevernas dynamik och stärker relationen till dem genom att delta i en annan kontext än klassrummet. Detta skapar i sin tur en röd tråd genom skoldagen, där sociala och emotionella färdigheter utvecklas parallellt med kunskapsutvecklingen, vilket skapar en röd tråd som genomsyrar hela skoldagen.
Skolledningen har en avgörande roll i att prioritera en fungerande rastverksamhet. Det handlar inte bara om att fördela ansvar utan också om att skapa förutsättningar för samarbete mellan olika yrkesgrupper. Det krävs nya normer och en kultur där samtliga yrkesgrupper möts, inte bara i en klassrumsmiljö utan även i utemiljön. En annan aspekt som skolledningen behöver prioritera är att rasten inte bara ska vara trygg och lugn, utan också stimulerande och meningsfull.
Skolledningen har en nyckelroll
Med ett gemensamt ansvar blir det möjligt att integrera lek och lärande som både engagerar eleverna och stöttar deras sociala utveckling. Om skolledningen tydligt signalerar att rasten är ett delat ansvar som är lika viktigt som undervisningen, skapas också en kultur där alla vuxna ser sig som en del av lösningen och inte bara förlitar sig på att en yrkesgrupp ska ta hand om en kärnverksamhet.
Att organisera rasten gemensamt är en investering som gynnar alla. Eleverna får en mer meningsfull och trygg rast, lärarna ges bättre förutsättningar att bedriva undervisning, och skolan som helhet stärks i sitt uppdrag att vara en plats för lärande och utveckling. Dessutom främjas en samarbetskultur, och samverkan mellan skola och fritidshem stärks – något som ofta lyfts fram som viktigt.
Purna Thapa är lärare i fritidshem och arbetslagsledare på Backlurasskolan Hässelby Stockholm.
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Fritidspedagogik.
LÄS ÄVEN
Så planerar du raster där alla kan vara med
Gustav Sundh vill få kollegorna att reflektera
Tinos lekotek är skolans mittpunkt
Knepen som får tjejerna att ösa på under rasten
