”Sluta skylla på lärarna – ta ansvar för förutsättningarna”
När fokus hamnar på den enskilda läraren försvinner de verkliga orsakerna ur sikte: de arbetsmiljömässiga brister som faktiskt är rektorns och huvudmannens ansvar, skriver Annamaria Lindau.
Debatt När förskolans undervisning inte lever upp till förväntningarna riktar rektorerna ofta kritik mot lärarnas ledarskapsförmåga. Det är både orättvist och missriktat, man borde i stället ta ansvar för de strukturella problemen i förskolan, skriver läraren i förskolan och huvudskyddsombudet Annamaria Lindau, som också vill se en tydligare gränsdragning mellan lärares och barnskötares uppdrag.
När undervisningen i en barngrupp inte håller måttet riktas rektorns kritik ofta mot lärarens ledarskapsförmåga. När fokus hamnar på den enskilda läraren försvinner de verkliga orsakerna ur sikte: de organisatoriska och arbetsmiljömässiga brister som faktiskt är rektorns och huvudmannens ansvar att hantera.
I många förskolor är vardagen pressad. Personalomsättningen är hög, planeringstiden otillräcklig och barngrupperna för stora. Ofta saknas kollegor med relevant utbildning och erfarenhet, och lokalerna är inte anpassade för barnens behov.
”Nästan omöjligt leva upp till läroplanen”
Under dessa villkor är det nästan omöjligt att bedriva den undervisning som läroplanen förutsätter. När rektorer då väljer att rikta kritik mot lärarna för bristande ledarskap blir det både orättvist och missriktat – ingen kan vara en stark pedagogisk ledare utan rimliga förutsättningar, kollegialt stöd och tid för reflektion.
Det här handlar inte om att undkomma ansvar. Tvärtom. Lärare i förskola har, enligt skollag och läroplan, ett tydligt professionellt mandat att planera, genomföra och utvärdera undervisningen.
Sveriges Lärare har beslutat att använda just begreppet lärare i förskolan i stället för förskollärare, för att tydliggöra kopplingen till lärarprofessionen och det utbildningsuppdrag som förskolan är en del av. Men mandatet måste också backas upp av tid, resurser och rätt sammansatta arbetslag. När dessa förutsättningar saknas, och rektorn inte tar sitt ansvar för organisationen, urholkas både undervisningens kvalitet och läraryrkets ställning.
Barnskötarnas roll behöver värnas
Det är här frågan om ledarskap egentligen börjar – i ledningens ansvar att skapa strukturer som håller i längden, inte i att lägga skulden på individen.
Samtidigt behöver barnskötarnas yrkesroll värnas. De utgör en viktig del av förskolans arbetslag och bidrar till trygghet och kontinuitet i det dagliga arbetet. Barnskötare ska kunna utvecklas inom sin profession och ges rimliga förutsättningar att utföra sitt uppdrag, men rollen får inte bli ett sätt att täcka upp organisatoriska brister eller ersätta arbetsuppgifter som kräver lärarutbildning och legitimation.
När ansvar och befogenheter blandas ihop riskerar både kvaliteten i undervisningen och respekten för yrkesrollerna att urholkas. Tydliga gränser och klara uppdrag skapar förutsättningar för ett hållbart samarbete där både lärare och barnskötare bidrar med det de är utbildade för.
Inte lärarna som brister utan villkoren
Om vi menar allvar med att öka kvaliteten i förskolan måste vi tala om villkoren. Kommuner och huvudmän behöver se över hur arbetslagen organiseras, säkerställa tid för pedagogisk planering och ge rektorer verktyg att stötta lärarna att leda de målstyrda processerna.
Vi lärare i förskolan vill skapa bästa möjliga förutsättningar för barns utveckling och lärande, men då måste arbetsgivaren ta sin del av ansvaret. Det är inte lärarna som brister – det är villkoren.
Annamaria Lindau är lärare i förskolan, huvudskyddsombud och förhandlare Sveriges Lärare Stockholm.
LÄS OCKSÅ:
Regeringen går vidare med reglerad planeringstid för lärarna i förskolan
Lindström: Varför blir ni provocerade av förskollärares planeringstid?
Lindström: Lärare och barnskötare gör inte samma jobb i förskolan
Agné: ”Vi är fyra pedagoger på 14 barn – helt surrealistiskt”
Lyssna på Förskolan:
